Alkoholism: Mina barn ska få veta varför jag drack

Hur förklarar man för sina barn att man är alkoholist? Jonny hade varit så långt nere en människa kan vara men hade överlevt. Nu måste han finna nya vägar för att hantera sin rastlöshet. Så satte han sig och började skriva...

Alkoholism: Mina barn ska få veta varför jag drack

Treårige Algot och ettåriga Agnes älskar att sitta i soffan med mamma Terese och pappa Jonny. Boken som pappa skrivit är en favorit, även om de små inte förstår allvaret bakom.

 

Två småttingar vill sitta nära i soffan. Algot och Agnes kikar nyfiket i boken som deras pappa skrivit. Den sirliga skrivstilen och färgglada teckningarna har ett budskap de än så länge är för små för att förstå, men det finns roliga detaljer att fnissa åt. Jonny skrattar med, men har ett stort allvar i ögonen. Han skrev boken en sömnlös natt när han försökte ge svar på sitt livs svåraste fråga. Hur förklarar man för sina barn att man är alkoholist?

 

Sedan tryckte han upp boken för egna pengar. Den fick titeln “Hjälp, min pappa är sjuk”. Första upplagan på femtio exemplar sålde slut samma dag. Nu kämpar Jonny Karlsson, 34, för att sprida boken landet runt.

– Jag skulle önska att den fanns på alla dagis och skolor. För att inte tala om socialförvaltningar. Tro mig, behovet är stort. Vad jag vet finns det inga böcker som förklarar för barn vad alkoholism är. Och väldigt många barn i vårt land lever nära missbrukare. En bok kan visa dem att de inte är ensamma och få dem att sätta ord på sina känslor. Kan boken hjälpa ett enda barn är det stort för mig.

 Alkoholism: Mina barn ska få veta varför jag drack

Huvudpersonen heter, liksom sonen, Algot och är fem år gammal. Hans pappa har flaskor med “pappadricka”. Det är något som bara pappor får dricka så de kan bli glada.

 

Men när Algots pappa dricker är han först glad och sen jättekonstig och sjuk. Mamma blir rasande och skäller och Algot vill hjälpa till och kommer med plåster. Dagen efter säger pappa “förlåt” och lovar att han aldrig ska dricka mer. Men det gör han.

 

– När mina yngsta barn blir äldre ska vi prata om vad boken egentligen handlar om. Den handlar om mig, om varför jag drack, men också om andra pappor.

 

Egentligen tänkte Jonny på sin äldsta son när han skrev. Pojken är tonåring idag.

– Han har varit med mig så många gånger när jag varit full. Vi har gått på krogen tillsammans, han fick läsk och jag sprit. Han har bott hos mig och sett när jag legat full och nerpissad i soffan. Precis som jag fick se min egen far.

 

Idag har Jonny bra kontakt med sin son, däremot ingen alls med två döttrar från ett annat förhållande. Så lärde sig Jonny inte heller i sin egen barndom vad en bra pappa var. För Jonny var det normalt att pappor var jättesnälla när de inte drack och slogs när de var fulla. Mammor skrek och pappor grät och lovade dyrt och heligt att aldrig ta en droppe mer. Jonny lärde snabbt att löften inte betydde något, inte han själv heller.

 

Världen vändes upp och ner när Jonny var sex år och föräldrarna skildes. Styvpappan som flyttade in missbrukade tabletter och var inte snäll. Jonny blev lika mobbad hemma som i skolan. Styvpappan kallade honom för tjockis och sparkade en gång ner Jonny för en trappa.

– Jag la av skolan i tredje klass. Då började jag skolka. Jag tror jag slutade på riktigt efter en vecka i sjuan. Istället tjuvrökte jag och var med äldre kompisar.

 

Han var nio år och hemma hos en kompis när de stal rödvin ur ett skåp. Tolv år gammal blev han full på riktigt. Jonny trivdes inte någonstans. Ingen hjälpte honom att drömma om framtiden och formulera spännande planer. Och vuxenlivet började tidigt. Jonny flyttade hemifrån som 15-åring och jobbade, först på lantbruksskola, sedan inom hemtjänsten. Nitton år gammal fick han en son och senare två döttrar. Men kärleken till spriten kom alltid först. Missbruket blev grövre och i perioder var han hemlös eller på behandlingshem.

