Sebastian ser möjligheter, inte hinder: ”Rullstolen är ingen bur, den är min tron”

Sebastian, som omväxlande kallas Sebastian, Sebbe och Basse, är 30 år. Han bor på Öland, men är uppvuxen i ”orten”, i Upplands Väsby strax utanför Stockholm. Favoritlaget är AIK, som han älskar så mycket att han tatuerat in loggan på bröstet, och på ena armen finns texten GNAGET 2lax18, som betyder att AIK vann Allsvenskan 2018 för tolfte gången. Han är klädd i en overall med AIK-logga, och den finns också på det ena av rullstolens hjul.

Blev påkörd av en bil

När Sebastian var 14 år blev han påkörd av en bil när han skulle hem till sin bästa kompis.

– Sommarlovet hade precis börjat. Vi hade varit iväg för att fixa pass, vi skulle åka till Lettland. Sebastian sprang iväg från mig, han skulle ta bussen. Sen ringer min telefon från Basses telefon. Det var en kvinna som ringde och berättade vad som hänt, berättar mamma Ullis.

Sebastian var livshotande skadad. Han överlevde mirakulöst, men med svåra hjärnskador.

– Jag dog men fick liv igen och är fortfarande med i matchen, säger han själv.

Handikapptestar utflykter Öland

Sebastian var på sjukhus i fem månader innan han kom hem. Sedan dess sitter han i rullstol och är beroende av stöd dygnet runt. Numera bor han på Öland, tillsammans med mamma och syskon. Två dagar i veckan är han på Daglig verksamhet och där ägnar han sig åt projektet att handikapptesta Öland.

Tillsammans med Kristoffer Sandström, som är behandlingsassistent på Daglig verksamhet, ska han utforska vad som är handikappsmöjligt – Sebastian föredrar ordet handikapp, inte funktionsvarierad.

– Sebastian hade tråkigt en dag, han kan inte använda kroppen som han vill och då började vi filma, säger Kristoffer.

Den första utmaningen var en utflykt till Nunnedalen på södra Öland, en omtyckt och välbesökt vandringsled som går genom lummig lövskog både på och nedanför den så kallade landborgskanten. Det finns iordningsställda stigar, men de är smala och branta. Det går sådär när Sebastian ska ta sig ner i Nunnedalen, rullstolen välter, och de tar sig inte ända ner. Men det blir inga skador mer än leriga skor.

– Jag är ingen porslinsvas, säger Sebastian.

Och utsikten från toppen är fin, man ser ut över Kalmarsund åt ena hållet, och alvarsmarkerna. När testet är över summerar Sebastian att nej, Nunnedalen är inte handikappvänlig men däremot handikappsmöjlig, och ja, det var kul.

– Ibland handlar verkligheten inte om vad som är handikappvänligt utan vad som är möjligt. Vi vill inte leta fel utan leta möjligheter för att ta reda på vad som går att göra. Vi vill inspirera andra, visa att det går, säger Kristoffer.

Hemmets Journal Hälsa

Läs även: Cp-skadade Emma tränas av före detta elit­soldat: ”Är det inte jobbigt händer det inget”

Paintball – ”jätteroligt!”

Kristoffer menar att det är viktigt att inte fastna i tankar på vad man inte kan göra, utan att anpassa och tänka lite annorlunda.

Den andra resan gick till en paintballbana på norra Öland. Där krävdes det lite förarbete. För att Sebbe skulle kunna spela behövdes ett specialtillverkat fäste på rullstolen, och när det monterats kunde äventyret börja.

Gräs och rullstol är en svår kombination, men det gick, även om assistenterna fick slita.

– Jag fick in några bra träffar, säger Sebastian.

Handikappanpassat? Nej. Handikappsmöjligt? Ja. Kul? Ja, jätteroligt, säger Sebbe.

Ambitionen är att han tillsammans med Kristoffer ska handikapptesta Öland på riktigt. Kolla vad som är möjligt, och vilka anpassningar som behövs. Nästa utmaning är att Sebastian ska köra gokart.

– Vi letar hela tiden efter nya platser, och har många bollar i luften men allt kräver mycket planering. Vi har en massa idéer, men det tar tid, säger Kristoffer.

Kristoffer filmar, och tanken är att Sebastian så småningom ska kunna redigera filmerna, kanske med ögonstyrning av datorn.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Charlotte blev överkörd när hon försökte rädda sin son: ”Jag känner en enorm tacksamhet för livet”

Runt halsen bär Sebastian ett kors. Han sjunger gospel med sin mamma Ullis varje torsdag i en kyrka i Kalmar.

– Först tyckte du att det var skitmusik, men nu tycker du det är skojigt, säger mamma.

Han går på gym nån gång i veckan, och spelar schack.

– Jag slår Kristoffer!

Gillar dataspel

När Sebastian inte är på Daglig verksamhet gejmar han. Favoritspelet är ”Fortnite”. Ibland spelar han med artisten Sean Banan. När Sebastian låg på barnintensiven fick mamman frågan av en väninna om han hade någon idol, och mamman svarade Sean Banan. Väninnan fick så småningom kontakt med Sean Banan och berättade om vad som hänt. En dag dök artisten upp och hälsade på Sebastian som då låg på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

– Han har hållit kontakt med Sebbe, han skickar födelsedagshälsningar, och Sebbe har varit på hans konserter. Han får gå in backstage och han behöver inte betala. Folk tycker att Sean Banan är en pajas men han har ett hjärta av guld, säger mamma.

Sebastian lyssnar mycket på musik, helst hardstyle music, en elektronisk dancemusikgenre, och han gör egen musik. Han använder en AI-app som hjälp, och han har bland annat gjort en låt om sitt liv.

”Nästan nära döden men jag höll mig kvar
Ett liv i stol men jag är fortfarande stark…//
…rullstolen är ingen bur
Den är min tron…”