Sankt Anton – inte bara för proffsen

Ett par hundra svenskar arbetar under vintrarna i ortens skidbutiker och restauranger. Det gör Sankt Anton till en av de svensktätaste alporterna jämte Chamonix och Verbier. Gunnar Munthe har i 30 år drivit den omtalade afterskibaren Krazy Kanguruh mitt i pisten över byn. Han köpte den 1973, när han var reseledare här.
– Pappa ville att jag skulle ta över företaget hemma i Göteborg. Men jag blev förälskad i byn och skidåkningen direkt och stannade här. Jag stortrivs fortfarande med att kunna åka skidor ett par timmar varje dag, berättar han.

Från baren under hans kontor strömmar låtar av Madonna, Police och Rolling Stones. Stämningen är hög, men sansad. Ännu är kvällen för ung för att någon glad person
ska ha börjat dansa pjäxdans på borden.
Det blir en kaffe och sedan vidare ner till byns bilfria gågata. Där väntar den tyrolska specialiteten spätzle, små pastaknyten i en redd sås av svamp och bacon serverad i en koppargryta. Luften är klar och kall och temperaturen har segat sig ner mot 10 minusgrader. Förutsättningarna för en underbar skiddag i morgon kunde inte vara bättre.

Jodå, solen letar sig in genom persiennerna vid sjutiden i den persikofärgade gryningen.
Den stora gondolliften tar oss över en bråddjup dal. På områdets – som kallas Arlberg – högsta berg Valluga, som ligger 2 800 meter över havet, är det vindstilla. Vi ser Schweiz åt väster, tyska låglandet norrut och italienska toppar söderut. Några alpkajor susar runt oss där vi står på toppen, omgärdade i alla väderstreck av naturens majestätiska underverk.

På vägen ner åker vi pist 17, ett långt och brett salongsgolv som aldrig verkar ta slut med sin mjuka, sköna snö. Efter ett sådant åk pustar man ut, tar sig en gulaschsoppa med en kall öl och stryker sig nöjt genom håret som blivit tillplattat av mössan.
Eftermiddagen tillbringar vi i systemets fridfullaste område, Rendl på andra sidan byn, som är soligt och har den bästa snön. Här är det klart mindre folk.

En kilometer utanför centrum, vid den moderna gondolliften i Nasserein som byggdes till skid-VM i Sankt Anton 2001, hittar vi familjerna och barnen. Femåringar tar sig nedför backen som projektiler i sina gula skidskolevästar. I skidleklandet Kinderland lär sig de minsta barnen åka skidor samtidigt som föräldrarna avlastas med barnpassning över dagen.

Familjen Pettersson från Göteborg har hyrt en lägenhet i ett av många hotell i tyrolerstil här i Nasserein. Där är priserna på boende ungefär 50 procent lägre än en kilometer bort i centrala Sankt Anton. Pappa Stefan gillar backarna skarpt men har en rekommendation:
– Det är bra om barnen är lite äldre och kan åka skidor. Det finns skidskola även för de minsta, men det är roligt för hela familjen om de kan följa med i de långa fina pisterna uppe i bergen.

Sonen Oscar uppskattar att man kan åka skidor mellan de flesta backarna i systemet.
– Man behöver inte åka så mycket bil och buss som på andra ställen här i Alperna. Det är skönt. Men det är liftköer och isiga backar närmast byn. Det är inte så bra, säger han.
Ett bra tips är att, likt familjen Pettersson, be turistbyrån i byn hjälpa till med att hitta en prisvärd lägenhet, eller leta själv på internet. Det kan löna sig, speciellt under lågsäsong före februari och från mitten av mars.

Det känns på atmosfären och syns på BMW-stadsjeepar och dyra Mercedes att Sankt Anton har blivit ett rikt samhälle. Stoltheten bland byborna är stor. De är nog lite bortskämda och behöver inte bjuda till för turisterna eftersom de ändå strömmar hit i horder under högsäsong.
När det gäller shopping kan man bara avråda, då priserna på till exempel skidkläder är betydligt lägre hemma i Sverige.
Men de lokala ostarna är underbara och de vita österrikiska vinerna på druvan Grüner Veltriner smakar lent och gott till.

Inne i bypuben Dorfstub’n träffar jag en av många säsongsarbetande svenskar som drömmer om att slänga sig ut i backen så fort den första nysnön kommit.
Det är fjärde säsongen som Emma Forsgren från Skellefteå är här. Med glatt humör häller hon upp öl till gästerna.
– Första säsongen festade jag jämt med mina tre tjejkompisar som också var här. Men nu har jag min pojkvän här och tar det lugnare.
Det bästa med Sankt Anton tycker hon, är att det finns pister för alla smaker, att stämningen är festlig och människorna trevliga. Nackdelen är att det är stressigt med mycket turister under högsäsongen i februari.

I byns utkanter, som i Sankt Jakob, är det fridfullare och den österrikiska charmen är mer påtaglig. Här ser man små barn bära sina små skidor från backen, man hör istappar droppa i solen mot grusvägarna och känner den härliga doften av vedrök mellan gamla timrade härbren.

RESFAKTA SANKT ANTON

Resa dit: Sportresor, Ving Alpin och Lion Alpin har paketresor. Billigast är Sportresor i januari då en vecka i dubbelrum kostar 3 200 kr, i februari 6 000 kr. Närmaste flygplats är Innsbruck. Därifrån 10 mil på bra vägar.

Bo: Mysiga tyrolerhotell, ofta med frukost. De flesta har få lägenheter, så boka i tid. Central lägenhet för fyra kostar runt 10 000 kr/vecka i februari och 7 000 kr i barnvänliga Nasserein en kilometer bort. Sök boende via turistbyråns hemsida: www.stantonamarlberg.com

Priserna är cirka 50 procent lägre i januari och mars.

Skidinfo: Byn ligger på 1 300 meters höjd över havet, högsta åkhöjd är 2 700 meter. 260 kilometer pist. Liftkort 1 700 kr för 6 dagar. Barn upp till 7 år gratis. Skidhyra drygt 1 000 kr och pjäxor 450 kr för 6 dagar. Skidskola med barnpassning 500 kr/dag och 1 850 kr/vecka.

Att äta: Mycket bra pizza på Pizzeria Pomodoro för 80 kr. Floriani och Dorfstub’n har tyrolerstil med wienerschnitzel för 100 kr. Bifangalm är en lugn, trivsam restaurang i backen. Vill man lyxa till det är gemytliga Hospiz Alm som gäller. Lunch för 120 kr med dryck.

After ski: Mooserwirt har klassisk umpa-umpa-after ski. På legendariska Krazy Kanguruh är stämningen på topp och musiken röjig. Lugnare på puben Underground med akustisk gitarrmusik.

Andra aktiviteter: Badhuset och spa-anläggningen Arlberg-well.com, olika bastubad och en uppvärmd utomhuspool. Även tennishall och bowlingbana finns, liksom 38 kilometer längdspår.

Av: Andreas Strömberg