Så lurade Inez männen på miljoner!

Inez Magnusson lurade av kärlekskranka societetsmän enorma summor pengar. Men när hon planerade att blåsa Nazityskland på miljonbelopp knackade polisen snart på hennes dörr …

År 1941 ställdes Inez Magnusson inför rätta, misstänkt för flera fall av utpressning och bedrägerier. Pressen var snabba med att porträttera henne som en riktigt farlig kvinna, en så kallad femme fatale, som gav sig på människorna i samhällets högre skikt. Men själv kom hon från fattiga förhållanden.

Hon föddes år 1897 som Nicolina Teresia Johannesdotter i lilla Ås, några mil norr om Östersund. Föräldrarna var fattiga torpare. Hennes far Johannes hade kommit vandrande över fjällen från Norge några år tidigare. Han tittade alldeles för djupt i flaskan och gjorde livet svårt för sin familj. Hennes mor var djupt religiös och sökte tröst i Bibeln.

Redan som 11-åring fick hon börja arbeta som vallflicka. De långa och ljusa sommarnätterna ute på bete med djuren var en befrielse från tungsintheten hemma. När mörkret slöt sig om stugknuten och snön började lägga sig tvingades familjen hålla sig inomhus för det mesta och tillvaron blev genast svårare för Inez.

Blev gravid
Inez flydde hemmet som 14-åring och fick arbete på ett hotell i Åre. Hennes mor lyckades sedan få henne förflyttad till en pastor i Härjedalen.

När hon 17 år gammal kom till Östersund som barnflicka förgrep mannen i huset sig på henne när han kom hem full en kväll.

Istället för att ge upp helt vände Inez på maktbalansen genom att pressa honom på mycket pengar. Skickligt duperade hon mannen och lyckades få en rejäl slant medan han tog sin familj och emigrerade till Amerika.

Med pengar på fickan tog hon tåget mot Stockholm. Märkt av livet, trots sina unga år, började Inez att sälja sin kropp. Och snart utvecklade hon också ett begär efter pengar och ägodelar.

Inez var vacker och nätt. Det mörka, lockiga håret ramade in det gåtfulla ansiktet och de korpsvarta ögonen fick henne att se ut som ett sagoväsen. Männen föll som furor för henne.

En av männen var en drygt 50-årig greve som var rik som ett troll. Han blev förtjust i 20-åringen och installerade henne som älskarinna i sin pampiga lägenhet i Gamla stan. Inez trivdes och plockade honom på pengar.

När hon blev gravid sparkade han ut henne men betalade underhåll för barnet. Inez födde barnet men lämnade bort den lille pojken till fosterföräldrar i Jämtland. Hon betalade varken underhåll eller brydde sig om hur pojken mådde.

Hon fortsatte att jaga om nätterna och slog sig ihop med en listig kopplerska på Södermalm, Hanna Hedberg. Hanna drev ett pensionat med prostituerade. När Inez dök upp sparkade hon ut de gamla flickorna, och tillsammans med Inez satsade hon istället på “de riktigt stora fiskarna” i Stockholms uteliv.

Lurade männen
Inez och Hanna utvecklade tillsammans en metod som visade sig vara mycket effektiv. Inez fick männen på fall. De bjöds med till pensionatet, åt gott, drack massor med sprit och kvällen avslutades i sängen.

Efter några veckor ringde Hanna och berättade att Inez var med barn och behövde pengar för att göra abort. Männen greps då oftast av panik och skyndade till banken. Efter några dagar ringde Hanna upp männen igen och berättade att aborten hade gått illa, riktigt illa. De panikslagna älskarna skyndade då till pensionatet där Inez låg till sängs, sminkad för att se blek och tärd ut. De blev alla förskräckta och hämtade ut mer pengar.

Flera män, varav en gift gammal apotekare vars fru låg för döden, blev stormförälskade i den undersköna norrländskan. När hon var färdig med männen var de alla utfattiga.

Åren gick och affärerna blomstrade. Men det var ett hårt liv som tog hårt på Inez, att vara ute med männen hela nätterna och leva med risken att avslöjas. Pressen gjorde att Inez började missbruka både sprit och läkemedel. Det amfetaminbaserade fenedrin, som var populärt på 1930-talet, var en av hennes favoritdroger.

Bröt upp
En enda man skulle komma att fånga Inez hjärta – den trevlige och charmige hovmästaren Charles Magnusson. Hanna Hedberg blev förvånad när hon såg den annars så kallhamrade Inez svansa som en skolflicka efter Charles.

