Emma Hamberg: ”Jag vet att kärlek är dyrt, men det är värt allting”

Det finns nog bara en författare som kan ha böcker, bävrar och inte minst Alice B Toklas som huvudkaraktärer i sin bok – samt ett försvunnet träd.

Men så har ju också Emma Hamberg, kanske lite oväntat, verkligheten som förebild.

– Det som är overkligt är bara det som vi för stunden inte är vana vid. I verkligheten kan vad som helst hända. Det är platsen att hämta saker ifrån, säger hon bestämt.

Vi träffas i hennes minst sagt charmiga lägenhet vid Mosebacke i Stockholm. Väggarna är täckta med affischer och tavlor med fransk inspiration, det bjuds på pressobryggt kaffe och mitt på soffbordet står en gammal plåtburk laddad med minst ett kilo praliner.

Läs även: Lars vågade skaffa valp efter 80: ”Någon jag kan krama om och prata med”

Stora mjuka soffor och fåtöljer inbjuder till samtal och det är lätt att förstå att det här är en plats att dela bra historier på. Och det kan Emma.

Det är mycket på gång just nu för Sveriges mest populära feelgood-författare. Hon har sålt hundratusentals ex av sin lilla miniserie om 49-åriga Agneta som höll på att blekna bort i tapeten, innan hon till omvärldens häpnad rymde till Frankrike.

Je m’appelle Agneta blir film

Nu har nya boken Kärlekens idioter släppts och Je m’appelle Agneta har gått på teater i höst och filminspelning pågår med premiär nästa år.

Men det kommer ingen mer bok om Agneta?
– Nej, hon har blivit sin egen! Hon har sådan fart i sig själv så nu kan hon springa på bäst hon vill utan mig, förklarar Emma och fortsätter:

– Jag får fortfarande brev från människor vars liv Agneta har påverkat. Det är som att Agneta har blivit en helt egen liten frihetsrörelse …

Att skriva ännu en uppföljare ville hon verkligen inte, trots att många tyckte det var dumt att inte försöka vrida ur historien ännu ett varv. Emma var bestämd.

– Jag längtade efter att skriva en bok om kärlek, om hur mycket vi kämpar för att få kärleken att fungera. Och att vi vågar kasta oss ut i förälskelsen, fastän kärleken kanske är det dyraste vi någonsin måste betala för.

Läs även: Amelia Adamo om sorgen efter Lucio: ”Jag kommer ingen vart”

Kärlekens idioter

Resultatet är alltså Kärlekens idioter, där vi möter flera olika personer med ett knepigt förhållande till sina känslor. Romantiske antikvarien JP, som gärna förälskar sig, men inte vågar stanna kvar i en relation, är en. Sågverksägaren Simona, som däremot aldrig mer tänker bli kär – det slutar bara i ett krossat hjärta – är en annan. Då är det säkrare att räkna lister och skruvar i sitt eget sågverk.

Dessutom har vi pensionerade bibliotekarien Gertrud, som satsar all sin kärlek på ett träd, för träd kan ju inte försvinna. Eller kan de det? Allt nystas ihop i ett typiskt Emma-universum, där man skrattar och häpnar om vartannat.

Så hur stor kärleksidiot är då Emma själv?
– Passionen är på sätt och vis det värsta som kan drabba en människa, för du blir ju helt galen! säger Emma. Jag har fått massor av käftsmällar i kärlek och även delat ut en del. Jag vet att kärlek är dyrt, men det är värt allting. För hur skulle livet vara om man inte vågade hoppa ner i det gudomliga kärlekshavet?

Läs även: Jennie överlevde tsunamin för 20 år sedan: ”Idag njuter jag av varje sekund av livet”

Emma Hamberg om sin nya kärlek

Det finns många underbara scener i boken som beskriver både skräcken och lyckan över att vara nyförälskad. Att Emma själv är nygift sedan ett år tillbaka, har förstås inspirerat.

– Det har varit en fantastisk källa att hämta ifrån, medger Emma. Att vara förälskad är som att sitta på en skenande häst utan någon förmåga att bromsa eller skrika ”ptro”.

– Den här känslan kan du uppleva både som ung och medelålders, fortsätter hon, Men kanske blir den vansinnigare när du blir äldre? I mångas ögon borde man skärpa sig som vuxen, men det går ju inte …

En del avsnitt är hämtade ur just den inspirerande verkligheten. Precis som huvudpersonen i boken försökte Emma lura i sina barn att hon bara skulle ”ta en promenad” när hon istället sprang raka vägen till sin ännu hemlige pojkväns lägenhet.

”Var det en skön promenad, mamma?” frågade barnen ­sedan. ”Det är ju väldigt konstigt att din behå nu hänger i jackfickan …”

– Just då tyckte barnen att det var hemskt. Barn vill inte ha en mamma som kommer hem med klänningen ut och in. Men idag tror jag ändå att de kan känna att det var rätt härligt med en mamma som vågade släppa sargen, säger Emma.

Läs även: Suzanne Sjögren om romandebuten, hästar och rädslor: ”Barnen har utsatt mig för det värsta”

Alice B Toklas räddade boken

En oväntad huvudroll har även Alice B Toklas – ni vet hon som levde med Gertrude Stein i Paris på 20-talet och höll salonger för Picasso, Hemingway och Matisse. För Emma hade den minst sagt originella damen en avgörande inverkan på att nya boken skulle bli klar.

– Ja, jag hade kört fast. Jag hade alla delar, men fick liksom inte ihop det. När jag beklagade mig inför en vän så sa hon plötsligt: ”Har du läst ­Alice B Toklas kokbok?” Jag hade knappt någon aning om vem hon var, men vännen cyklade hem efter sitt ex och när jag började läsa föll allting på plats.

