Maria Forsblom om separationen, yrkesdrömmarna och oron för barnen: ”Kan inte vara så blåögd”

När Maria Forsblom tänker tillbaka på sig själv som barn kan hon se en tydlig skiljelinje vid ungefär sex års ålder. Då var hon med om en olycka på en klätterställning som gjorde att hon bröt benet, en händelse som förändrade henne som person. Från att ha varit väldigt blyg, tillbakadragen och ganska rädd blev hon modigare, mer framåt och populär.

– Jag blev plötsligt lite mer intressant bland klasskompisarna när jag kom hoppande på kryckor med benet i gips som alla fick skriva på. Det är så lustigt, men i samband med det där så försvann all min nervositet. Jag känner någonstans att jag borde tacka den där killen som drog ner mig från klätterställningen, säger Maria.

Läs även: Fredde Granberg om sin comeback, cancern och sorgen efter dottern: ”Jag tänker på henne än idag”

Maria berättar att när hon hängde där hade han dragit i hennes byxor för att kolla vilken färg hon hade på trosorna. Hon släppte taget med ena handen för att hålla uppe byxorna, men orkade till slut inte att hålla sig uppe och föll väldigt illa ner på marken.

Han fattade nog inte då vilka konsekvenser det skulle få, men Maria berättar att han i alla fall kom hem senare och bad om förlåtelse.

Maria Forsblom om flygvärdinnedrömmen

Som barn hade Maria olika perioder då hon drömde om vad hon vill jobba med som vuxen. Ett tag handlade hela hennes liv om hästar. Hon ville ha en egen häst och gärna få jobba i ett stall. En annan period drömde hon om att bli flygvärdinna, en tanke som föddes efter en resa till Nya Zeeland när hon gick i fjärde klass.

– Jag har alltid älskat att flyga, gärna långflygningar. Och på just den här resan hade jag en skjorta på mig som jag av någon anledning tyckte var väldigt lik flygvärdinnornas utstyrsel. Jag tänkte att om jag gick klädd i den så kanske passagerarna skulle tro att jag var en i personalen. När jag sedan fick hjälpa till genom att gå runt med en korg och bjuda på godis tänkte jag att nu måste väl ändå passagerarna tro att jag jobbar här.

Läs även: Sofia Rågenklint om nya kärleken: ”Jag har en väldigt fin man vid min sida”

Maria blir glad än idag så fort hon ser en flygvärdinna och hon tänker att de fullföljde sina drömmar.

– Kopplar jag på verkligheten så förstår jag förstås att det är ett ganska slitsamt yrke – många dagar borta och inte helt lätt att få ihop med familjelivet. Men jag har nog än idag en rätt romantiserad bild av livet som flygvärdinna.

Började på TV4 som praktikant

Det var på en inspelning av norska Sikta mot stjärnorna som Maria för första gången började intressera sig för tv.

– Produktionsbolaget sökte publik så hela familjen åkte dit och jag minns än idag hur jag fastnade för produktionen bakom en inspelning. Det var så häftigt att se all personal, hur var och en hade en sådan tydlig uppgift. För mig såg alla dessa människor mest ut som en myrstack av folk som sprang hit och dit, men på något sätt fick alla ihop sina uppgifter i exakt rätt tid och det blev så tydligt vilken viktig del varje person har.

Eftersom Marias mamma är fysioterapeut möter hon alla typer av människor som sysslar med all världens olika jobb. Detta var en bra möjlighet för Maria vid de tillfällen då det var dags för praktik i skolan.

– Då brukade mamma ta fram sin lilla patientbok och räkna upp vilka olika yrken som fanns att välja på. Jag har, tack vara min mamma, haft de absolut bästa praktikplatserna och har fått testa på allt ifrån polis till reklamare.

Läs även: Sofia Åhman tvingar sig till gymmet: ”Efter jobbet vill jag helst ligga på soffan”

När Maria gick i nian råkade hennes mamma ha en patient som jobbade på Nyhetsmorgon i TV4 och som kunde tänka sig att ha Maria som praktikant.

– Och på något sätt lyckades jag hålla mig kvar. Parallellt med gymnasietiden jobbade jag som studiovärdinna, vilket innebar att jag tog emot alla gäster som behövde lotsas runt före sändning.

Maria beskriver långa dagar som kunde börja på TV4 före skolan och sedan vidare till fotbollsträningen. De sena kvällarna ägnade hon vanligtvis åt plugg.

– Det tempot hade jag aldrig klarat av idag, men man var ju så hungrig. Att hålla på sådär då var det roligaste jag visste. Och eftersom jag drömde om en fortsättning inom tv fattade jag att jag behövde hålla mig framme och ta vara på den möjlighet som jag fått.

