Tommy Nilsson: ”Jag vill ta vara på den tid jag har kvar”

Tommy Nilsson har just avslutat en hyllad turné i landets kyrkor. I kyrkorummet tänker både han och publiken på livet, säger Tommy som förra året blev pappa igen. – Jag är rädd om tiden idag, jag vill inte slarva bort den, säger han.

Tommy Nilsson är en av Sveriges mest populära artister men när han var barn var det något helt annat som gällde. Tommy älskade både friidrott och fotboll och var svensk mästare i basket på pojklagsnivå.

Men när han blev tonåring var det några kompisar som började hålla på med olika instrument. Tommy tyckte det var jättecoolt och han blev också intresserad och ville helst spela trummor.

– Dessvärre var trummorna redan upptagna och enda platsen som blev kvar i det band vi sedan bildade var som sångare. Bandet hette Horizont och vi gjorde ett par plattor tillsammans, säger Tommy.

Han berättar att nyligen, efter 45 års uppehåll, sågs bandet och gjorde då två spelningar tillsammans.

Tommy Nilsson

Ålder: 63 år.
Familj: Sambon, musikal-artisten Linda Olsson, barnen Angelica, 43, Kalle, 29, Linn, 27, Isak, 20, Tim, 11, och Leona som föddes i början av maj 2022. Har även barnbarnen Robin, 22, och Elle, 4, samt två barnbarnsbarn.
Bor: I Stockholm.
Gör: ”Sjungare”.

– Vi repade två dagar men sedan satt det. Som om ingen tid hade gått!

Musiken har sedan dess varit Tommys stora passion, intresse och yrke hela livet. För honom har det varit ett sätt att kunna uttrycka sig.

– I början handlade artisteriet kanske främst om att höras och synas, ett slags jakt efter bekräftelse. Jag ville nog inte bara visa andra utan kände att det var viktigt för min egen del att visa för mig själv att jag var duktig på något.

– Både inom sporten och musiken var jag väldigt envis, jag tränade massor och ville bli bäst. Vissa säger att man inte kan tävla inom musik men man tävlar hela tiden. Är det inte om listettor så är det största publiken – allt är en tävling, säger Tommy.

– Man behöver inte alls vara religiös. Man kanske går till kyrkan av tradition men det finns en trygghet i att ses just i detta rum med minnen och känslor, säger Tommy. Foto: Carl Schnell

Slog igenom med låten Allt som jag känner

Han slog igenom som soloartist med Allt som jag känner och 1989 vann han Melodifestivalen med En dag. Öppna din dörr blev 1994 Årets låt på Svensktoppen.

Nyligen har Tommy varit ute på en kyrkoturné med samma namn som hans gamla hit, Öppna din dörr.

– Jag har inget emot att sjunga de där låtarna än idag. Det är låtar som betytt massor för mig. Öppna din dörr är ju mer personlig och skriven utifrån en speciell händelse i mitt liv. Den har egentligen alla odds emot sig – den är sex minuter lång och hade aldrig funkat idag. Men jag vet att den används under människors viktigaste dag, vilket känns fint.

Att turnén gick till just kyrkor beror enligt Tommy på den vackra klangen och att den unika miljön skapar en stämning som man inte får uppleva annars. Han menar att kyrkans rum är både stämningsfullt och mer textdrivet än andra lokaler.

Tommy beskriver inte sig själv som religiös. Däremot bär han på en hel del funderingar kring livet.


LÄS ÄVEN: Sveriges mest kända präst: ”Det är i samvaron med andra vi finner tröst”


– Jag tänker ofta på varför vi är här och vart vi ska. Och när jag och min publik möts i kyrkorummet så bär vi på de där tankarna tillsammans. Genom kyrkan bär vi alla på gemensamma minnen, det kan vara allt ifrån skolavslutningar eller bröllop till dop eller begravningar. Alla har en anknytning till kyrkorummet.

Tommy säger att när allt ute i världen snurrar på snabbare än någonsin kan det vara skönt när något får vara och stå för något som är mer bestående.

– Man behöver inte alls vara religiös. Man kanske går till kyrkan av tradition men det finns en trygghet i det där att ses just i detta rum där vi alla får återuppliva gamla minnen och känslor, säger Tommy.

För Tommy känns religionerna alldeles för polariserade, det är för mycket ”vi mot dem”. För honom handlar det mer om ett sätt att leva.

– Det kan låta klyschigt när man säger att man lever i andlighet men att vara andlig kan innebära så mycket mer än religion. Att man till exempel försöker vara en bra människa, ta hand om jorden och vara närmare naturen. Det är klart jag funderar massor över hur det ska gå för vår jord och jag grubblar en hel del när jag sitter och tittar ut över stjärnorna, säger Tommy.

