Anna: Jag ljög för alla om vem som var pappa till min son

Jag har ljugit för alla om pappan till min son under alla år. Nu till slut har jag äntligen orkat berätta sanningen för mina nära. De tog det hela bättre än jag hade förväntat mig och förtjänat.

Det var när jag gick på gymnasiet som jag blev störtkär i Tomas. Men problemet var att Tomas inte var kär i mig. Han var ihop med Charlotta.

Jag gjorde allt för att komma nära Tomas. Till slut hade jag tur. Vi träffades på en fest. Han var där utan Charlotta. Efter några öl hade jag lyckats charma honon och han följde med mig hem. Några veckor senare visade det sig att det var under den kvällen min son blev till.

Under dessa veckor hade det hänt en hel del. Bara efter ett par veckor efter kvällen med Tomas blev jag tillsammans med Kalle. Kalle var motsatsen till Tomas, både vad gällde utseende och sätt. Vi passade bra ihop. Det märkte vi snabbt.

Men vi hann som sagt knappt mer än att bli ihop innan jag upptäckte att jag var gravid. Jag visste direkt att det är inte var Kalle som var pappa till barnet men det ville jag inte säga. Därför lät jag Kalle och alla andra tro att det var han som var barnets pappa.

Läs även: Efter 23 år fick jag äntligen träffa min halvsyster

Min pojkvän var inte den riktiga pappan

Det gick bra och ingen misstänkte något. Sonen brås väldigt mycket på mig. Han fick mina mörka ögon och mitt mörka hår. Vi döpte honom till Samuel. Han var en snäll och harmonisk kille och när han var fyra år blev han storebror till Stina. Hon var väldigt lik mig hon också men hade mer drag av Kalle än vad Samuel hade.

Vi var en lycklig familj.

Tiden gick och allt eftersom blev det fullt upp med aktiviteter och jobb.

Allt var frid och fröjd – ända till den dagen då Kalle råkade ut för en arbetsplats­olycka. Han skadade sig svårt i ett fall vilket resulterade i att hans liv inte gick att rädda.

Jag blev ensam med två barn som var 17 och 13 år gamla. Det blev en tung tid. Vi trodde aldrig vi skulle orka ta oss igenom den men det gjorde vi. Det stärkte banden mellan oss. Vi fick god hjälp av psykologer och skolpersonal. Våra vänner ställde upp också på alla sätt och vis.

Nu har det gått snart fem år sedan denna hemska händelse. Livet får fortsätta utan Kalle och vi måste se framåt.

Läs även: Jag försonades med min vän – men mamma förlät jag aldrig

Min son fick veta sanningen

Under åren med Kalle berättade jag aldrig att han inte var pappa till Samuel. Jag har inte sagt det till en enda människa tidigare. Jag har aldrig berättat vad som hände mellan mig och Tomas.

Jag har burit detta inom mig under alla dessa år och det har varit jobbigt. Jag ser drag i Samuel som jag ser kommerfrån Tomas. Men ingen annan har kunnat gissa något annat än att Kalle är pappa till Sa­muel.

Länge funderade jag på att berätta för Kalle men det rann alltid ut i sanden och nu är det för sent. Så för ett år sedan tog jag tag i saken och berättade för Samuel att Kalle aldrig var hans riktiga pappa. Jag berättade sanningen för honom och förklarade precis hur allting hade gått till.

Jag berättade det för honom en kväll när vi var ensamma hemma bara han och jag. Hans första reaktion var att han blev jättearg. Han kallade mig för lögnare som har ljugit för honom och alla andra genom alla år. Efter att ha skällt ut mig sprang han in på sitt rum, låste dörren och stannade där ett bra tag. Jag hörde hur han ömsom grät och ömsom var arg.

Läs även: Min styvdotter var nära att förstöra våra liv

Nyfiken på sin biologiska pappa

Jag var beredd på att han skulle bli arg men inte så här arg. Ledsen la jag mig i tv-soffan och kände mig som världens sämsta mamma. Varför hade jag aldrig berättat? Senare på kvällen när jag hade slumrat till på soffan kom Samuel ut från sitt rum. Sakta närmade han sig mig och med rödgråtna ögon kom han fram till mig och gav mig en stor kram och sedan bara grät han.

När han lugnat ner sig sa han att det var en stor chock för honom men att han var glad över att jag hade berättat sanningen för honom till slut. Han var dessutom väldigt nyfiken på sin riktiga pappa. Vem är han? Hur ser han ut? Vad gör han idag? Har han familj? Har han kanske rent av halvsyskon?

Tomas och jag hade inte pratats vid sedan den natten då Samuel blev till men jag hade litet koll på honom ändå. Vi bor i en liten stad och jag har sett honom ibland.

Nu började funderingarna på om och hur jag skulle berätta sanningen för Tomas. Jag började med att ta reda på var han bodde och var han arbetade. När jag fick reda på det ställde mig utanför hans jobb vid lunchtid en dag med hopp om att han skulle komma ut genom dörren. Där hade jag tur. Gissa om jag blev nervös när jag såg honom gå ut genom dörren tillsammans med en kollega. Att det var han gick inte ta miste på.

Läs även: Jag blev deprimerad när barnen flyttade ut

Sonen fick tre halvsyskon

Jag ropade på honom. Han stannade till och tittade förvånat på mig.

– Du ser bekant ut men jag kan inte placera dig, sa han.

Då sa jag att jag har en viktig sak att prata med honom om ifall det gick bra. Han nickade åt sin kollega som gick vidare. Vi satte oss på en bänk. Där och då tog jag mod till mig och berättade för Tomas vem jag var.

När jag sa det log han och berättade att han kom ihåg mig som den där snygga tjejen med mörkt hår som han var hemligt förälskad i. Jag kände mig mycket modig när jag sa till honom att han är pappa till en pojke som heter Samuel och som är 21 år. Tomas frågade chockat:

– Varför har du inte sagt något?

Då bröt jag ihop och storgrät. Ja, varför hade jag ljugit för under alla åren? Det var förfärligt, det jag hade gjort. Tomas tog hand om mig hela den eftermiddagen. Jag berättade om mitt liv och visade bilder på Samuel. Tomas berättade om sitt liv.

Timmarna gick. Vi ömsom grät och ömsom skrattade. Tomas var inte arg utan mest besviken, vilket jag nu i efterhand förstår. Nu däremot var han väldigt villig på att få träffa Samuel.

Läs även: Mina svärföräldrar var nära att kosta oss vårt äktenskap

Tomas har fru och tre barn. Därmed har Samuel tre halvsyskon. Tomas fru tog det hela bättre än jag hade trott. Hon var besviken på mig som hade ljugit under alla år. Hon var inte arg på Tomas för detta var något som hade hänt flera år innan hon träffade honom. Däremot var hon väldigt glad över att jag äntligen hade vågat berätta sanningen. Det var starkt gjort av mig, tyckte hon.

Nu har Samuel fått väldigt bra kontakt med sin riktiga pappa och sina halvsyskon. De ses ofta. I regel bara de två men ibland ses vi allihop. Då blir vi ett stort gäng och vi har kul ihop.

Jag är glad att jag till slut vågade berätta sanningen men jag ångrar att jag inte berättade den tidigare. Men bättre sent än aldrig, tänker jag.

Anna