Har jag redan hamnat i klimakteriet?

Jag är en 42-årig tjej som har ett snart 3-årigt barn (mitt enda). Har det senaste året fått mycket rikliga blödningar vid två tillfällen med...

Jag är en 42-årig tjej som har ett snart 3-årigt barn (mitt enda). Har det senaste året fått mycket rikliga blödningar vid två tillfällen med ca sex månaders mellanrum. Den första varade i 17 dagar! Nu har jag återigen haft en mycket riklig blödning med mycket “klumpar”. Fick till slut lov att använda blöja!
 
Jag har ont i magen och korsryggen även nu efter nio dagars mens, men blödningen har nästan upphört. Mellan menstruationerna har jag också rikligt med slem som inte luktar. Men jag måste använda trosskydd. Har alltid haft riklig mens och ont men detta känns onormalt. Har jag redan nu börjat komma in i klimakteriet eller kan det vara något annat?
Gynekolog Ingrid Emgård svarar:

Visst kan ditt förändrade blödningsmönster handla om början till ett tidigt klimakterium. Från puberteten till klimakteriet bildas de kvinnliga könshormonerna östrogen och gulkroppshormon i äggstockarna. Hur mycket som produceras av de båda hormonerna och balansen mellan dem gör att menstruationerna kommer regelbundet ungefär var fjärde vecka och har en tämligen konstant mängd och längd. Östrogenet bygger upp slemhinnan inne i livmodern. Om ingen befruktning sker är det gulkroppshormonet som regelbundet varje månad stöter ut det yttersta lagret av slemhinnan varvid en mensblödning inträffar.
 
Mycket ofta är det en minskad produktion av gulkroppshormon som ger de första symptomen på en begynnande övergångsålder med rubbningar både i mensintervall samt i menstruationernas längd och mängd. Det kan handla om både korta och långa, mer eller mindre regelbundna intervall, likaså om såväl sparsamma respektive rikliga menstruationer av varierande längd. Däremellan kan det finnas långa perioder där mensen är precis som vanligt.
 
Så långt kan dina förändrade blödningar stämma med tidiga övergångsbesvär. Om din mamma, mormor eller andra äldre kvinnor i din släkt kommit in i klimakteriet tidigt är möjligheten större att det också kan gälla dig. Vanligen kommer storrökare in i klimakteriet ett par år tidigare än sina medsystrar och möjligen finns det även andra faktorer som kan inverka. Medelåldern för menopaus är hos svenska kvinnor omkring 50 år. Men tidpunkten varierar avsevärt både uppåt och neråt, och även om 42 år kan kännas alltför ungt räknas det inte som extremt tidigt.
 
Det kan dock finnas många andra anledningar till de två rikliga långblödningar som du har haft. Först och främst, är du alldeles säker på att du inte haft en tidig graviditet och att det är ett missfall som du har haft? Ryggvärken och den mycket rikliga blödningen med stora klumpar skulle kunna stämma med det. Stora polyper eller muskelknutor inne i livmodern kan vara orsaker till den typ av blödningar och smärtor som du beskriver. Det kan finnas andra anledningar som t ex cystor i äggstockarna, oregelbundenheter och förtjockning av livmoderslemhinnan.
 
Jag tycker inte att du ska slå dig till ro med att det kanske bara är tidiga övergångsbesvär. Du bör vända dig till en gynekolog för att få gjort en undersökning och få veta vad det rör sig om. Är förklaringen brist på gulkroppshormon kan du få litet tillägg i tablettform. Du tar hormontillägget 14 dagar per månad, så att den sammanlagda mängden gulkroppshormon blir tillräcklig för att normalisera dina menstruationer. Tröttheten och återhämtningen efter större blödningar kan vara länge. Om du småningom skulle få litet svettningar, torra slemhinnor, litet sömnbekymmer, tonårshumör eller något annat som signalerar att du också har fått östrogenbrist, så är det enkelt att komplettera gulkroppstillägget med östrogen. Inte sällan behövs det bara under en kortare period. Och många gånger kan det räcka med enbart gulkroppshormon. Det viktiga är att du blir undersökt och får en diagnos. Både muskelknutor, polyper och cystor är sådant som kan behöva tas bort för att inte riskera ännu värre blödningar, som kanske måste åtgärdas akut. Det är alltid bättre att kunna planera och utföra mindre ingrepp i lugn och ro.
Scroll to Top