Joe Labero om singellivet, magi och dottern Nicole: ”Hon är det bästa som hänt mig”

När jag träffar Joe Labero på La Botanica i Mall of Scandinavia i Solna är han mitt uppe i en Sverigeturné. Själv säger Joe att han sällan har en lugn stund, som mest tror han att han varit ledig fem dagar i sträck. Vissa perioder har han uppträtt varje kväll tisdag–söndag under tre år.

– Jag är alldeles för rastlös för att till exempel bara åka ut till en stuga och sitta och titta på stenar en hel sommar. Jag är inte gjord för det, säger Joe när vi slår oss ner vid ett av alla bord i den tomma restaurangen.

Läs även: Claes Moser går vidare efter skilsmässan, flytten, sjukdomen – och sitt allra sista ”Antikrundan”

Annat är det de kvällar Joe har uppträtt på scenen intill. Då är stället överfullt av förväntansfull publik. De som redan hunnit se hans show vittnar om skickliga illusioner, magi som garanterat kommer vända upp-och-ner på allt du trodde var möjligt.

– Jag skulle säga att showen bjuder på en mystisk resa genom en magisk värld, precis i gränslandet mellan dröm och verklighet. Kom bara ihåg, ingenting är som förut, allt är som vanligt.

Höll på med pingis

Än idag, efter över 40 år i yrket, lockar Sveriges främsta magiker människor från hela landet. Kanske är det fler barn i publiken idag än när han en gång började uppträda. Publik­kontakten och möten med människor är det som ger mig mest, menar Joe som idag har hela världen som sin arbets­plats.

– Allt började i Alvesta. Som barn höll jag, som de flesta andra grabbar, på med olika sporter – intressen som gav mig den disciplin som jag bär med mig än idag. Främst spelade jag hockey och fotboll, men senare blev det en hel del pingis, säger Joe.

Läs även: Bröderna Herrey 40 år efter succén: ”Vi gick med på allt på den tiden”

Han berättar att det var han, hans bror Kent och Carl Johan Möregårdh (ja, Truls pappa) som startade Alvesta BTK.

– Jag spelar fortfarande en del pingis. Det är mindre komplicerat och coolare än till exempel padel, pickleball och allt annat sådant där som dykt upp på senare tid.

Magin förändrade allt för Joe Labero

Men när Joe fyllde 12 och fick sin första magilåda avtog ­intresset för sport och istället öppnades en helt ny värld. Joe beskriver känslan som fyllde honom när han lärde sig sina första trick.

Samtidigt strör han salt över en av knivarna som ligger på bordet, förklarar vikten av att få järn i sig och plötsligt ser jag honom pressa ner kniven i halsen. Sedan sväljer han och jag gapar stort av beundran. Det är omöjligt att förstå hur han gjorde det där. Att göra saker som ingen i publiken väntar sig, ögonblicket av magi, är det som ger Joe de stora kickarna.

Läs även: Maria Forsblom om separationen, yrkesdrömmarna och oron för barnen: ”Kan inte vara så blåögd”

– Den där lådan förändrade mitt liv och från den dagen började jag jobba med showbiz i Alvesta. Magin blev mitt vapen. Växer man upp i ett litet samhälle där alla sysslar med ungefär samma sak, och gjorde något som är lite annorlunda, så får man ju en del bekräftelse, vilket jag tyckte om.

– Visst, det var ett lite udda intresse, det fanns ju ingen alls som jobbade med teater eller magi där. Men jag visste tidigt att jag ville upptäcka världen och uppträda utomlands.

Tog Las Vegas till Berns

Det dröjde inte många år ­innan karriären tog fart. 1991 gjorde han en show, tack vare bröderna Broström, på Berns salonger i Stockholm.

– Jag ville ha en Las Vegas-show, något svenskarna tidigare inte hade sett. Och det blev det, jag sågade en dam i nio delar, hade en tjej som svävade på vattenstrålar och en Harley Davidson som försvann och sedan dök upp i kristallkronan. Vi hade djungel, regnskog, vatten och rök på scenen.

