Sofia Åhman tvingar sig till gymmet: ”Efter jobbet vill jag helst ligga på soffan”

Under pandemin blev Sofia Åhman PT-Sofia med hela svenska folket. Hon jagade upp oss ur soffan och fick oss att göra gymnastiska ­övningar framför tv:n. Men själv skulle hon inte ­träna med Sofia – hon föredrar att gå till gymmet.

Vi passar på att ses när Sofia Åhman har lunchrast. Hon jobbar heltid som idrotts­lärare på elitidrottsgymnasiet i Umeå så vi äter lunch på Kulturbageriet i närheten av skolan. Vi hinner knappt beställa sötpotatissalladerna förrän den första personen kommer fram och ber om en selfie. Tack vare hemmagympan och Go’kväll har Sofia Åhman blivit hela Sveriges träningskompis. Och inte har det blivit mindre uppmärksamhet sedan sonen knep OS-guldet i beach­volleyboll i somras. Sofia ställer leende upp på bild efter bild. Hon tycks vara lika sjåsfri i verkligheten som hon är på tv. Varför tror hon själv att hon har blivit så populär?

Läs även: Vardagsmotion: Viktigare än löprundan och gympasset?

– Jag tror att det lyser igenom att jag tycker det jag gör är kul. Jag har inget manus, och jag har inte tänkt ut vad jag ska säga. Jag bara kör. Jag har heller ingen musik, istället försöker jag förklara varför just den här rörelsen är bra och vad tittarna ska tänka på när de utför den. Folk brukar säga att det känns som att jag ser dem där hemma i vardagsrummet: ”Du säger sträck på ryggen precis när jag har börjat luta framåt”. Jag har lett så mycket gruppträning att jag vet vilka de vanligaste felen är.

Sofia Åhman

Ålder: 53 år.
Familj: Maken Fredrik, barnen Fanny, 25 år, och David, 23 år.
Bor: Umeå.
Yrke: Idrottslärare, träningsexpert på SVT, författare, gruppträningsinstruktör och senior-PT.
Aktuell: Som träningsexpert i SVT-programmet ”Go’kväll” och ”Hemmagympa med Sofia”. En ny dvd med hemmagympan släpps i januari.

Träningsprogram på 20 minuter

När Sofia Åhman fick erbjudande om att köra 20 minuter träning i tv – programmet skulle passa in mellan Nyhetsmorgon och Skärgårdsdoktorn – var hon först skeptisk. Ett träningsprogram borde väl vara minst 45 minuter?

– I efterhand har jag förstått att 20 minuter var jättebra för att locka folk. Många skulle aldrig träna i 45 minuter, men 20 är okej. Programmet har sänkt tröskeln för träning. Man behöver inte åka hemifrån, det är gratis, man kan se ut hur som helst och det tar inte särskilt lång tid. Och all träning räknas, 20 minuter är inte fy skam. Men du ska ta i så att du blir trött. Du ska se ful ut, brukar jag säga. Om du ser snygg ut är det för lätt. Då behöver du göra tyngre övningar, kanske köra armhävningar på tå istället för på knäna, jag brukar alltid visa olika alternativ.

Sofia som vi är vana att se henne. Foto: Tomas Olsson/SVT/TT

Träna med Sofia i Norge, Finland och Danmark

Att Sofia Åhman kör Go’kväll i vår är redan klart, i över två decennier har hon varit kopplad till programmet. Men SVT har inte lovat några fler program av hemmagympan. Kanske nöjer de sig med att reprisera gamla program, det finns ju 185 avsnitt i lagret. Sofia hoppas dock på en ny säsong.

– En så billig, enkel satsning på folkhälsan, varför ta bort den? Programmet kostar så lite att producera och sänds en tid då det inte krockar med andra program. Senast jag kollade var det 250 000 som såg programmet live, och 100 000 kollade på SVT Play – dagligen. Programmet har dessutom sålts till Norge, Finland och Danmark. I Norge heter det ”Sprek med Sofia”. Jag tror att sprek betyder ungefär ”spänstig”. Så uppenbarligen finns det en efterfrågan att träna hemma framför tv:n. Många tittare har hängt med från starten, och tycker att jag har blivit som en kompis. ”När du vinkar så vinkar jag tillbaka” och ”Jag går runt och småpratar med dig, och tänker att jag måste komma ihåg att berätta vissa saker för dig” är sådant som jag får höra.

Läs även: Sofia Åhman om bästa balansträningen: “Ut i skogen”

Att en träningsprofil i tv blir som en kompis – det är både fint och lite ledsamt?

– Jag tycker att det är väldigt roligt och fint, men det är tragiskt att så många av våra äldre är ensamma. Att vi inte lyckas bättre med det! Där har vi mycket jobb att göra. Fler personer borde åka hem till äldre och fika, eller ta ut dem på stan eller i naturen. Jag gillar förstås att seniorerna tränar med mig, men jag vill också att de ska komma ut och träffa – och gärna träna – med andra.

