Anschen, 81, sover utomhus varje natt: ”Du kan tro att det är mysigt!”

Det börjar skymma över Råå söder om Helsingborg när ­Anschen Berggren går ut till sin pergola i trädgården och gör sig i ordning för natten.

Här sover hon varje natt ­på en bädd med dubbla madrasser, två gamla sovsäckar som hon sprättat upp och har som täcke och en extra filt ­– ­oavsett om det är flera minusgrader, snöar eller stormar.

– När det blåser kraftigt och det regnar eller snöar in på mig kan det bli lite blött. Men under täcket har jag det varmt och skönt, säger hon medan hon bäddar upp sin utesäng.

Ville aldrig mer sova inomhus

Den gångna vintern hade hon som kallast 14 minusgrader i sin pergola som ligger precis utanför hennes gathus från 1800-talet i det pittoreska gamla fiskeläget Råå.

– Då stack jag inte ut näsan. När det är så kallt ligger jag helst under täcket och tittar på en film på min mobiltelefon. Du kan tro att det är mysigt.

Anschen fick inspiration till att sova utomhus efter en stjärnklar natt uppe hos sin syster i Onsala i början av 80-talet.

Läs även: Systrarna Gittan och Kerstin flyttade ihop – från varsin etta till fin och rymlig trea

– Det var en underbar kväll och hon föreslog att vi skulle gå och lägga oss i en berg­skreva vid havet. Vi tog med oss varsitt liggunderlag och promenerade ner till havet.

Att ligga på rygg och studera stjärnhimlen och samtidigt höra vågorna slå mot klipporna var en magisk upplevelse och när hon vaknade på morgonen sa hon till sin syster att hon aldrig mer skulle sova inomhus.

Sover i pergola i trädgården

Tillbaka i Råå inredde hon pergolan i trädgården som ett sovrum. Den har ett litet tak som skyddar från nederbörd, men den är öppen på sidorna så att vinden kan blåsa rakt igenom och det händer att fåglar flyger in och gör henne sällskap.

– Jag kommer verkligen nära djuren som finns i trädgården. En mus sprang vid ett tillfälle över mitt täcke, jag har haft besök av ekorrar och igelkottar och grannskapets katter brukar hälsa på mig. Jag har även haft en koltrast som brukade komma och sätta sig på mitt täcke och som åt ur min hand.

Läs även: Kerstin bytte villaliv mot husbil på 10 kvadrat: ”Vad ska man med en massa prylar till?”

Sommartid är det ett paradis. Pergolan är täckt av ett stort blåregn som blommar fantastiskt, på ena gaveln växer en stor rhododendron och en vinranka tävlar om utrymmet.

– På sensommaren kan jag ligga här och äta vindruvor direkt från vinrankan, berättar Anschen.

Tycker bäst om att sova ute på vintern

Men även om sommarhalv­året har sina fördelar tycker Anschen bäst om att sova utomhus vintertid. Hon tycker om när det är kallt trots att hon ibland vaknar med frost i håret. Då är det tyst och lugnt i trädgården.

– Visst är det en del ljud ändå. Tidningsbudet som kommer på morgnarna, sopbilarna och kraxande kråkor. Men det är ljud som hör till så de störs jag inte av.

Hon kan inte minnas när hon var förkyld senast.

– Jag tror att min kropp har lärt sig att tåla lite kyla. Jag fick covid för några år sedan, men inte ens då flyttade jag in. Jag fortsatte sova i pergolan och jag tror att det bara var bra för mig.

Och hon har aldrig känt sig rädd eller otrygg när hon sovit i trädgården. I många år hade hon en stor rottweiler som låg vid hennes fotända.

Läs även: 100-åriga Irma gympar varje morgon: ”Det är viktigt att hålla igång”

En frihet att sova ute

– Jag känner mig trygg här och numera har jag alltid mobiltelefonen med mig. Jag har vant mig vid friheten. Jag skulle känna mig instängd om jag skulle sova inne i huset. De två sovrummen jag har på övervåningen är till mina släktingar och vänner när de kommer på besök.

Men dramatik har ändå inte saknats under alla åren Anschen sovit här ute.

– När stormen Gudrun kom trodde jag att hela pergolan skulle lyfta. Det har åskat och blixtrat ibland så att det blivit ljust som mitt på dagen och när Skåne drabbades av en mindre jordbävning för snart 20 år sedan vaknade jag av skakningarna.

Läs även: Maret, 95, tränar varje dag: “Jag skyller allt positivt på yogan”

Efter att hon sovit ute några år träffade Anschen sin senaste man Sven som hon var gift med fram till hans bortgång. Ett villkor för att deras förhållande skulle fungera var att han också sov utomhus.

– Han tyckte det var mysigt och vi köpte oss två exakt likadana skiddräkter som vi sov i. Han började lite tidigare än mig på morgnarna så han kom alltid med en kopp kaffe till mig som han satte på bordet bredvid sängen.

Det som började som en utmaning har blivit en livsstil för Anschen. Hon har sedan mitten av 80-talet fortfarande inte sovit en enda natt inne i sitt hus.

– Men naturligtvis kan jag sova inomhus om det behövs, som på hotell när jag är på mina resor eller när jag hälsar på mina vänner och släktingar.

Artikeln publicerades först hos Icakuriren