Rigmor Nørby kommer aldrig att glömma första gången hon träffade gatuhunden Hermann.
Hon gick en konstutbildning på Sicilien, men kände snabbt att det var slöseri med tid. Hon lärde sig inte tillräckligt, och alla hemlösa hundar vid nästan varje gathörn fick hennes djurälskande hjärta att blöda. Men resan visade sig ändå ha ett mycket viktigt syfte, för en dag när hon öppnade ytterdörren till den Airbnb-lägenhet hon bodde i, stod det en rufsig och medtagen liten hund utanför.
Som om den bara väntade på henne.
– Han var i riktigt dåligt skick, helt smutsig och med sår i ansiktet. Men jag kunde ändå se att han var speciell. Jag kunde inte låta bli att ta hand om honom. Ge honom mat och vatten, berättar 36-åriga Rigmor och fortsätter:
– Och han älskade det. Han hade så mycket tillit och var så kärleksfull, trots att han kom direkt från gatan.
När Rigmor skulle till skolan var hon tvungen att släppa ut honom på gatan igen. Men när hon kom hem från undervisningen stod Hermann och väntade på henne. Hon tog återigen in honom, och han sov i hennes säng hela natten. Han var fullständigt utmattad.
– Jag kände redan då att jag inte bara kunde lämna honom, så jag kontaktade SAWS (Sigonella Animal Welfare Society, en organisation som räddar gatuhundar på Sicilien, reds. anm.). Jag skrev ett långt, utförligt mejl på engelska och blev därför något förvånad när jag fick svar tillbaka på danska från en tjej som hette Freya.
Hon råkade arbeta som volontär för organisationen och ville hjälpa till, även om det innebar att hon behövde resa väldigt långt för att komma till Hermann.
Man kan inte bara ta med sig en gatuhund hem. Det är en lång process som bland annat innebär veterinärbesök, vaccinationer, ID-märkning och ett särskilt pass. Rigmor behövde därför lämna Hermann när hennes kurs tog slut och hon var tvungen att återvända till Danmark.
– Det var helt fruktansvärt. Jag grät hela vägen i taxin till flygplatsen. Även om jag hade lovat honom att få hem honom kunde jag ju inte vara säker på att SAWS kunde hitta honom, eller att han inte hade en allvarlig sjukdom, minns Rigmor.
Kände igen varandra
Tillbaka på Fanø, där Rigmor bor och arbetar som konstnär, glömdes Hermann inte bort. Tvärtom ställde lokalbefolkningen nu också upp för att få den lilla hunden transporterad från en ö i Italien till en annan ö i Vadehavet.
Hela räddningsaktionen kostade en hel del pengar, och Rigmor gjorde därför en insamling bland Fanøborna.
– I ett så litet ö-samhälle är man helt enkelt fantastiska på att hjälpa varandra. Så många människor ställde upp, folk donerade allt från 25 kronor till flera hundralappar. Det var helt fantastiskt att uppleva, säger Rigmor, som relativt snabbt lyckades samla in tillräckligt med pengar.
På Sicilien gav sig danska Freya ut för att leta efter Hermann. Hon var tvungen att resa från den ena tvärs över ön två gånger, eftersom hon första gången, till Rigmors fasa, inte kunde hitta honom. Som tur var lyckades hon andra gången, och Hermann tog sig också igenom veterinärbesöket.
Hade han haft allvarliga eller smittsamma sjukdomar hade han inte kunnat komma till Danmark.
Den 13 juni 2025, tre månader efter att Rigmor hade lämnat sin lilla hundvän i Italien, reste han med Freya till Billund. Glädjen vid återföreningen var stor. Hermann kände utan problem igen Rigmor.
– Den här gången grät jag också i bilen. Men det var av glädje, berättar en rörd Rigmor.
Hermann fann sig genast till rätta på Fanø, där många redan kände till honom och hans historia. Han blev också snabbt vän med Hugo och Alfred, de två hundar som Rigmor redan hade hemma.
Ja, de hjälpte faktiskt till att uppfostra Hermann, som på grund av sitt liv på gatan saknade många färdigheter.
Vilken ras han är vet man inte, men som Rigmor säger är han nog ”allt det bästa från gatan”.
Älskad på Fanø
Rigmor arbetar som en välrenommerad skulptör med många utställningar runt om i hela landet. Hon inspireras särskilt av den vilda naturen på Fanø och plockar även vildlera här som hon användes i sina verk. Vid sidan av konstnärslivet har hon nyligen öppnat en liten kaffebar i Sønderho, byn på Fanøs sydspets.
Stället heter förstås HERMANN'S.
– Det är ett enkelt ställe som på många sätt speglar Sønderhos lugn och autenticitet. Mina råvaror är lokala. Kaffebönorna kommer från Bean Machine, som precis har utsetts till Danmarks bästa rosteri, och mina kakor och rombollar kommer från Fanø Chokolade, berättar hon.
Grannarna känner förstås Hermann och stannar alltid och hälsar på honom. När Rigmor skrev i en lokal Facebookgrupp och berättade att Hermann nu hade kommit hem till Fanø, fick hon över 100 gilla-markeringar, så gatuhunden har gått från att vara ensam och glömd på Sicilien till att nästan ha kändisstatus i sitt nya område.
– Men han är verkligen också den finaste lilla varelsen. Jag tvivlar inte alls på att det var meningen att han skulle hitta mig. Han betyder allt för mig och är faktiskt den friskaste och bästa hund jag har haft – trots att han kommer från gatan, säger Rigmor och ger den rufsiga hunden med de bedårande spetsiga öronen en puss på huvudet.