– Det blev mitt genombrott och därefter fick jag ett namn och det ledde till 750 gig på tre år. Dessutom var jag ju med i tv-programmet 24 karat som leddes av Harald Treutiger. Eftersom det bara fanns två tv-kanaler på den tiden fick vi över fyra miljoner tittare.

– Idag är det ju ett helt annat brus att slå sig fram igenom. Därför måste jag jobba hårdare än någonsin. Kändisskap är ju inget man kan leva på, konstaterar Joe.

Växte upp i Småland

Att växa upp mitt i den småländska skogen är något som Joe uppskattar idag, han menar att barndomen där gjorde honom trygg och grundad.

– Jag fick med mig bra värderingar och jag tror att när man får börja i det lilla och jobba sig uppåt är det lättare att behålla sin ödmjukhet. Se bara på Truls, Jonas Björkman och Mats Wilander. Det är samma sak med dem.

Joes otroliga förmåga för trick och magi förde honom vidare på en Sverigeturné och därefter till Australien, Nya Zeeland, Singapore och Las Vegas. En overklig värld öppnade upp sig för den lille ­Alvesta-pojken.

Läs även: Fredde Granberg om sin comeback, cancern och sorgen efter dottern: ”Jag tänker på henne än idag”

Framgångarna staplades på varandra. Han åkte nu runt med egen chaufför, 22 dansare, fyra personer som skötte kostymgarderoberna, två illusionstjejer och managers.

– När vi kom till Las Vegas år 2018 var det såklart en stor milstolpe. Som 16-åring vann jag nämligen en talangjakt som tog mig dit. Det var en upplevelse utöver allt annat jag tidigare upplevt. Världskända magiker, som Siegfried & Roy som trollade bort tigrar, lejon och elefanter! Så när jag själv fick flytta dit med min familj och jag fick stå på samma stora scener kändes det såklart väldigt stort. Helt klart en pojkdröm!

För rastlös för att rota sig

Att bo några år åt gången i ­olika länder är något Joe vant sig vid och en livsstil han även trivs med. Han säger att han är en nomad i själen och älskar kontrasterna som resandet i livet ger.

– Att se världen på det här sättet ger mig kickar. Jag har väldigt roligt och älskar att jobba inom showbiz. Jag njuter av förflyttningar, är alldeles för rastlös att bo kvar på en och samma plats och, visst, det är en livsstil.

Läs även: Emma Hamberg: ”Jag vet att kärlek är dyrt, men det är värt allting”

På frågan om han kan bli beroende av dessa kickar, att hela tiden vilja vidare och uppleva mer, större och starkare menar han att applåder och bekräftelse absolut kan vara ett slags rus, men beroende är han tveksam till.

Han säger själv att han aldrig tänkt i banor av att behöva göra avkall på något annat för att leva den här typen av liv. Samtidigt kan han inse att det kanske är svårare för dem som lever nära en artist som bara bor några enstaka år på samma plats.

Joe Labero om dottern Nicole

Joe har haft två relationer som båda varat i ungefär 18 år, den sista kvinnan var Anna Vinterfall och det är hon som är mamma till dottern Nicole som idag är 17 år.

– Min dotter är det absolut bästa som hänt mig och Nicole är nog en av de mest världsvana tonåringar jag känner. Min mentor rådde mig tidigt att jag inte skulle kombinera livet som showman med föräldraskap, att det skulle innebära alldeles för mycket pusslande både privat och yrkesmässigt. Och visst, det har inte alltid varit lätt, men trots att jag rest mycket så har vi spenderat en hel del tid tillsammans.

Läs även: Måns Möller: ”Viggo är min stora livsglädje”

– Nicole är visuellt intellektuell och har mognat så mycket snabbare än många andra jämnåriga tack vare resandet och förmånen hon haft att få upptäcka så många nya länder och framför allt genom att lära sig flera nya språk.

Joe berättar att allra svårast har hans dotter för svenska språket. Dessutom tyckte hon inte att det var helt lätt att komma in bland de svenska ungdomarna medan de bodde här i Stockholm under några år. Därför flyttade de till Fuengirola i Spanien som just nu är Joes bas.

