Systrarna Gittan och Kerstin flyttade ihop – från varsin etta till fin och rymlig trea

Hemma i lägenheten i Sundsvall är det full fart med att packa inför kommande tävling. Den ska gå av stapeln i södra Sverige. Birgitta, eller Gittan som hon kallas, och Kerstin har tävlat i agility i tio år.

Varje tävling beskriver de som ett äventyr där dagarna fylls med glädje, god mat och vänskap. Både Gittan och Kerstin är rungande överens om att det är tur att de har sina hundar.

– Annars skulle vi nog bli soffpotatisar och sitta hemma i soffan och glo på tv, säger Kerstin.

Gittan tittar på sin syster.

– Nej, det har jag svårt att tro att du skulle bli. Det är nog troligare att jag är den som blir sittande i soffan.

När de inte åker runt i Sverige och tävlar, bor de ihop i en lägenhet på 105 kvadratmeter i ett plusboende i Sundsvall.

Läs även: Annika bor i husbil på heltid: ”Jag gör precis vad jag vill”

Systrarna flyttade till plusboende

Det var på våren 2021, när de bodde i varsin etta, som Gittan skulle gå och titta på ett nytt boende och bad Kerstin följa med.

– Jag var nyfiken och ville se hur en lägenhet i ett plusboende kunde se ut, säger ­Kerstin.

Läs även: Paret lämnade ekorrhjulet och byggde minihus: ”Ville få mer tid för barnen”

Efter visningen, under promenaden hem, ställde Gittan frågan till sin syster: ”Vill du flytta ihop med mig?”

– Klart jag ville. Vi insåg att det var det bästa som kunde hända. Vi umgicks hela tiden med varandra och har alltid gjort. Även när barnen var små reste vi ihop till fjällen eller andra platser. Det var naturligt för oss att flytta ihop, säger Kerstin.

Nu har de varsitt sovrum, ett hundrum, två mindre balkonger, två toaletter, kök och ett stort vardagsrum.

– Det blev ett lyft för oss, från att bo i varsin liten etta som vi inte trivdes i, till den här fina lägenheten. Dessutom blev det billigare. Vi delar på alla fasta kostnader som ­exempel hyra, el, bil, bensin och mat, säger Kerstin.

De rekommenderar fler att våga flytta ihop, det ger ett tryggare, roligare och mer innehållsrikt liv.

– Dessutom ger ett plusboende en större trygghet. Vi är aldrig ensamma och det är flera olika aktiviteter varje vecka som vi kan delta i om vi vill, säger Gittan.

– Och om något går sönder, då får vi hjälp att laga det. Innan fick vi ringa till min son, han var vår vaktmästare som alltid fick hjälpa oss. Nu har han fått lugn och ro och behöver inte ständigt ha jour om något går sönder eller behöver lagas, säger Kerstin med glimten i ögat.

Skaffade husvagn

Deras största intresse är hundarna, Teddy, 7 år, och Inez, 4 år. De är båda två omplaceringshundar som kom till systrarna när de var några månader gamla. Att de började med agility och att resa runt i Sverige har de Gittans yngsta son att tacka för. Det var han som tävlade med sin hund och bad mamma och moster att följa med.

– Det var även han som fick oss att bli med husvagn, säger Gittan.

När systrarna åker ut med vagnen och hundarna är det Kerstin som kör och ansvarar för att vagnen blir parkerad. I början var det en utmaning eftersom hon aldrig hade kört husvagn.

– Vi kunde ingenting om husvagnar. Det var ett äventyr att bara koppla på den första gången. Jag fick börja med att träna på en stor parkering i Sundsvall för att lära mig att backa och parkera med vagnen, säger Kerstin.

I början tyckte hon det var jobbigt när alla runt om på campingen stod och tittade när hon skulle backa in med vagnen.

Läs även: Bästa vännerna Birgitta och Lena har blivit sambor: “Det är mycket bättre än att sitta på var sitt håll”

– Jag kände att de tänkte: ”Hur ska den där gamla tanten klara av det här?” Idag bryr jag mig inte alls. Det går bättre att backa med publik, säger hon skämtsamt.

Gittan berättar att Kerstin är modig, hon är den av dem som vågar och som ser till att saker händer och blir gjort.

– Vi pushar varandra att våga utmana oss och leva livet. Utan dig skulle jag inte åka ut med husvagnen, säger Kerstin.

Tävlar i agility

Just det att fånga dagen och njuta av livets goda är något de båda står fast vid. De har fått erfara hur snabbt livet kan vända genom vänner och bekanta och tar inget för givet. Ofta påminner de varandra att de ska våga leva och göra saker. Inte låta rädslor begränsa dem.

– Jag är 71 år och Gittan 72 år, vi tar ett år i taget. Ingen av oss vet hur vi mår nästa sommar. Livet är till låns och det ska njutas och levas medan vi kan, säger Kerstin.

Det är oftast under sommaren de åker och tävlar. Vintertid tycker systrarna att det är jobbigt att springa runt i ridhus. Det är underlaget som gör det tuffare att springa.

– När vi började tävla var det lite av en chock att höra hur ­publiken skrek när vi sprang. De skriker för att man ska springa snabbare, säger Gittan.

Läs även: Kerstin bytte villaliv mot husbil på 10 kvadrat: ”Vad ska man med en massa prylar till?”

– Jag tänker: ”Men hallå – jag är faktiskt 71 år gammal och jag springer så snabbt jag kan”, säger Kerstin. Det är så roligt att jag till och med glömmer bort att jag har diskbråck.

Utan hundarna och träningen skulle de inte röra på sig så mycket som de gör.

Hur länge de kommer att tävla och resa runt i Sverige vet ingen av dem. Det är hälsan som styr. Gittan berättar att det inte bara är tävlingen utan allt runt omkring som ger glädje – vänner de träffar och alla nya platser de besöker.

– Det bästa som finns är när vi är framme vid en camping och vi kan slå oss ner på stolarna med en kopp kaffe eller ett glas vin. Det är semester och njutning, säger Kerstin.