 

Hösten 2007 byttes hopplösheten mot något annat. Jonny träffade Terese. De blev förälskade men Terese anade inte att Jonny hade svåra problem.

– Jag tyckte ju det var konstigt att han drack på tåget när vi skulle hälsa på mina föräldrar, säger Terese. Men, asch, han var väl nervös… Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han var alkoholist.

 

De flyttade ihop i lilla Köpingebro utanför Ystad och Terese blev gravid med Algot. När hon fick fullt upp med bebisbestyr hade Jonny tankarna på annat håll.

– Jag började dagen med att tänka på hur jag skulle få tag på sprit och hur jag skulle kunna dricka den i smyg. Jag planerade mina lögner. Det hände att jag satte på duschen så att inget skulle höras och halsade en kvarting i badrummet.

 

Han var en mästare på att manipulera. Men Terese förstod ganska snart. Hon berättade för sina närmaste. Annars slätade hon över och skyddade Jonny när han druckit.

– Jag skämdes för att vi inte var en vanlig familj. Ett liv med en alkoholist innehåller så mycket skam. Men jag hade gjort mitt val, vi hade barn tillsammans, och jag ville bara vi skulle ha det bra, säger hon.

– Jonny var som två människor. Som nykter var han kärleksfull och rolig. Den personen älskade jag. När han drack blev han en människa jag hatade. Jag hatade honom så starkt att jag fick skuldkänslor för det.

 

De planerade sitt bröllop. Tereses kompisar ordnade möhippa, ett glatt gäng tjejer som gav sig ut på stan. I centrum frös den goda stämningen till is. En berusad Jonny var ute och vinglade med Algot i vagn. I fickan hade han en flaska starkvin. Då fick Terese nog. Hon tog barnvagnen och Jonny smet sin väg.

– Dagen efter ställde jag in bröllopet. Jag avbokade kyrka, präst och lämnade återbud till gästerna. Det var det svåraste beslut jag fattat. Jonny fick ett ultimatum. Om han fortsatte dricka hade han ingen familj.

 

Något inom Jonny föll på plats. Inte under några omständigheter ville han mista Terese och Algot. Han togs in på Nämndemansgården för behandling.

– Där vände jag ut och in på mig själv. Jag insåg att jag i alla år stängt in mina känslor.

 Efter behandlingen gjorde Jonny klart att han skulle börja ett nytt liv. Det var hösten 2009. I februari 2011 stod bröllopet mellan Jonny och Terese i Öja kyrka. Samtidigt döptes dottern Agnes och det blev en glädjens dag. Tvåbarnsfamiljen skapade nya rutiner allt eftersom veckorna gick. En glad optimism fyllde hemmet.

 

Men frågan gnagde envist i Jonny. Kunde han dricka bara lite grann? I september i fjol bestämde han sig för att testa och styrde stegen mot systembolaget. Några timmar senare hittades han medvetslös i centrala Tomelilla, med fyra promille i blodet. Jonny överlevde, men det var på håret.

– Det händer att jag känner suget. Men jag vill inte dricka mer. Jag har varit mycket sjuk. Jag har fått höra mycket skit för att jag sagt att alkoholism är en sjukdom. Många säger att “det är väl bara att sluta dricka”. Men det är en sjukdom och det är mitt ansvar att sköta den. Jag har inget att skämmas för när jag är nykter.

 

Energin och rastlösheten fann andra vägar. Jonny började skriva. Han skrev för att förklara och räta ut alla frågetecken som barn kan ha. Också Algot och Anges ska få veta hur deras pappa levt. Hur han hade det som liten, varför han drack, och hur han bestämde sig för att sluta.

 

Boken är klar, men Jonny planerar framåt.

– Jag ska fortsätta skriva. Man kan väl säga att det blivit min drog istället för spriten. Jag går omkring med minst tio böcker i huvudet och jag är så gott som klar med en barnbok om mobbning. Kanske kan den göras om till en teaterpjäs. Det är som att plocka bort en sten från ryggsäcken när jag skriver. Då känner jag på riktigt att jag lever.

Scroll to Top