Mellan hav och savann
“Som att vara i Djungelboken”. En safaritur i nationalparken Masai Mara är en fantastisk upplevelse.
Foto: Andreas Strömberg
Mellan hav och savann
Palmblad ger skön skugga på stranden i Mombasa.
Foto: Andreas Strömberg
Mellan hav och savann
Färska skaldjur kan man frossa i längs Indiska oceanen.
Foto: Andreas Strömberg

Två kvinnor sorterar potatis och tomater på huk och skrattar glatt med beslöjade väninnor på andra sidan gränden. En böneutropare sjunger, samtidigt som reggaemusik pumpar ur en passerande buss. Inte hade jag trott att Kenya skulle bjuda på ett sådant myller av intryck, livsintensitet och spontan glädje.

Jag befinner mig på arabiska marknaden i storstaden Mombasa för att handla safariskor, cd-skivor med afrikansk musik och en sandstensskulptur i födelsedagspresent åt pappa.
Liksom Zanzibar styrdes kusten vid Mombasa länge av sultanatet Oman. Arabiska och indiska influenser märks påtagligt i kryddstarka lammrätter och currydoft.

Rapporteringen från Kenya handlar tyvärr ofta om svält och kriminalitet i huvudstaden Nairobi.
– Snälla, skriv inte samma vanliga eländesskildringar som så många andra journalister gjort, ber en turistguide mig.

Jag kan förstå hans önskan. Och jag kan förstå att männen på gatan ivrigt vill sälja sina mangos och halsband för några dollar, som för familjen betyder flera dagars kött och god kassava till middag.

Ett par mil söder om Mombasa ligger en smakfull resort att rekommendera för resenärer som gillar lugn: Indian Ocean Beach Club. Jag bor i en bungalow med havsutsikt. Inga grannar som stör, festar eller smygtittar från grannbalkongen. Det är små gångar, glest med människor och en exklusiv känsla vid den halvöde, pudervita stranden och det 28-gradiga vattnet.

Efter en uppfräschande dusch och airconditionerad relax i sängen strosar jag mot stranden strax innan solen börjar sjunka ner i Indiska oceanen. Jag sjunker också ner, i en solstol, och hissar en liten flagga vid armstödet. Strax dyker en kypare upp med en iskall Cosmopolitan. Sedan väntar pinfärsk hummer för 1 500 kenyanska shilling, cirka 150 kronor, vid strandens vågskvalp.

Sänghimmeln i hotellrummet är i tunt, vitt bomullstyg och svala blå färgtoner. Badrummet har handfat i sten, smakfulla naturmaterial och vilsamma färger. Jag råkar på en kvinna som just återvänt efter att ha dykt med delfiner vid en oexploaterad liten ö med 30 meters undervattenssikt och ett rikt koralliv: Wasini Island.
– Det var 98 procents chans att vi skulle få se delfiner, hade vår guide utlovat… Och ja, vi fick se delfiner. Jag simmade nära deras konster. Deras mjuka, runda volter och breda, oemotståndliga leenden. Det är en känsla som får ord att kännas platta; det oändligt kristallklara havet, färgglada vajande korallblommor och dessa lekfulla delfiner ger en känsla av rymd, av stilla lyckorus, berättar hon.

Att djur kan skapa starka känslor är även höga giraffer, elefantungar och graciösa lejon bevis på. Ja, i ärlighetens namn är det svårt att i en artikel om Kenya censurera en safari och känslan att vakna i gryningen vid Mara-floden.

Klockan är halv sex på morgonen och det är becksvart i Masai Mara, Kenyas del av den mer kända Serengeti, nationalparken i Tanzania – denna väldiga savann med miljontals vilda djur på en yta större än Sverige. En padda kväker och på bron över floden kliar sig en halvtam apa. Morgondiset är svalt innan det stora gula klotet sakta ska visa sig vid gräshorisonten. Jag hinner ta en kopp te med honung innan vi ska i väg.
– Pole, pole. Hakuna matata. Det är lugnt. Inga problem, säger en kille ur frukostpersonalen när jag slänger ihop min väska och småjoggar bort.
– Hakuna matata, no problem, svarar jag och fortsätter ivrigt mot vår safaribil på parkeringsplatsen.

Efter en vända förbi en lugnt lövsmaskande giraff och flåsande flodhästhanar nere i floden lägger vi ut filtar och frukostkartonger en bit från en familj elefanter. Det är som att vara mitt i “Djungelboken” – på riktigt. En skön skillnad är att här på savannen är det behagliga 23–25 grader, eftersom vi befinner oss på höglandet nästan
2 000 meter över havet.

