Psykologen: Ensamhet är en folksjukdom

– Ofrivillig ensamhet borde klassas som en folksjukdom. Ensamma människor löper större risk för bland annat hjärtinfarkt, stroke och demens.

För många har ensamhet länge varit tabubelagt, något som i sin tur leder till isolering och psykisk ohälsa. Anna Bennich säger att ensamhet inte behöver betyda frånvaro av en partner. Ensamhet i en relation kan vara nog så svår att känna.

Sedan några år har det kommit allt fler forskningsrapporter på temat och det talas allt oftare och öppnare i samhällsdebatten om ensamhet. Ensamhet påstås vara lika dåligt för hälsan som att röka ett paket cigaretter om dagen.

Till skillnad från vad man skulle kunna tro så är det inte längre bara äldre som känner sig ensamma när partner och vänner försvinner och arbetet inte längre finns kvar. Forskningen visar att även yngre och mår dåligt av ensamhet.

– Idag finns det mer forskning om vad ensamhet gör med människor. Man brukar skilja på känslomässig ensamhet och social/ofrivillig ensamhet. Det är främst den ofrivilliga ensamheten man forskat på och som man vet har har hälsofaror på lång sikt. Nu börjar även politiker uppmärksamma detta på ett nytt sätt.

Det är inte bara äldre som mer naturligt drabbas av ensamhet, som när pensionsåldern inträder och kollegor försvinner. Det finns även andra grupper där olika omständigheter i livet har lett till en ensam tillvaro. De som har en del kompisar och familj men som ändå känner sig ensamma och har brist på riktigt nära relationer.

I England finns numera, sedan ett år tillbaka, en ensamhetsminister på grund av den växande psykiska ohälsan till följd av ensamhet. Regeringen i Sverige har skjutit till två miljoner kronor till olika seniororganisationer och projekt för att motverka ensamhet. Resultat presenteras under våren 2019.

Anna Bennichs tips till dig som är ensam:

– Ensam är inte stark. Gå till vårdcentralen och berätta hur det känns. Man får absolut söka hjälp för ensamhet, inte bara för högt blodtryck eller förkylningar. Om man är ensam brukar man inte ha så mycket energi att bryta den, det kan man behöva hjälp med.

– Försök komma runt skammen, låt den inte styra. Berätta för någon att du önskar sällskap. En granne, kollega?

– Ta kontakt med andra eller aktivera dig i små steg. Prata en stund i kassan i affären. Anmäl dig till en kurs. Delta i föreningsliv. Om man kan så är husdjur också något som får oss att må bättre. Engagera dig i volontärarbete om du kan, det ger tillfälle både att hjälpa andra och vara i socialt sammanhang. Det brukar skapa mening. Förändring kommer ofta efter flera små steg!

Anna Bennichs tips till omgivningen:

– Många tycker det är svårt att närma sig personer som är ensamma eller verkar hängiga. Man är rädd att klampa in och besvära någon, kanske säga något klumpigt som gör saken värre, så vi säger istället ingenting. Det är oftast ingen bra strategi. Bättre säga något lite klumpigt till en ensam eller ledsen person, än inget alls. Bara för att man tar kontakt en stund innebär det inte att man har hela ansvaret för en annan person.

– Fundera på vem du kan kontakta för ett kort samtal. Det behöver inte vara ofta eller länge, att ringa någon en kvart i veckan är stor skillnad för någon vars telefon ofta är tyst.

– Finns det någon som är lite isolerad i sin omgivning man kan hjälpa lite? Bära hem en matkasse om man ändå ska till affären, gå en kort promenad med? Kanske hjälpa personen att få kontakt med någon hjälpinstans om personen verkar deppig och orkeslös?