Sofia Åhman är idrottslärare

För egen del står inte Sofia och faller med tv-jobbet. Hon jobbar ju heltid som idrottslärare, och tv-inspelningarna sköter hon på kvällar och helger. Hon är också en flitig ciceron på läsarresor – som går av stapeln under skolloven. Hon konstaterar att det nästan bara är kvinnor med på resorna.

– De säger att maken är nöjd hemma i soffan, att han vill titta på sporten och inte har något behov av att resa längre. Jag har tre systrar som alla jobbar med kultur, och de säger samma sak. Det är kvinnorna som går på teater och dans och tittar på utställningar. Jag funderar mycket på hur jag ska få med gubbarna. Nu är jag inne på att ha en träningsresa med golftema och smyga på dem lite annan skön träning.

Vunnit SM i truppgymnastik

”Skön” säger hon med ångermanländskt uttal. Sofia Åhman är uppvuxen i Örnsköldsvik med föräldrar som var lärare och tre systrar som alla har gått det kulturella spåret. De jobbar som dansare, koreograf respektive konstprofessor, och Sofia konstaterar att hon blev ”den vanliga”. Uppväxten ägnades åt friluftsliv och sport, och Sofia har bland annat vunnit SM-guld i truppgymnastik.

Läs även: Birgit, 80, springer en mil om dagen: ”Jag är nästan aldrig sjuk”

– Både mamma och pappa kommer från Norrlands inland. Pappa är uppvuxen i en lite finare familj i Dorotea, han höll på med fotboll och åkte skidor. Mamma kom från landet utanför Vilhelmina och där jobbade man. Skulle man promenera så undrade folk: Ska du ut och dumgå? Gå gjorde man bara om man behövde ta sig från punkt a till b, annars gällde det att spara på krafterna. Mina morföräldrar hade nog helst sett att mamma började jobba, men hon var duktig i skolan och läraren sa till hennes pappa att hon borde bli lärarinna. Och om läraren sa det så följde man hans råd. Så mamma åkte till Umeå och läste till lärare och där träffade hon pappa.

”Jag vill inte gå runt och fundera över hur jag ska få smala armar. För vad ska jag ha smala armar till?” Foto: Malin Grönborg

Sofia gjorde så småningom samma sak – träffade maken under utbildningen på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Maken är lika idrottstokig som hon, och hans specialitet har varit skidorientering och löpning. Efter några år i snöfattiga Stockholm propsade han på att de skulle flytta norrut.

– Vardagslivet är så lätt i Umeå, det tar fem minuter för oss att åka till skolan – vi jobbar på samma gymnasium. Det enda som är störigt är när man ska ut och resa. När stockholmarna kommer till Arlanda åker de hem, men jag måste övernatta innan jag kan resa vidare.

Sofias 3 träningstips

  1. Lite är bättre än inget. Konstla inte till det, bara gör något.
  2.  Om möjligt – skaffa dig en träningskompis. Helst tränar ni tillsammans, men man kan också träningspeppa på telefon. Sätt upp gemensamma mål – till exempel hemmaträning tre gånger i veckan – och så ringer ni och stöttar varandra.
  3. Knäböj är en fantastisk övning med många positiva hälsoeffekter. Knäböj kan göras på olika sätt – till exempel genom att resa sig upp och ner från en köksstol tio gånger.

Sofia Åhmans barn är elitidrottare

Barnen – David, 23 år, och Fanny, 25 år – är utflugna sedan länge. Både är elitidrottare och försvann till idrottsgymnasium redan i tonåren. Dottern fick ett idrottsstipendium och pluggade på college i USA i fyra år, men bor numera i Stockholm. Hon är rankad Sverigeetta i beachvolleyboll. Och sonen David hann inte ens gå ut gymnasiet innan han blev proffs i samma sport. I somras tog han och idrottspartnern Jonatan Hellvig OS-guld, och därmed gick nog David om sin egen mamma i att vara familjens mest kända.

OS-medaljörerna. David till vänster. Foto: TT

OS-finalen i beachvolleyboll

Sofia får fortfarande gåshud när hon tänker på den där beachvolleybollmatchen som avgjordes vid foten av ett upplyst Eiffeltorn i Paris i somras.

– Känslan när jag köade för att komma in på arenan… det var supermycket folk och jag tänkte: Vad är det för konsert jag ska på? Nej, just ja! Jag ska titta på min lille son. För det är ju så man känner för sitt barn. Och alla de här 15 000 personerna är också här för att titta på honom. Som förälder tänker man – herregud, hur ska han klara pressen? Att de tog guld är förstås helt otroligt, samtidigt var det inte helt oväntat. Folk tror att de kom från ingenstans, men de var faktiskt världsettor när de kom till OS. Men det är roligt att de och sporten äntligen får uppmärksamhet. Beachvolleyboll är en så fin sport med fairplay och utan tacklingar och fulspel.

Läs även: 5 viktiga anledningar att styrketräna som äldre: “Det är aldrig för sent att börja”

”Fira med chokladbollar”

Men med OS-guldet kom uppmärksamheten. Plötsligt syntes och hördes guldgossarna överallt, och det pratades om dem i alla möjliga sammanhang. Också i Filip Hammars och Fredrik Wikingssons podcast. Filip hade lyssnat på intervjuer med Sofia och tyckt att hon behandlade sonen som ett litet barn när hon berättade hur de skulle fira guldet – med chokladbollar. Hans råd till sonen var att göra sig av med sin gamla morsa.