Lite senare har vi turen att hitta en familj lejon som ligger och såsar, vilket de gör den mesta tiden de inte jagar mat. En lejonhane med stor svart man masar sig upp och strosar orädd mot oss. Djuren kommer extra nära eftersom det råder jaktförbud i Masai Mara. Fem meter framför mig möter jag hans blick, den är ointresserad. Han är uppenbart van att visa upp sig för storögda turister. Lugnt smyger han förbi fronten på bilen, som om vi inte vore där.

En masiaiby har jag längtat efter att besöka och nu ska min dröm besannas. Samhället ligger utanför nationalparken eftersom inga människor får bo inne i den. En grupp med unga, långa, smala män välkomnar oss. De börjar röra sig i rad med sina spjut i handen och ropar respektfullt uhh, aah, uhh, aah i stämmor medan de dansar för att bringa mod och kraft inför nästa jakt. Kvinnorna bär halsband och smycken av pärlor och sjunger himmelskt vackra sånger för oss.

Byn är byggd i en cirkel av hus och har 72 invånare. Masaierna är boskapsskötare och lever på en kost av kött, mjölk och blod. Vi får gå in i en hydda av torkad kospillning och lyssna på Jackson Simiken Nkuito. Han är en av dessa värdiga, stolta och reserverade masaier. De har beundrats av västerlänningar för att de inte låtit sig förföras av ny teknologi, högre levnadsstandard och konsumtion.
– Jag har studerat på universitetet, men skulle aldrig vilja lämna min by för gott. Vi är trygga, lever som i en stor familj och trivs med våra traditioner, berättar han.

Jag sätter mig ner i hans säng av kohud på halm, inte alltför oskön faktiskt i den mörka, tysta hyddan. Masaierna lever i en speciell, för oss exotisk frihet. Varje pojke måste vara med och döda ett lejon innan han får gifta sig och kalla sig moran, masaikrigare. Nomadlivet, bristen på ägodelar, starka familjeband och sexuell frihet är grundläggande beståndsdelar i deras liv. En kvinna kan gifta sig med flera män och svartsjuka är inte tillåtet.
Kenya är så mycket mer än safari vet jag nu. Men jag måste erkänna: inget slår känslan av att till grodors kväkande vakna i lyxiga tält vid Maraflodens strand, att möta lejonets blick och uppleva stoltheten hos de vackra masaierna.

RESFAKTA KENYA

Resa dit: Billigaste sättet att resa till och runt i Kenya är med STS Solresor. Även bl a Temaresor och Jambo Tours arrangerar resor. Två veckor – en veckas safari med boende i lyxiga safaritält plus en vecka på Indian Ocean Beach Club med halvpension, kostar från 14 765 kronor hos STS Solresor. Safari Selected, 3 dagar safari och 10 dagar på kusten, från 13 175 kr. Se www.solresor.se, www.masai-mara.com, www.wasini-island.com

Äta och dricka: Hotellen serverar internationella menyer med färska skaldjur. Stora frukostar. Vid kusten är indiska maträtter med kokos och chili vanliga. Mysiga barer och matstånd i Mombasa där man kan prova lokala läckerheter, som get- och köttgrytor. Vin är dyrt, importerade från Sydafrika kostar 200 kr. 20 kr för inhemsk öl. Lokal rom och sockerrörsbrännvin för 30 kr/flaska i butik.

Sevärdheter: För naturupplevelser: Masai Mara. Tusentals antiloper och gnuer. Krokodiler och flodhästar ligger på vakt i Marafloden. Lejon, elefanter, geparder, ja de flesta vilda djur man känner igen från ?Djungelboken? lever här.

För kulturupplevelser: Masaiby. Det finns några byar vid infarten till Masai Mara nationalpark. Kommer man på egen hand bör man visa respekt, inte fota utan lov etc.

För romantik och sport: Wasini Island. På denna lilla oexploaterade ö nära tanzaniska gränsen finns orörda korallrev med mängder av tropiska fiskar och delfiner.

Shopping: I vanliga butiker, eller i stånd längs vägarna kan man köpa vackert kenyanskt hantverk: snidade smycken med pärlor, karvade träskålar, skulpturer i sandsten. Fina sandaler i läder, vackra tyger och klänningar. På marknaden i Mombasa dignar det av kryddor, mattor, radioapparater.

Råd inför safarin: Åk med arrangör. De har bra guider och betalar inträdet till safariparken på 60 dollar. Ballong över savannen är en extralyx för 2 000 kr/pers.

Språk: Swahili och engelska.

Malaria: Existerar inte på höglandet men vid kusten. Ät tabletter även om smittorisken är liten.

Tips: Ta med en omkopplare för kontakter. Här gäller det brittiska samväldets trehåliga uttag.

Av: Andreas Strömberg