Linnéa växte upp i Knutbysekten: “Ett helvete och paradis på samma gång”

Linnéa isolerades från sin familj och fick bo hos en av ledarna i den beryktade Knutbysekten. Samtidigt som hon kände sig utvald led hon av de orimliga krav som ställdes på henne. Det har tagit lång tid för Linnéa att bearbeta barndomens trauma.

Sedan hösten 2018 finns inte församlingen i Knutby mer, men vittne efter vittne träder fram och berättar sina versioner och upplevelser kring vad som hände i den sektliknande miljön.

Linnéa Kuling

Ålder: 25 år.
Familj: Sambo.
Bor: Utanför Uppsala.
Gör: Skriver och producerar musik. Även författare till ­boken Knutbyflickan, ljudbok på Storytel.

Det är med blandade känslor som Linnéa Kuling tänker på sin barndom. Ett slags helvete och paradis på samma gång. Hon skildrar sin tid hos sekten i ljudboken Knutbyflickan (Storytel).

Linnéa var fem år när hennes familj flyttade till Knutby.

– Främst flyttade vi för min skull. Jag var nämligen ett väldigt utåtagerande barn som slogs, bet andra barn och hade aggressiva utbrott, säger Linnea.

Hennes mamma lovade sin dotter att hon skulle få den allra bästa uppväxten, en mer kärleksfull och trygg än den hon själv hade haft. Och Knutby skulle kunna ge denna trygga miljö.

– Mamma och pappa var där på besök och efter endast en kort stund i Knutby och byns församling, ansåg mina föräldrar att detta var platsen för oss.

– När jag kom dit kändes det plötsligt som om jag blev behandlad som en individ. Alla vuxna tog hand om alla barn och här ansågs jag inte vara ett problembarn. Jag blev sedd och bekräftad för den jag var, Linnéa. I församlingen ordnades aktiviteter för alla barn så att föräldrarna kunde sitta och lyssna på gudstjänsterna i lugn och ro, säger Linnéa och berättar att hon var engagerad i olika sång- och musikgrupper.

Man satsade på barnen och Linnéa säger att den nya tillvaron kändes som ett enda stort lekland.

Skulle hamna i helvetet

Åren gick och Linnéa fick lära sig att det fanns en hierarki, dels barnen emellan men också mellan de vuxna. Linnéas familj, som flyttat till Knutby för att finna trygghet, vändes plötsligt mot varandra.

Som tonåring separerades Linnéa från sina föräldrar och hon blev “dotter” till pastorn Åsa Waldau som kallade sig för Kristi brud. Linneas föräldrar frystes ut. Mamman fick höra att hon skulle hamna i helvetet för att hon satte sina barn framför Åsa Waldau.

– De sa att jag också skulle hamna i helvetet – om inte mamma lämnade mig till ledarna och Åsa. Det fanns en massa oskrivna regler som man var tvungen att följa och skötte man sig inte så blev man “fel” och därmed utfryst. Jag och några andra tjejer fick lära oss att följa Åsas dotter, säger Linnéa och berättar
hur hon blev en slav till Åsas familj, men framför allt till hennes dotter.

– Jag måste göra allt jag kunde för att få Åsas dotter att må så bra som möjligt. Till exempel måste jag göra läxorna åt henne och så fort hon bad mig skulle jag massera henne. Jag skulle helt enkelt ständigt finnas till hands och se till att hon mådde bra.

I sin bok skriver Linnéa om hur Åsa successivt alienerade Linnéa från sin familj.

– Det är svårt att få andra att förstå. Men trots att jag kände en sorg över att bli separerad från mamma kände jag mig stolt över att få komma så nära Kristi brud, att hon såg på mig som sin egen dotter. Det kändes som att jag först blivit föräldralös och sedan omhändertagen av den stora familjen på Kullen, gården där Åsa bodde.

Kanske trodde man att den osunda kulturen skulle ta slut efter det uppmärksammade mordet på Helge Fossmos fru Alexandra , som också var Åsas syster. Det skedde den 10 januari 2004.

Men för Linnéa var det bara början.

– Mordet märkte jag inte så mycket av som barn. Vi var ju så små. Men det är klart att det fanns ett “före” och “efter” mordet. Innan hade församlingen ett gott rykte i byn. Det var vi som stod för barnverksamheter, konserter och musikevenemang av olika slag. Men efter mordet blev det bara tyst.

Linnéa växte upp i Knutbysekten:
Åsa Waldau dömdes för misshandel i en uppmärksammad rättegång förra året.
Foto: TT

Förtrollad av Åsa

Vid 18 fick Linnéa flytta permanent till Kullen och hon delade då ett hus på gården med Åsas dotter.

– Men vi var aldrig jämlikar. Anledningen till att jag skulle bo där med henne var att jag skulle passa upp på Åsas dotter dygnet runt. Jag blev hennes personliga slav.