– Det är klart att det kändes märkligt… att en person som aldrig har träffat mig menar att min son borde säga upp kontakten med mig. Han gjorde sig rolig på min bekostnad. När reportrarna frågade hur vi skulle fira guldet så svarade jag det där om chokladbollar. Jag syftade på hur vi i familjen skulle fira, inte hur David skulle fira – han drog ju iväg på en fest. Men i podden framstod det som att jag och David skulle sitta och äta chokladbollar i något hotellrum.

Blev du ledsen?

– Jag blev kanske inte så besviken på dem, jag vet ju hur det fungerar. De måste ha något att prata om i podden och behöver spetsa till saker. Men det förvånade mig att tidningarna hakade på. Att min egen lokaltidning tyckte att det var okej att referera massa osanningar som sagts i en podcast.

”Jag är ingen partyprinsessa och tycker om att lägga mig i tid också på helgerna”, säger Sofia. Foto: Malin Grönborg

Nåja, Sofia Åhman är inte den som deppar ihop. Hon ser ofta ljust på livet och väljer att inte lägga energi på det som hon ändå inte kan göra något åt. Hon skrattar ofta och högt under intervjun, men säger att hon absolut inte är någon känslomänniska. Senast hon grät var nog på farmors begravning på 90-talet, eller jo, hon fällde nog också en tår vid OS-prisutdelningen. Kanske hänger det stabila känsloläget ihop med träningen, funderar hon. Utan träning skulle hon må betydligt sämre, det är hon övertygad om.

Läs även: Hanne sänkte sin biologiska ålder: Så blev hon fem år yngre på ett år

Har själv svårt för hemmaträning

Sofia tycker om all slags rörelse, hon löptränar, promenerar och går till gymmet flera gånger i veckan. Men hon har svårt för hemma­träning, och skulle nog själv inte köra hemmagympa med Sofia. På gymmet är hon fokuserad och börjar inte damma under soffan eller prata i telefon. Hon gillar också att fjällvandra och gå på tur på skidor. Där kommer livsnjuteri­sidan av henne fram. I ryggsäcken packar hon en termos med varm choklad, och gärna en förpackning med sprut­grädde. Och inget är väl så gott som en varm korv uppe på fjället? Hennes tips är att trycka ner vanliga varmkorvar i en termos med varmt vatten. Skidturerna bör ha guldkant, tycker Sofia.

– Jag är ingen som måste åka en viss sträcka eller på tid, utan det ska vara mys. Jag älskar Pepsi Max, så en kall Pepsi Max ligger alltid i ryggsäcken. Däremot dricker jag aldrig alkohol. När de andra tar ett glas vin åker min ­Pepsi Max fram. Förut drack jag vin för att passa in, men sedan började jag fundera – jag tycker ju inte att det är gott? Jag är ingen partyprinsessa och tycker om att lägga mig i tid också på helgerna. Jag värnar min sömn och vill sova minst åtta timmar per natt.

Läs även: Lennie fick nya lungor – pingisen hjälpte honom tillbaka till livet

Väger sig aldrig

Sofia är heller inte särskilt viktfixerad. Det är klart att hon, precis som de flesta andra kvinnor, kan sucka när hon ser sig själv i spegeln. Efter klimakteriet har hon märkt en skillnad, men det är inget som hon grunnar över eller tycker är värt att lägga massa tid på.

– Jag är långt ifrån pinnsmal, utan jag äter det jag vill och väger mig aldrig. Jag vill inte gå runt och fundera över hur jag ska få smala armar. För vad ska jag ha smala armar till? Det sägs ju att många män ligger på dödsbädden och ångrar att de jobbade så mycket. Undrar om inte många kvinnor ligger på dödsbädden och ångrar att de oroade sig så mycket över utseende?

”Tvingar mig till gymmet”

Nej, det viktigaste är att må bra, resonerar Sofia. Hon bryr sig mycket mer om hur hon sover än om hon har lite mage. Och för att må bra så behöver hon träna. För också Sveriges mest kända pt har haft sin beskärda del av skador och värk.

– Folk tror att jag inte har några problem med kroppen, men det stämmer inte. Jag drog nästan av hälsenan när jag hoppade hopprep, och fick gå med pjäxa i ett halvår. Senor har generellt varit mitt problem, det är vanligt att de blir lite sköra när man kommer i klimakteriet. Och så har jag haft problem med menisk och hälsporre. De flesta i min ålder har ju ont någonstans, det går inte att vänta med träningen bara för det. Man får försöka träna runt det onda. Folk tror att jag alltid tycker att det är kul att träna. Det stämmer inte heller. När jag kommer hem från jobbet vill jag helst lägga mig på soffan och titta på serier. Men jag tvingar mig iväg till gymmet. Man får se på träning som tandborstning. Jag väntar ju inte med att borsta tänderna till att jag har blivit motiverad. Det är bara att göra.

Artikeln publicerades först hos Icakuriren

Scroll to Top