Maria fick programledarroll efter 11 år

Maria är därefter upplärd internt på TV4. Hon har jobbat som prompterförare och scripta och läste dessutom parallellt på Kaggeholms skrivande journalistutbildning i två år. Därefter jobbade hon en kort period som lokalreporter för att sedan börja som allt-i-allo på TV4 News.

– Då var jag allt från bokare, reporter och programledare till researcher och redaktör. Först för ungefär elva år sedan, hamnade jag i den här rollen som programledare på Nyhetsmorgon.

Vilken del av yrket tilltalar dig allra mest?
– Spänningen i att sända live och aldrig veta vad som ska hända. Även att vara den sista utposten i ett led av allt som har planerats så länge och noga av en hel redaktion. Men också mötet med alla människor. Det är ett privilegium att lyssna på så starka historier och få möjlighet att ställa exakt vilka frågor vi vill. Inga frågor är för dumma och eftersom jag ska vara den förlängda armen från tittarna till gästen försöker jag fråga det jag tror alla undrar.

Leder Nyhetsmorgon med Martin Järborg

Varje kväll före en morgonsändning ställer Maria klockan på 02.50. På tjugo minuter hinner hon duscha och borsta tänderna innan hon sätter sig i mjukiskläder och kör från Ekerö, där hon bor, till tv-studion inne i Stockholm.

Väl på plats har hon ungefär 45 minuter tillsammans med Martin Järborg, som oftast är hennes parhäst, bildproducent, scripta och redaktör då det senaste uppdateras och programmet gås igenom.

– Därefter krävs nästan en hel timme för smink, kläder och hår. Under tiden som håret fixas läser jag en sista gång in mig på det jag ska säga och sedan är vi snart igång.

På frågan vad Martin betyder för Maria, berättar hon att han är den stora tryggheten i studion.

– Han är den jag kan luta mig mot, den som vet hur jag vill ha mitt kaffe på morgonen och den som jag kan bolla med om jag känner mig osäker. Jag är till exempel inte så bra på namn, vilket såklart är så jobbigt och inte minst pinsamt i den här branschen, ­eftersom gästerna liksom är ryggraden i ett program. Senast idag räddade Martin mig då jag vid två olika tillfällen, som för tittaren passerade på ett obemärkt sätt, tappade namnen på våra gäster.

Läs även: Anne Lundberg firar 25 år med Antikrundan: ”Jag fortsätter gärna så länge jag får”

Separerade från Emil Hägglöf

Martin är enligt Maria också glädje och skratt. Det går sällan mer än en kvart innan han fått henne att skratta och så fortsätter morgonen. Hon säger att man blir väldigt tajt med någon man jobbar så tätt ihop med, inte minst då man jobbar på en rätt sårbar tid.

– Man ses mitt i natten, osminkad och har kanske sovit dåligt. Man har inte så många filter och har inte hunnit sätta på sig den där skölden som rustar en mot svårigheter Det är inte alltid så lätt att stänga av det privata livet bara för att man kommer hit och sminkar på en fasad.

Privat har de två senaste åren, sedan hon och hennes barns pappa Emil Hägglöf separerade, varit tuffa. Eftersom det är barn inblandade vill hon helst inte prata så mycket om separationen, men medger att det varit en stor sorg.

– För mig har det varit en stor glädje att växa upp med en mamma och pappa som bor ihop och älskar varandra. Det var något som jag ville ge till mina egna barn. Därför är det klart att det känns som ett misslyckande att det inte funkade för oss. Att vi skulle gå isär var ju inget vi planerade för när vi fick barn. Det blev inte som vi hade hoppats och då tänker jag att vi gör det allra bästa för dem utifrån de förutsättningar vi har. Och jag tycker att vi lyckas bra med det.

Maria Forsblom: ”Allt som har med barnen att göra känns kul”

Som mamma till sina två pojkar försöker Maria vara så närvarande och engagerad som möjligt. Men det är också viktigt för henne att i sin barnuppfostran hålla på traditioner.

– Jag är själv uppvuxen med engagerade föräldrar. Min pappa var till exempel fotbollstränare i det lag jag spelade, vilket jag tyckte var fantastiskt fint. Nu har Milians pappa tränaruppdrag i hans lag medan jag har tagit på mig en manageruppgift vilket innebär att jag tar ansvar för att skicka ut kallelser till träningar och matcher, fixar ­domare och spelplaner.

Dessutom har Maria gått in som tränare i yngsta sonens handbollslag.

– Jag har aldrig spelat handboll, men jag tänker att man kommer långt på vilja.

Till skillnad från många andra föräldrar är Maria den som snabbast räcker upp handen i barnens klassrum när frågan om att vara klassförälder kommer på tal. Och hon erkänner att hon tycker om att hålla i insamlingar till fröknarnas presenter vid de olika avslutningarna eller att sitta med i skolrådet och få vara den som först får information från rektorn.