Bibliotekarien Gertruds träd skulle förstås heta Alice B Toklas och hennes totalt omöjliga recept får också en viktig roll i boken, både som inspiration och katalysator.

– Gertrude och Alice var ett lesbisk par – Alice i snygg mustasch – som hade massor av pengar och gjorde precis vad de ville. Deras fuck off-attityd är oemotståndlig. De var säkert två jäkligt jobbiga ladies, men de bad inte om ursäkt för någonting, säger Emma som föll pladask för paret.

– Ja, deras totala njutningslystnad smittade mig med full kraft! De är ju gränslösa och knäppa och allt är vansinnigt dyrt och omständligt, men samtidigt vill man bara hänga med dem.

I kokboken kan vi till exempel hitta recept på ”lammkotletter i morgonrock” eller ­”jätteduvunge i pyjamas”. I boken bjuds också på Alices ”knockoutbål” som först är som en smekning. ”För att ­sedan smälla till utav helvete”, som Emma beskriver det. ­Flera av recepten har en viktig roll i Emmas bok.

Läs även: Grynet Molvig om jantelagen, rädslor och skitstövlar: ”Jag trodde att alla ville mig väl”

Gifte sig med barndomskärleken Patrick

Alice B Toklas kokbok har också kommit ut i en nyutgåva samtidigt som Emmas bok och här hittar vi det tidigare censurerade receptet på cannabiskaka ”för regniga ­dagar, när det är lite tråkigt”.

Har du provat den?
– Nej, det har jag faktiskt inte! bedyrar Emma.

Intresset har också lett till att Emma djupdykt i ämnet ”Paris i början på 1900-talet”. Hon har slukat böcker som besatt och hävdar med emfas att hon inte riktigt är klar med de båda damerna ännu. Eller framför allt inte med ­Paris och Frankrike.

Alla som läst Agneta-böckerna vet att Emma dras till croissanterna, ostarna och inte minst det franska ”svirret” som hon säger. Länge tycktes kärleken vara obesvarad, men nu har Emma börjat erövra landet, inte minst tack vare verkligheten. Barndomsförälskelsen Patrick visade sig inte bara vara singel när de träffades igen, 30 år senare, utan också halvfransk.

Bröllopet i Provence på Patricks morbrors kloster (som vi också känner igen från Agneta-böckerna) blev förstås som hämtat ur en av hennes egna romaner.

Läs även: Anschen, 81, sover utomhus varje natt: ”Du kan tro att det är mysigt!”

– När vi bokade datum hade vi missat att det var den årliga tjurrusningen i byn. Det var ett helt sinnessjukt drag. Medan vi gifte oss innanför murarna på klostret, rusade fullt med tjurar lösa på gatorna och det var bara langos, karuseller och skrik och skratt. Och på kvällen var det ett fantastiskt fyrverkeri i byn, som på beställning.

Frankrike får Emma att ta ut svängarna, förklarar hon och beskriver Paris som ”ett kaninhål av äventyr med passion, sinnlighet och mat”.

– Jag som knappt cyklar i Stockholm, plötsligt är jag i Paris och cyklar i högklackat och kjol.

Första maken blev svårt sjuk

Det är lätt att ryckas med av Emmas smittande energi. Vad är det värsta som kan hända liksom? I nya boken lyckas hon till och återerövra det slitna uttrycket ”carpe diem” – fånga dagen. (Eller som Alice B Toklas säger: ”Spara inga smulor till efter döden …”)

Det är något som Emma är bra på säger hon, men så har hon också lärt sig det på hårdast möjliga vis, när hennes första man Agi och döttrarnas pappa plötsligt blev svårt sjuk. Den tuffa resan berättade hon om i boken Resten av allt är vårt.

– Livet har bjudit på stora sorger och jag vet att jag har flera framför mig.

Mörker ingår i livet, punkt slut. Den som tror något annat kommer att bli djupt chockad, säger hon och fortsätter:

– Mitt liv är inte bara tummarna upp, såklart. Jag bär på en säck med mörker, men jag har valt att ta den på ryggen och när solen lyser passar jag på och vänder ansiktet mot ljuset. För jag vet att imorgon kan det vara mörkt igen.

Trots härlig nyförälskelse är det ändå inte helt smärtfritt att vara gift efter ett långt liv som ensamstående mamma.

– Jag har alltid trott att jag var väldigt mjuk och tillmötesgående, men nu har jag insett att jag kan vara superdominant. Jag är som en osynlig dominant gas som långsamt söver sin motståndare, skrattar Emma.

– Efter 50 är du liksom mer i inveckling än i utveckling och att tro att du kan förändra någon är ingen idé. Som tur är.

Läs även: Tonårskärleken blossade upp efter 30 år – äkta makarna bor på varsin sida Atlanten

Emma har äntligen pengar över

Den stora succén med Agneta-böckerna har gett Emma en hel del slantar på banken. Men framför allt frihet.

– Tidigare har jag ju aldrig haft pengar över, men nu har jag för stunden ett ekonomiskt lugn som jag inte har haft förut. Jag kan skriva mina böcker i lugn och ro utan press och också unna mig att åka till Paris ett par veckor för att arbeta och hitta inspiration.

Samtidigt har framgångarna också gett henne ångest.

– Ja, en fruktansvärd prestationsångest! Jag är inte gjord för att slå i överläge. Det har passat mig att vara från lilla Öxnered och ge ut lite böcker då och då.

Om någon känner sig inspirerad till att bli lite mer som romanfiguren Agneta, hur ska hen tänka då?
– Hmm. Bra fråga … Jag skulle säga: ”Passa på och säg hej till många nya människor.” Och dansa. Ett riktigt härligt carpe diem-dansande!