Görel Crona: Jag var rädd att ingen skulle älska mig igen

Han dök upp på hennes garageuppfart. Görel Crona vågade nästan inte tro att hon skulle bli kär igen. Men så stod Henrik där. Och det var faktiskt inte första gången de sågs.

Mycket går att planera i livet – men inte när kärleken ska slå till. Skådespelaren Görel Crona trodde inte att hon skulle få uppleva den igen efter skilsmässan från Rafael Edholm som hon har sonen Gabriel med.

Görel Crona

Ålder: 61 år.
Familj: Gift med Henrik von Koch, 63, sonen Gabriel, 21, från förhållandet med Rafael Edholm. Hunden Richert, en dansk-svensk gårdshund.
Bor: I ett hus i Brunnsviken i Stockholm, fritidshus i Stockholms skärgård.
Gör: Skådespelare, intresserad av teater, film, litteratur, konst och musik.
Aktuell med: Rollen som Anita i tv-serien Älska mig, där säsong 2 har premiär 13 september på Viaplay. (Första säsongen kan även ses på SVT Play just nu.) 

– Det är fruktansvärt att skilja sig när man har barn tillsammans och jag var livrädd för att inte träffa någon ny man. Jag funderade mycket på om någon annan någonsin skulle älska mig igen, det var en hemskt jobbig och traumatisk tid i mitt liv, berättar Görel.

Men det var innan hon stod öga mot öga med Henrik von Koch.

De möttes första gången 2007 vid infarten till Görels hus i Brunnsviken, Stockholm. Hon var i full färd att byta däck på bilen, medan Henrik var på väg att hälsa på en kusin i närheten.

– Jag hade antagligen fått bilen över mig om han inte stannat och erbjudit sig att hjälpa till, haha. Men Henrik berättade bara hur jag skulle bära mig åt, så jag gjorde det ändå själv.

Efteråt började de prata och bestämde sig för att träffas igen. Sedan tog det inte särskilt lång tid innan de blev ett par.

– Det väldigt märkliga och roliga var att Henrik och jag förmodligen träffades när vi var små. När min familj bodde på Kanarieöarna åkte vi hem varje sommar till min farmor och farfar i Blekinge. Bara några minuter från deras hus bodde Henriks familj på en stor gård. Min sommarkompis pappa jobbade på den gården och vi var där några gånger.

Hon fortsätter:

– Vi var torparbarn och de en herrgårdsfamilj. Och så fann vi varandra när vi blev vuxna i Stockholm. Visst är det märkligt? Men jag tror att det alltid finns en sådan mening med att två personer träffas

Görel Crona: Jag var rädd att ingen skulle älska mig igen
Görel och Henrik har varit ett par i 13 år.
Foto: TT

Sambo ganska snabbt

Ungefär som då Görels karaktär Anita i tv-serien Älska mig träffade Johan Ulvesons rollfigur Sten vid incheckningen på Arlanda – och det visade sig att de skulle på samma resa till exakt samma hotell.

Anita var singel sedan en tid tillbaka medan Sten nyligen förlorat sin fru. Tanken var att hon skulle ha följt med på resan. Men efter en olycka och lång sjukdom gick hustrun bort och han bestämde sig för att ändå åka själv.

Där gick det undan värre i svängarna – strax efter hemkomsten flyttade de ihop och Sten friade.

– Jag har faktiskt också varit snabb i mina förhållanden. Jag gillar att vara tillsammans med min partner dygnet runt. Det brukar sluta med att mannen flyttar hem till mig ganska tidigt. Så var det med Henrik också. Men nu har vi skaffat oss en ny, gemensam villa i samma område.

Men lika bråttom som i serien att gifta sig hade de inte. Det dröjde fem år – och antalet bröllopsdagar är numera uppe i åtta.

– Anita är mer lik mig än de flesta andra karaktärer jag gestaltat i karriären. Framför allt de på senare tid i tv-serier då jag varit allt från yrkesmördare till bordellmamma. Mycket elaka och skumma kvinnor långt från mig själv, Jackie i Springfloden var värsta ruggugglan men sådant är också utvecklande och roligt att agera.

Att det är något visst med Älska mig och hennes karaktär där, det kände Görel redan då hon läste manuset första gången.

– Josephine Bornebusch har prickat helt rätt i allting, det fanns ingenting som skavde i handlingen. Är också väldigt imponerad av att hon klarar att regissera och spela den största rollen samtidigt. Serien känns mycket trovärdig, att den är så populär tror jag också beror mycket på igenkänningsfaktorn – att många av tittarna kan identifiera sig med rollfigurerna.

Precis som Görel gör för egen del också.

– Anita är orädd och spontan, inte tillrättalagd på något sätt. Hon är som hon är. Precis som många andra som passerat 60 år. Där känner jag igen mig i mycket. Jag har också kommit till en punkt där jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag känner mig väldigt avslappnad i relationen till min omvärld och kan vara livsbejakande.

Görel berättar att hon känner sig så fri och bekymmerslös i tillvaron.