Tommys sambo Linda med gemensamma sonen Tim. Foto: Privat

Dottern Leona föddes 2022

Tommy har under åren fått omdefiniera vad framgång betyder för honom. Idag handlar det om att skriva en fin låt som kanske någon annan inte ens får höra.

– Det kan räcka med att jag känner mig nöjd. Jag har aldrig slutat skriva låtar och nyligen släppte jag en som handlade om president Trump, en annan om Black lives matter-rörelsen och en tredje om pandemin. Jag försöker skildra vad som händer med mig när det händer saker i världen. Jag sjunger om att vi måste gå samman för att fixa den här världen.

– Det är så svårt att förstå hur man kan starta ett krig. Det är så fruktansvärt det som händer. Men det är också ett uppvaknande. På något sätt måste vi komma ur det här men vi kan inte längre prata om att alla ska ha lika mycket. Vi måste börja inse att alla får nöja sig med lika lite. Vi måste offra lite annars kommer de som inget har ta det från oss.

Enligt Tommy så befinner sig mänskligheten exakt där vi förtjänar att vara.

– Allt ger konsekvenser. Vi är där vi ska vara på grund av hur vi behandlar varandra och vår planet. Det stora med att vara människa, och som skiljer oss från djuren, är att vi själva kan välja. Vi gör val hela tiden. Det enda vi inte kan välja är konsekvenserna av våra val, säger Tommy.


LÄS ÄVEN: Emma Frans dotter fick en stroke: Skulle jag någonsin få höra ”Mamma, jag älskar dig?”


Vid sidan av musiken finns det inte plats för många andra intressen i Tommys liv. Men för första gången i sitt liv har Tommy varit pappaledig. Han var 62 år då han blev pappa till Leona som snart är 1 år gammal.

– Det är klart att jag varit ledig med mina tidigare barn men det var första gången jag ringde till Försäkringskassan och bad om pappapengar. Då ställs allt på sin spets, det finns ingen möjlighet att gå hemma och skriva låtar med en liten på armen, säger Tommy.

Lilla Leona är yngst i familjen Nilsson. Hon blir snart 1 år. Foto: Privat

Tommy Nilsson prioriterade inte alltid sina barn

Tommy fick sitt första barn, dottern Angelica, när han var bara 19 år gammal. Mellan hans äldsta och yngsta barn är det alltså 42 år.

– Första dottern tog det flera år att lära känna. Jag bodde inte hemma då och det är en erfarenhet jag fått äta upp och jobba ikapp. Det har inte varit lätt alls och inneburit en hel del dåligt samvete. Nu har vi hittat våra roller och jag har hunnit få både barnbarn och barnbarnsbarn. Vi kom till en punkt där vi sa att ”nu är nu” och det är det viktigaste.

Han beskriver sig själv som en helt annan pappa idag, för de två yngsta som han har tillsammans med sin käresta Linda Olsson.

– Jag var ju så mycket mer egotrippad då. Jag satte ofta mig själv och mitt jobb i första rummet. Jag drog jobbkortet till den jag levde med vid lite för dåliga tillfällen men förhoppningsvis lärde jag mig en hel del av det. Linda och jag försöker överlappa varandra och just nu är det hon som blomstrar (i en huvudroll i musikalen Tootsie) och rollerbjudandena strömmar in.

Tommy konstaterar att det är ett annorlunda yrke han har.

– När man är borta så är man verkligen borta men sedan kan man vara hemma längre perioder och verkligen vara närvarande med barnen. Jag vet hur jag vill vara som pappa och ge mina barn den tid de behöver men lyckas inte alltid. Men Leona, som jag tillbringar så mycket tid med, har jag en jättefin relation med. Jag försöker vara lekfull men man får vara försiktig när man sätter sig på golvet och leker i min ålder, för det är inte säkert man kommer upp igen.

Linda har enligt Tommy en helt annan energi än vad han har men de är båda väldigt barnsliga och lekfulla med sina barn.

– Tim, som är 11 år nu, börjar nog tycka att vi är lite väl barnsliga och är i den där åldern då man tycker sina föräldrar börjar bli pinsamma. Men det hör till, säger Tommy.

Tommy och Linda har varit ett par i 15 år. Foto: Privat

Drack för mycket efter skilsmässan från Malin Berghagen

Mellan 1993 och 2007 var Tommy gift med Malin Berghagen. Han tror att de försökte för länge och han mådde riktigt dåligt efter skilsmässan.

– Man vill ju att det ska funka men allt blev bara sunkigt och att det skedde offentligt gjorde inte saken bättre. Jag började dricka alldeles för mycket och ofta.

Tommy säger att han och Malin har en bra relation idag.

– Hon mår bra på sitt håll och jag mår idag bra på mitt – och det är ju så man vill att det ska vara.

