På Granemåla får hönsen leva så länge de vill!

En riktig hönsmamma skulle man kunna kalla Christine Fransson. Hon och sambon Mikael Larsson bor på en liten gård i Granemåla norr om Karlskrona där de har hästar, kor och får. Och sedan några veckor tillbaka finns där också fyra lyckliga hönor som sprätter omkring.

– De är väl för gulliga. Och värper bra gör de också, säger Christine.

För några veckor sedan befann sig de fyra hönorna på ett lastbilsflak tillsammans med drygt 10 000 medsystrar och var på väg till slakteriet i Vara. De hade gjort sitt som värphöns. På vägen mellan Nässjö och Jönköping körde lastbilen av vägen men lyckades ta sig upp på vägbanan igen. Chauffören märkte dock inte att kapellet gått sönder. I en rondell i Jönköping var det flera burar som ramlade av flaket. Fyra av hönorna kom loss och sökte skydd i ett buskage.

En vän till Christine, Peter Fingal, har en bilverkstad intill rondellen och han lyckades fånga in hönorna och fick även behålla dem. Han frågade på Facebook om det var någon som var intresserad av att ta hand om de stackars djuren han räddat livet på.

– Jag skrev direkt att de ska till Granemåla. Det passade också bra eftersom min väninna Monika Bolander från Jönköping skulle komma ned till mig. Hon hämtade hönsen och de fick åka i en papplåda hit. På vägen hade redan hunnit värpa ett ägg till mig som välkomstpresent, berättar Christine.

Därmed gick hon mot sitt eget beslut att aldrig ha några höns på gården igen.

– För ungefär 20 år sedan hade vi sex höns. Jag tyckte att de var jobbiga, de skitade ned överallt och lockade till sig råttorna. När räven tagit den sista hönan sa jag att nu skulle vi aldrig ha höns igen, vi rev till och med hönsgården.

Men när hon fick höra talas om de fyra som rymt på väg till slakteriet brast hennes hjärta.

– Det var så ledsamt och sorgligt. Djurvän som jag är, kände jag att de måste få ett hem. Sedan ska jag erkänna att det också fanns en längtan efter egenproducerade ägg.

En tillfällig bostad till de fjäderförsedda nykomlingarna inrättades i en av hästboxarna.

– De var lite tilltufsade när de kom hit och saknade fjädrar men nu mår de mycket bättre. De badar i sanden, putsar sig och sprätter omkring. De äter och dricker bra.

Snart ska hönorna få en helt egen bostad. En hundkoja modell större ska byggas om till hönshus åt dem. Och den här gången ska det byggas så att inga rävar kan ta sig in.

– Här kommer de aldrig att slaktas, de får gå här så länge de lever, säger Christine.

De fyra hönsen heter alla Petra, efter sin räddare Peter.