Lill Lindfors: ”Utan musiken hade jag vissnat ihop!”

Lill Lindfors – en av Sveriges mest folkkära artister – har hunnit bli 77 år. Under de senaste åren har hon upplevt hur många kollegor inom branschen gått bort.

– Magnus och Brasse, Robban Broberg, Hasse Alfredson och så Lill-Babs. Åh, det är så overkligt. Hon och jag har ju följt varandra under åren. Jag har svårt att fatta att hon är borta.

– Men döden, det är egentligen det enda vi vet ska ske, och när människor dör i ens omgivning, blir det en påminnelse om ens egen död. Det är klart jag förstår att det kommer mig allt närmare för varje år som går men det är inget jag går runt och tänker på.

Ålder säger inte så mycket, resonerar Lill och menar att det finns vissa som ”är jättegamla vid 50 och tvärtom”.

– Jag är lyckligt lottad, har fått bra gener och inte haft så många krämpor. Jag hoppas få hålla mig frisk ett tag till. Men jag önskar en mer balanserad tillvaro. Ofta blir det lite för mycket jobb men jag är rätt bra på återhämtning.

Var ett glatt barn

De ”goda generna” har Lill från sina föräldrar. Pappa var affärsman men musikalisk och mamma var sjuksköterska. Hon föddes i Helsingfors på Mors dag som ju infaller i maj månad. Därför fick hon namnen Maj och Lillemor.

– Mina föräldrar bestämde sig för namnen den dag jag föddes. Jag skulle nämligen haft ett äldre syskon men det föddes dött. Till honom eller henne hade man planerat allt in i minsta detalj, inklusive namnet. Med mig vågade mina föräldrar därför inte riktigt det, säger Lill när vi träffas i hennes lägenhet vid Gärdet, Stockholm.

– Men jag kunde aldrig riktigt identifiera mig med namnet Lillemor, så redan i skolan skrev jag under mina teckningar med Lill.

– Jag var ett väldigt glatt barn och jag tyckte om att ta hand om andra. Länge trodde jag att jag skulle syssla med något medicinskt, kanske bli läkare eller gå i mammas fotspår. Men jag läste också flera språk och var väldigt road av det. Musiken var aldrig ett drömyrke, det bara blev. Den fanns liksom hos mig redan från början.

Lills första uppträdande var som Pippi Långstrump på simskolans avslutning och sedan har hon bara fortsatt. Hon har gjort allt från revy med Hagge Geigert till att både vinna och vara programledare för svenska melodifestivalen.

– Jag skulle vissna om jag vore utan mitt musikaliska skapande. Jag kommer nog att jobba tills jag stupar. Det har varit otroligt utvecklande att få uttrycka sig på scen. Visst har det varit plågsamt emellanåt, med tanke på att mitt yrke kan vara rätt utelämnande. Man hämtar och utgår ju ifrån sig själv och man blir därför tvungen att använda alla sina känslor och sin fantasi när man uppträder på scen. Men det är också det som är så underbart!

Lill känner att det är en givande process och önskar därför att man skulle jobba mer med dramapedagogik i skolan.

– Jag tror att barnens empatiska förmåga skulle utvecklas av den typen av ämne. Empatin blir ju allt annat än bättre nu när barnen möts mer på datorn än i verkligheten.

Bra på lösningar

Lill reflekterar en hel del över människans beteende och betraktar även sig själv och sina sidor.

– Jag tänker över min attityd och försöker ständigt utveckla den sidan hos mig själv eftersom det ibland kan dyka upp sådant man inte vill identifiera sig själv med. Som när jag låter snorkig och irriterad på någon. Det kan vara mot min taxichaufför eller mot min man till exempel. Men då säger jag till mig själv: ”Skärp dig nu, Lindfors!”

Lill beskriver sig själv som både lättjefull och energisk. En periodare. Ibland åker hon helst skidor, cyklar och rider – intressen med lite fart i. Ibland är det laga mat och läsa böcker som står överst på intresselistan men det ser hon mer som avkoppling.

– Jag tycker om att jobba med händerna. När jag rensar ogräs eller stryker kan tankarna röra sig fritt och kreativiteten flöda. Jag har fått ärva en gammal strykmaskin och när jag sitter vid den och stryker brukar jag tänka igenom en kommande föreställning eller ett tal till exempel.

Hennes grundinställning till livet är allmänt positiv.

– Jag har nog fått med mig det från min uppväxt. Jag oroar mig inte i onödan. Istället för att slösa energi på problemen så känner jag mig road av att hitta lösningar. Och jag är bra på det, att fixa och ordna, säger Lill.

Hon tycker att hon varit väldigt skonsamt drabbad i livet.

– Det tuffaste jag gått igenom är förmodligen mina skilsmässor. Ett uppbrott är alltid en tuff process. Speciellt den med Brasse eftersom han träffade en annan. Jag tog det väldigt hårt och det tog tid att komma över sveket men det gav mig också tillfälle att reflektera kring frågor som: ”Var jag dålig på att bygga en stabil kärlek?”

Lill gick i terapi för att komma över sorgen.

– Jag testade en jättebra terapiform som kallas för symboldrama där man talar i bilder. Jag tycker det är otroligt intressant och det har hjälpt mig en hel del.

Gillar öländska lugnet

Sin nuvarande man, Anders Byström, träffade Lill 1987.

– Tänk att 30 år har gått, det är ju faktiskt helt overkligt vad snabbt tiden går.

Lill fastnade för själva ”samtalet” hon har med sin man.

– Han är en klok person som sätter sig in i saker och ting och kan ge nya, intressanta perspektiv.

Första maken, filmfotografen Peter Wester, har Lill fortfarande en god kontakt med.

– Jag kan fortfarande se vad jag en gång förälskade mig i. Jag tror att livslång kärlek är förknippat med mycket mognad och respekt men att få förhållanden att fungera är inte som att ”glida fram på en räkmacka”, säger Lill.

Sedan 2003 har Lill och Anders ett hus på Öland. Anders har varit sommarbarn på en gård som inte ligger långt ifrån där paret bor idag. Lill tycker att Öland passar hennes lugnare sida perfekt.

– Precis som jag både är energisk och lättjefylld gillar jag både vitaliteten och storstadspulsen i Stockholm och lugnet och stillheten på Öland.

– Jag älskar att bo nära havet. Öland innebär umgänge med min make och att pyssla i trädgården. Livskvalité för mig är att ta långa promenader med Anders eller spela piano. Jag uppskattar även att umgås kring ett middagsbord och ha långa trevliga samtal.

Samtalen är viktiga för Lill som gärna funderar på existentiella frågor.

– När man står mellan liv och död blir det här med att lägga ner energi på att vara osams, avundsjuk och hämndlysten så meningslöst. Man har ett liv och måste göra så gott och bra man kan av det.