Ett år efter skilsmässan, när allt kändes tungt, dök musikalartisten Linda Olsson upp i Tommys liv. Hon är tjugo år yngre än Tommy och han beskriver vilken enorm energi hon hade med sig.

– Jag fastnade för hennes glädje. Hon kom in med så mycket positivt i mitt liv när jag var som mest trasig. Hon lyfte upp mig och gav mig en möjlighet att resa på mig och satsa på något nytt.


LÄS ÄVEN: Markus: Jag vill träffa en kvinna – men vågar inte


Med Linda förstod Tommy att han behövde ”kamma sig och ta tag i sitt liv”. När Tommy väl bestämde sig för att sluta dricka kändes det inte svårt. Han gick på ett AA-möte och slutade dricka samma dag som han bestämde sig. Sedan dess har han inte druckit en droppe.

– Jag kände att antingen skulle jag satsa på det här förhållandet eller så skulle jag hamna i hörnet av en pub om eftermiddagarna. Egentligen inget svårt val men det krävdes att någon skulle väcka mig och att jag själv hade insikten.

Tommy och Linda har nu varit ett par i 15 år. Kärnan i en sund kärleksfull relation är enligt Tommy att ge sin partner plats, att låta den andra bli den som han eller hon vill bli.

– Det är ett givande och tagande. Att utvecklas som par är en utmaning. Det handlar om att se till varandras behov men inte bli varandras dörrmatta, säger han.

Tommy är mån om tiden han har kvar och vill inte slarva med vara sig musiken eller sina barn. Foto: Frida Funemyr

Har inga minnen av sin biologiska far

Tommy är själv ett skilsmässobarn från en familj där barnen delades upp mellan föräldrarna vid skilsmässan. Hans storebror flyttade med pappan och Tommy växte upp med sin mamma och en styvpappa han trodde var hans riktiga far.

– Det är ju jättekonstigt att man delade på oss barn sådär och det finns mycket att gräva i här om man vill men jag har inte gjort det.

Hans riktiga pappa gick bort när Tommy var runt 11 år och då hade han aldrig träffat honom.

– Han försvann när jag var 1 år och jag har inga minnen alls med honom. Någonstans under de där åren svischade det förbi någon tanke om att min styvfar kanske inte skulle vara min biologiska men jag tänkte aldrig vidare på det och frågade ingen.

Det var först när Tommy fick veta att hans pappa var död som allt uppdagades. Det var också då som hans styvfar adopterade honom.

Sammanlagt har Tommy sju hel- och halvsyskon. Han har en bror, Peter, som Tommy inte visste fanns innan han fick ett brev från honom vid 10 års ålder, och en bortadopterad bror, Per, som han inte visste existerade innan han en dag dök upp oanmäld hemma hos Tommy.

– Det finns ingen rädsla från mitt håll att närma mig min uppväxt och frågar mina barn så berättar jag. Ibland kan det vara bra att dammsuga men man behöver inte hälla ut dammsugarpåsen och se vad det är man dammsugit upp. Jag har inte varit dömande mot min pappa som lämnade mig och har själv gjort saker vid tillfällen som kanske inte varit helt bra.

Tommy och hans mamma, som dog när han var 32, stod varandra nära. Ett tag var det bara de två.

– Hon var ju extremt ung när hon fick barn – 16 när hon fick min bror och 18 när hon fick mig. Hon hade det nog inte så himla lätt och jag vet att jag fick vara på barnhem ett tag medan hon försökte få ordning på allt och hon kämpade verkligen på.


LÄS ÄVEN: Lisa Ekdahl: ”Lika bra att köpa hund och hus medan jag hälsan i behåll”


Vad känner du inför att bli äldre?
– Jag har ett citat jag lever efter: ”När tiden är knapp ska man inte ha bråttom, då ska man vara noggrann.” Just nu är det tid för mig att vara noggrann. Tiden är inte oändlig, jag vill ta vara på den tid jag har kvar och inte slarva iväg vare sig det gäller ny musik eller tiden med mina barn. Med åldrandet kommer även krämporna. Jag har artros i mina knän och efter ett fall för många år sedan har jag en trasig axel. Jag lider av min värk och kan knappt ta på mig jackan ibland, borde kanske operera, men vet inte om det är värt det.

Vad får dig i mental balans?
– Att bromsa upp, sätta mig i ett hörn och fråga mig själv: ”Vad är viktigast just nu?” På denna fråga får jag endast ha ett svar. Det kan vara så trivialt som att laga mat – men jag får alltid svar. Jag har en stark intuition eller inre röst som säger vad som är rätt eller fel, vad som är viktigast i mitt liv här och nu.

Intervjun publicerades först i Hemmets journal.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top