Med Charles försökte sig Inez på att leva ett normalt liv. Hon tog en del av sina pengar och köpte ett hotell som Charles fick driva och en stuga till hans gamla mamma. Han drev hotellet på Östermalm framgångsrikt och drog in mycket pengar. Men Inez vana att spendera pengar gjorde att Kronofogden knackade på dörren ett år senare.

Efter ett rejält gräl sparkade Inez ut hans gamla mamma från stugan och paret bröt med varandra.
Allt verkade hopplöst i slutet av 1930-talet, men så kom kriget. När våra finska grannar vaknade av ljudet från ryska stridsvagnar behövde de rusta sig för kriget. En handelsdelegation från Helsingfors kom till Stockholm för att köpa

vapen och granater. Inez, som alltid såg till att frottera sig med societeten, snappade upp detta på krogen. Hon hade också umgåtts i kretsar kring den tyske flygmarskalken Hermann Göring på 1920-
talet och började göra upp en plan.

Hon hyrde lägenhet på sjunde våningen i ett av Kungstornen och inredde den flott. Hon köpte allt på krita.

Hennes grandiosa plan var att sälja bomber som inte fanns till finnarna för att få loss kapital så att hon kunde försöka lura nazisterna att köpa ett större parti järnmalm från de svenska gruvorna i Norrland. Tyskarna var väldigt förtjusta i svenskt stål eftersom det var så starkt.

Lurade finnarna
Kronan på verket i Inez stora plan var att köpa en herrgård i Sörmland och sedan sälja falska pass och dokument till judar som flydde undan förföljelserna i Tyskland. De judar som sedan tog sig ut kunde få stanna på godset under hennes överinseende.

Vilka planer hon hade för dem sedan är okänt, men polisen som utredde henne hade väldigt svårt att hitta några humanitära ideal hos den råbarkade kvinnan.

Sagt och gjort, Inez försökte trevande ta kontakt med nazisterna med besked om att hon hade järnmalm att sälja.

Järnet kunde skeppas ut från hamnarna i nordöstra Sverige. Den tyska ambassaden mottog beskedet med intresse och Hermann Göring kopplades in.

Finnarna fick veta att det fanns ett rejält lager med ammunition: två miljoner gevärskulor, flera hundra tusen tjeckiska granater samt minor från Frankrike. Bra vapen, och inte var priset så högt heller. Allt verkade överkomligt. Finnarna var intresserade.

Men de högt satta planerna skulle aldrig bli verklighet. Inez fick nu säkerhetspolisen efter sig. De svenska agenterna höll mycket noga uppsikt över vad främmande makter företog sig. När de vände sig till den vanliga polisen fick de veta att den märkliga vapenhandlaren var en prostituerad bedragare vid namn Inez Magnusson, som i flera år hade huserat i huvudstaden.

Åtalades och dömdes
Våren 1940 bryter hennes liv samman. Hanna Hedberg hade den 31 januari samma vinter tagit sitt liv i en fängelsecell. Hon lyckades strypa sig själv på ett makabert sätt. Genom att göra trasor av sina sängkläder hade den 55-åriga kvinnan knutit en snara om sin egen hals och sedan centimeter för centimeter krupit fram till dess att livet sakta lämnade henne där på det kalla golvet.

Personalen på häktet var förfärade. Aldrig förr hade de upplevt något liknande.

Rättegången mot Inez började samma vår. Hon stod åtalad för en rad olika bedrägerier. “Halva adelskalendern sitter på de utsattas bänk”, skrev Stockholmstidningens syrliga reporter skadeglatt.

Svenskarna älskade att förfäras och förfasas över de rika männen i societeten och deras dumhet.

Inez bröt samman gång på gång i rättssalen och psykiatern Gösta Ryhlander var blek i ansiktet när han läste upp resultatet av sin egen undersökning. Hon var livsfarlig för samhället och borde låsas in för gott, menade Gösta.

Werner Ryhninger, som var åklagare i rättegången mot Inez, hade arbetat med många tunga mål, som spioneri och liknande, men även han var chockad över vidden av Inez framfart. Inez fick sin dom. Hon skickades till kvinnofängelset i Växjö och avtjänade nästan sex år. Därefter återvände hon till Stockholm och levde resten av sitt liv ensam, utstött och fattig. Hon gick bort 1955, endast 56 år gammal.

Scroll to Top