Görel Crona: Jag var rädd att ingen skulle älska mig igen
Görel känner igen sig i sin rollfigur Anita. Här med Johan Ulveson.
Foto: Viaplay/Frida Wendel

Går sin egen väg

– På sätt och vis är det lite som när man var tonåring igen. Då var jag också en ja-sägare som flöt omkring och gjorde vad jag kände för. Sedan kom en period mellan 30 och 55 år då det mesta kretsade kring äktenskap, barn och karriär. Nu när min son Gabriel är vuxen och har flyttat hemifrån är det lite som förr igen, då jag inte hade något barn att tänka på. Dessutom är jag ju frilans i yrket och kan styra mycket hur jag vill. Det är ett skönt liv som jag gillar.

Äktenskapet med Henrik är hennes tredje – och förhoppningsvis sista.

– Vid den första skilsmässan var jag alldeles för ung, hade förälskat mig i en medskådespelare och lämnade min man. Sedan trodde jag att jag aldrig mer skulle gifta mig efter separationen från Rafael. Men när jag träffat Henrik blev det plötsligt en självklarhet att göra det igen.

Något Görel funderat över – angående just det här med att man inte kan styra över allting – är att hon innan hoppades att träffa en man som hade flera barn. Gärna tre stycken.

Men Henrik har inga.

– Eftersom jag älskar barn och bara har ett eget kändes det viktigt att min framtida partner skulle ha fler. Men jag valde ju honom för att han är just han, det har känts helt rätt ända från början. Och då spelar det andra egentligen ingen roll.

Görel, som slog igenom som Ylva i tv-serien Varuhuset på SVT 1987, är en driven person som gärna går sina egna vägar och startar egna projekt.

Det lärde hon sig under sina fem år i New York. Görel är inte bara skådespelare utan även manusförfattare och regissör inom framför allt teatern.

Hittills har det också blivit en film, Tysta leken från 2011. Ett drama med namn som Maria Lundqvist, Per Oscarsson, Malin Arvidsson och Carina Lidbom i rollistan.

– Jag regisserade och skrev manus. Sedan dess har jag inte lyckats få göra någon mer film, även om jag gärna skulle vilja. Tysta leken tog sju år att göra. Det är en så stor process om man inte har stora producenter i ryggen. Teater är betydligt enklare – speciellt om man bara har två–tre personer i ensemblen.

Görel Crona: Jag var rädd att ingen skulle älska mig igen
Nu när sonen har flyttat hemifrån kan Görel göra lite som hon vill. Och det livet trivs hon med.

Jättebra barndom

Görel är uppvuxen i Las Palmas på Kanarieöarna. Där bodde familjen ända tills hon började på gymnasiet i Stockholm. Hennes pappa Börje var jazzmusiker och författare och mamma Anniki sjuksköterska och författare.

Pappan hade ett band och en jazzklubb i Las Palmas tillsammans med skådespelerskan Lena Endres pappa.

– Jag hade en jättebra barndom med en mycket fri uppfostran men var också alltid enormt intresserad av att lära mig saker. Jag gick på privatskolor hela min uppväxt och hade turen att hamna i skolor där jag blev sedd. Min familj var litterär och det fanns alltid böcker. Resande, information och att ständigt hitta nya platser och lära sig av de ställen man kom till var viktigt.

Sedan hennes turnerande föreställning Selmas samlade vrede fick avbrytas i våras, som så mycket annat när coronapandemin började, är Görel redo att dra i gång igen.

– Det har varit en väldigt speciell tid, med möjlighet till reflektion och eftertanke som jag tror många har mått bra av. Själv har jag spenderat en del av den i vårt fritidshus i Stockholms skärgård och nu är jag väldigt sugen att börja jobba på allvar igen, säger hon med ett leende.

8 snabba frågor till Görel …

När googlade du dig själv senast?
– Ganska nyligen, då jag skulle läsa vad som skrivits om serien och om mig inför den andra ­säsongen av Älska mig.

Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor och var tvungen att spendera dem samma dag?
– Befria mig från något lån vore skönt. Sedan skulle jag skänka 25 procent till UNHCR (som hjälper människor på flykt).

Vilka sysslor i hemmet är du bäst, respektive sämst på?
– Sämst är jag utan tvekan på att städa … haha. Men bäst på, ja, det skulle vara att snabbt få ihop en improviserad måltid.

Vad är det konstigaste du har ätit någon gång?
– Någon slags orm i choklad som pappa hade med sig från Taiwan någon gång på 1970-talet. Annars har jag även provat sjöborre och sjögurka. Sjöborren hade en salt smak och var ungefär som ostron, ganska gott. Men sjögurkan, den var verkligen inget vidare. Den ser ut ungefär som en bajskorv (skratt).

Vad föredrar du, tidig morgon eller sen kväll?
– Tidig morgon. Jag tycker om att gå upp när alla andra sover och det är helt stilla. Då läser jag gärna, dricker kaffe och sitter och funderar.

Hur spenderar du helst en ledig dag?
– Genom att upptäcka en ny plats där jag inte har varit förut. Det kan vara någonstans i närheten, dit jag tar mig med cykeln. Jag älskar att besöka nya ställen – på nära håll eller långt bort.

Om du fick resa tillbaka i tiden till när du vill – vart skulle du då åka och varför?
– Till 600–500-talet före ­Kristus. För att få leva i den grekiska guldåldern.

Vad i livet ångrar du mest?
– Inte mycket. Det ligger inte för mig att ångra. Möjligen att jag varit för rak i mitt liv ibland och säkert sårat andra omedvetet.

Scroll to Top