– Jag och Nicoles mamma har varit skilda i två år, men vi bor nu båda med kort avstånd till varandra i Spanien där ­Nicole får gå i svenska skolan, inte minst för svenska språkets skull, förklarar Joe.

Singel och lycklig

Joe vill gärna komma lite närmare sin mamma som bor kvar i Alvesta. Hon är äldre och behöver kanske sina barn lite mer framöver.

– Vi provar detta ett tag så får vi se hur det känns. Dessutom bor en hel drös av mina vänner på den spanska solkusten. Det är många i min ålder som uppskattar att åka ner dit under vinterhalvåret.

Trivs du med singellivet?
– Jag är positiv i själen och försöker se det goda i det mesta. Jag är singel, lycklig och glad. Jag gör exakt vad jag vill, när jag vill. Det är samtidigt inte så mycket jag kan göra åt det, men visst är det alltid trevligt att leva med någon man älskar. Jag ser ju många som träffar någon ny som äldre, men jag tror också att man blir mer krävande ju äldre man blir. Den dagen då det dyker upp en ny kvinna i mitt liv, den kommer. Det är inget snack.

Vad gör dig lycklig?
– Små saker, som en semla och en kopp kaffe, eller en god middag med ett glas rött vin.

Har du slutat sporta helt?
– Nja, jag spelar en del pingis när möjligheten dyker upp. Annars, när jag bor på hotell, försöker jag gå på gym. Att man skulle säga att man inte hinner träna är bara dålig ­prioritering.

Vad gör dig rädd?
– Ormar! Jag har ormfobi. Jag såg en läskig när jag var i Thailand senast och blev livrädd. De är så lömska och snabba! Jag kan också bli skrämd av en del skräckfilmer. Thrillers går bra, men inte skräck. Jag går väldigt ofta på bio. Det är på biodukar man ska se film, inte på datorn!

Läs även: Ludmila Engquist: ”Skulle jag vara älskad om jag inte presterade?”

Pappan drabbades av hjärnblödning

Vad räknar du som din största kris i livet?
– Det skulle nog vara när min pappa dog av en hjärnblödning. Han var så stark och ung så hans dödsfall kom så oväntat. Det känns overkligt än idag när jag tänker på det. Det är en händelse som formade mitt liv på så vis att han hela tiden pratade om saker han skulle göra när han väl gick i pension, men han nådde aldrig dit. Det är rätt tragiskt, men har fått mig att göra det jag vill här och nu. Livet är så skört.

– Annars är jag medveten om att jag är förskonad från många hemskheter i mitt liv.

Hur länge tror du att du kommer fortsätta stå på scen?
– Jag kommer aldrig att gå i pension. När man ser på jämnåriga som säger att de ska sluta jobba, sälja sina bolag och lugna ner sig, så ser man hur fort de åldras. Det där är inget jag tror på, inte för hälsans skull i alla fall.

– Jag tänker att man håller sig mer levande ju längre man jobbar. Jag såg nyligen Diana Ross, Barry Manilow, Paul Anka och Tom Jones – alla är de över 80. De jobbar inte främst för att tjäna pengar utan för att hålla sig unga och få applåder vilket gör att de känner sig mer levande. Se även på Rod Stewart och Mick Jagger, de är fortfarande igång!

– Med det sagt så gör jag kanske mindre fysiskt krävande trick på scen idag än när jag var yngre. Jag känner såklart att kroppen har åldrats, men jag vill bli äldre med värdighet.

Hur ser framtiden ut?
– Ja du, det är aldrig lugnt. Du vet, mindre krogshower, som Hamburger börs till exempel, läggs ned. Då måste man satsa på ett annat koncept. I april tar jag min show till Spanien och kör ett liknande koncept som jag gör här, men denna gång i en gammal omgjord tjurfäktnings­arena. Det blir jättehäftigt.

– Jag har hållit på i 40 år, men är fortfarande lika glad för att folk vill få en inblick i magins värld. Livet är nu, inte sen och jag vill passa på att göra så mycket som bara är möjligt.