Anders T-Ford har rullat i generationer: ”Jag tröttnar aldrig”

När kyrkklockorna ringer i någon av Skånes alla kyrkor under sommarhalvåret, är chansen god att en välputsad T-Ford av årsmodell 1920 står och väntar på gårdsplan, tillsammans med sin ägare Anders Nyborg, 91 år.

– Det är en upplevelse varje gång! Man inväntar brudparet och får sedan njuta av att köra dem i en 100 år gammal bil, lugnt genom det skånska landskapet, i sol och längs krokiga vägar mot någon fin gård där en bröllopsfest väntar. Det är som att få komma tillbaka i tiden, säger Anders Nyborg.

Haft bilen i 70 år

Sedan drygt 70 år har Anders Nyborg haft hand om den gamla släktklenoden och vårdat den ömt. Varje år blir det nya utflykter med vänner eller högtidliga åkturer med nyblivna studenter och brudpar.

– Med studenter kör vi alltid in i centrala Malmö, där det är ett fasligt tutande! Nyfikna står och vinkar och skrattar. Det är trafikstockning med många andra studentlastbilar, men vi brukar komma fram överallt, folk brukar alltid ge plats. Med den här bilen blir det alltid folkfest!

T-Ford från 1920 i originalskick

Trots sina 106 år går bilen troget igång efter att ha stått i hemma i garaget hela vintern, intygar Anders:

– Jag behöver bara veva en gång så går den igång direkt! Den är fantastiskt lättstartad.

Det mesta i bilen är i originalskick, men reservdelar behövs förstås ibland. Numera är det väldigt dyrt att beställa dem från USA, men har man tur kan man få delar från entusiaster runt om i Sverige, intygar Anders.

– En skylt på bilen visar att den klarat första besiktningen 1920. Jag brukar skoja och säga att det är den som gäller.

Bilen inhandlades ursprungligen 1920 i Malmö av Anders farfars far, snickarmästare Sven Nyborg. Kvittot på en ”Touring Car för ­4 a 5 personer, sista modellen” har Anders kvar. Det vittnar om en köpeskilling om 5 700 kronor för automobilen med sin 4-cylindriga motor om 20 hästkrafter. Inklusive ­finesserna ”elektr. Självstart, strålkastare och sirén.”

Bilintresse i familjen

Möjligen var det Svens son Leonard, Anders farfar, som då också hade en häftig bil vid tillfället som inspirerade till köpet, tror Anders.

– Det var alltså min farfar, som då hade en Cole, också en häftig, jättestor bil som han tävlade och vann många priser med. Bilintresset i familjen var stort redan då.

Under många år stod dock den gamla släktklenoden bortglömd ute på landet. ­Anders berättar:

– I början på 50-talet cyklade min syster och jag ut till sommarstugan i Kvarnby för att palla äpplen. Jag minns att jag hittade bilen i garaget – och att vi lekte i den. Min farfars syster Gerda upptäckte oss, ringde min farbror Gösta och sa ”Här är rackarungar som är i bilen – du får allt ta och hämta den!”

Upphämtad i bilen på studenten

Anders glömmer aldrig den egna premiärturen. Det var på våren 1954 i Malmö, då han som nybakad student möttes utanför skolgården av sin farbror Gösta, som vid denna tid tagit över bilen.

– Dagen till ära hade han målat bilen i gult och blått, lite på skoj!

Efter studenten började Anders själv köra T-Forden och skjutsade då flera andra av den stora släktens studenter. Ofta blev det åkturer med kompisar. Till vardags stod bilen parkerad i ett garage på Nyborgs möbler, familjens möbelfirma, där tapetserare och snickare kunde hjälpa till att hålla den bilen i gott skick. 

Kör studenter och brudpar

1985 tog Anders över skötseln och ägarskapet och började åter köra studenter och brudpar på fritiden. Något han fortsatt med i många år under pensionsåldern.

– Det är skönt att känna att man har gjort brudparet nöjda och glada. De hör ofta av sig och tackar för upplevelsen.

Inför högtidskörningarna görs bilen extra fin. Den lövas med björkris och smyckas med ballonger. Vid bröllop fäster Anders vita band framtill och ölburkar baktill.

– Det skramlar något fruktansvärt ..! Ibland klär jag ut mig också, jag har farfars fars skinnrock från 1920-talet som jag tar på mig, om det inte är alltför varmt. När andan fallit på har jag skojat till det med plommonstop och lösmustasch från Butterick’s.

Anders uppskattar att det genom åren blivit ett par hundra körningar. De få gånger det har regnat åker suffletten upp och brudparet har då mest skrattat åt situationen. Ett otal veteranbilsrallyn och utflykter med vänner har det också blivit.

– Bilen mår ju bra av att rulla. En gång körde en kompis och jag till ett rally i Karlshamn. Våra hustrur hängde med, utklädda till 1800-talskvinnor. De var så tjusiga!

Tröttnar aldrig på sin T-Ford

Och trots sin ansenliga ålder finns inga planer på att låta bilen gå i pension.

– Jag har två pojkar – ja, de är själva nästan i pensionsåldern – som kan köra den. Men de får träna lite, det är ju en del som skiljer från en vanlig bil…! Gasen sitter exempelvis uppe vid ratten. Och bromsarna är svaga, jämfört med en modern bil. Det gäller att vara uppmärksam och ha marginal när man ska stanna. Att tvärbromsa är knappast att tänka på.

Allra mest uppskattar Anders att han med T-Forden får möjlighet att då och då få uppleva gamla tiders leverne:

– Att höra motorljudet, få frisk luft! Man kör inte så fort, sitter högt och har bra utsikt. Det är lika uppfriskande varje gång. Folk vinkar, man vinkar tillbaka, tutar. Man är som i en annan värld. Jag tröttnar aldrig!