Läs även: Antikrundans Charlotte Strömstedt bor i bankhus på 600 kvadrat: ”Det är egentligen löjligt stort”

– Allt som har att göra med barnens liv känns så kul, tycker jag.

Maria betonar vikten av att gör sådant som hon själv gjorde när hon var liten, som att baka ihop med barnen, helst knäck efter mormors recept, att gå i kyrkan eller besöka platser som var betydelsefulla för Maria som barn.

– Det känns fint att fortsätta på vägar som redan är utstakade. Men jag älskar också att ta hem en massa kompisar till barnen så att man får vara den där flugan på väggen och höra deras snack. Mitt mål som mamma är att få så mycket tid som möjligt ihop med dem. Och visst, jag går upp tidigt och missar morgonen med dem, men det blir aldrig en stress vid hämtning.

Diagnosticerades med PCOS

Det var inte helt självklart att Maria skulle kunna få barn. När hon var tonåring och inte hade fått sin första mens, fast alla hennes kompisar hade det, blev hon orolig och insåg att något inte stod rätt till.

Även när Maria fått sin första mens var den väldigt oregelbunden och det kunde gå upp till ett halvår mellan blödningarna. En gynekolog diagnostiserade henne ganska snart med PCOS – en kronisk hormonsjukdom som gör att man har för många äggblåsor på äggstockarna och sällan eller aldrig har ägglossning. Något som i sin tur kan göra det svårt eller till och med omöjligt att få barn.

–  På åtta månader släppte jag bara ett ägg. Min gynekolog sa att jag nog med största sannolikhet ändå skulle kunna bli gravid men att det skulle ta tid. Jag blev både lättad och rädd. När jag fick diagnosen skrevs det in i min journal att jag kunde få medicin direkt den dagen jag ville bli gravid – och inte behöva ”försöka” ett år som de annars ­säger att man ska göra.

Det skulle visa sig att den oro hon känt för att eventuellt inte kunna få barn var obefogad. Och hon har inte haft några andra symtom av sin sjukdom.

Läs även: Amelia Adamo om sorgen efter Lucio: ”Jag kommer ingen vart”

Jobbet en räddning efter skilsmässan

Vad är det tuffaste du gått igenom?
– Det är definitivt separationen. När livet tar en vändning som man inte alls såg komma eller har planerat för, och när ens egna beslut påverkar så många andra, så ­uppkommer många jobbiga känslor som ska hanteras, inte minst dåligt samvete.

– När jag går igenom en kris känns det bra att prata med de närmaste som min syster, min familj och nära vänner. Men det var väldigt givande att också prata med en psykolog som kunde se min situation utifrån och kunde grotta i mig som de närmaste runt mig inte har förmågan att göra. Det är ju tyvärr en kostnadsfråga att gå till psykolog, men för mig var det väl investerade pengar.

– Direkt efter skilsmässan, när allt var som mörkast, blev jobbet faktiskt en stor räddning. Det var skönt att kunna stänga av alla känslorna och köra på med något annat för en stund.

Oron för barnens framtid

Bägaren kan alltid vara halvfull eller halvtom, men som person försöker Maria alltid hitta ljuset och det positiva i livet. Allra lyckligast är Maria när hon har tid med barnen.

– De är min största glädje i livet. Och det som skrämmer mig mest är så klart om något skulle hända dem. Jag tycker att utvecklingen i samhället är läskig, inte minst hur våra unga pojkar blir rekryterade av olika kriminella gäng. Jag kan inte gå runt och vara så blåögd och tro att det aldrig skulle hända mina barn. Jag är livrädd för att de ska hamna fel, råka ut för faror eller göra misstag som är svåra att hämta sig ifrån. Det enda jag önskar är att ge dem en trygg och lugn uppväxt som leder till ett tryggt och lugnt vuxenliv.

Vad har du för framtids­drömmar?
– Jag vill fortsätta ge världen till mina barn. En resa som jag till exempel planerar att göra med pojkarna går till Singapore nästa år. Där bor en av min äldste sons bästa vänner med sin familj och dem har vi pratat om att hälsa på. Det är så viktigt att bygga broar och oerhört berikande att resa med sina barn och visa dem andra kulturer.

– Rent yrkesmässigt hoppas jag få möjlighet att få göra utflykter i kanalen och, utöver Nyhetsmorgon som jag ser som min trygga bas, även göra andra typer av program. Kanske en fortsättning av Drömkåkar eller programleda ett program med syftet att underhålla.

Längtar du efter att träffa någon ny?
– Pass.

Aha, så du är nykär?
– Pass. Jag kan bara säga att det är så skönt att få må bra och känna glädje i livet. Sedan får du tolka det som du vill, ha-ha!