–Allt handlade om att vi som bodde hos och vistades kring Åsa skulle passa upp och förbereda Kristi brud för Jesus ankomst.

– Om vi inte var helt fokuserade eller gjorde fel straffades vi. Därför tassade man på tå för att hela tiden göra rätt. Jag kämpade för mitt liv varje dag, säger Linnéa och beskriver hur man sagt till henne att hon annars skulle hamna i helvetet precis som sin mamma.

Linnéa fick inte lägga sig innan Åsas dotter gjorde det, vilket ibland kändes som tortyr eftersom hon ofta var vaken hela nätterna. Men samtidigt säger Linnéa åter att det var en underbar tid.

– På Kullen var det alltid en festlig stämning. Många skratt, bus, middagar och glada människor.

Konstant bar Linnéa en dubbel känsla i sig. Samtidigt som hon saknade sin familj tyckte hon att Åsa var helt förtrollande.

– Jag minns att jag kände mig hypnotiserad av hennes ögon. Ofta gick jag motvilligt, med en klump i magen, mot Åsas hus. Men efter ett möte med henne kände jag mig alldeles lycklig och fylldes av en känsla av att vilja ge allt för henne. Ju mer tid jag fick med Åsa desto mer förtrollad blev jag. Världen utanför bleknade och kändes helt oviktig.

På Kullen verkade det som att alla vuxna, män och kvinnor levde i celibat. Linnéa beskriver hur alla tog hand om varandra, men att ju närmare Åsa hon befann sig desto mer speciell kände hon sig. Och när hon fick åka med Åsa och den närmaste familjen på utlandsresor var lyckan total.

– Samtidigt som jag var lycklig över att få uppleva så mycket fanns min egen familj kvar hemma, vilket fick mig att känna mig halv, säger Linnéa som bar på ett enormt påslag av stress.

– Jag var hela tiden spänd som en pilbåge. Kraven som ställdes på mig var orimliga att leva upp till och jag drabbades av prestationsångest. Jag började stänga av alla känslor och blev som en slags robot eller soldat. Det kändes som om jag hela tiden trampade vatten. Stressen bröt ner min hjärna och jag började glömma saker och förändrades alltmer som person.

Hösten 2016 kom det fram att pastorn Urban Fält hade utnyttjat Linnéas närmsta vän, som var minderårig, sexuellt.

– Jag var förtvivlad. Han var en av de pastorer som jag under alla år haft mest förtroende för. Jag hade litat på honom och anförtrott mig till honom. Om inte han som levde närmast Åsa hade rent mjöl i påsen, vem hade det då? Både Helge och Urban som varit nära Åsa hade orsakat sådan smärta för så många.
Jag började nu tvivla, vem var Åsa egentligen?

Linnéa växte upp i Knutbysekten:
Linnéa var 21 år när hon tog steget att lämna församlingen i Knutby.

Slutade tro på Gud

Trots sitt tvivel stannade Linnea kvar i församlingen. Hon ansågs nu vara giftasmogen och Åsas son sa till Linnéa att han trodde att Gud ville att det skulle bli de två.

– Jag hade inte romantiska känslor för honom men fick höra att om vi var rätt för varandra skulle känslorna växa fram. Jag hade alltid tyckt mycket om honom som person och tänkte att det kunde bli bra. Vi blev ett par.

Därefter gick allt ganska fort. Linnéa började tvivla på Åsa allt mer.

– Hon blev som häxan i Narnia. Allt jag hade trott på raserades och det fick mig att tvivla på allt: mig själv, min pojkvän, hela tillvaron, säger Linnéa.

Vid 21-års ålder tog hon steget och flyttade från Knutby till egen lägenhet, skaffade sig ett nytt jobb och började gå i terapi. Det tog sedan inte lång tid innan hon avslutade relationen med Åsas son.

– Jag slutade tro på Gud och jag började lyssna till mig själv och mina känslor. Men det var en utmaning för hela mitt liv har jag levt av plikt, förklarar Linnéa.

Hennes inre var nu fullt av så mycket ilska, sorg och stress att hon behövde få utlopp för alla känslor.

– Parallellt med terapin tränade jag boxning. Jag lärde mig att inse att det inte var mig det var fel på, jag hade snarare hamnat i en olycklig situation med manipulerande människor. Jag tror att Åsa var så övertygad om vem hon var att hon lyckades övertyga andra om detta.

Skrivandet blev ett sätt att bearbeta det hon upplevt under sin uppväxt i Knutby.

– Att skriva ner allt hjälpte mig att förstå vad jag varit med om och jag insåg att all kamp handlade om min överlevnad. Det blev inte ett lyckligt slut bara för att jag hade lyckats ta mig från Knutby, snarare blev det början på en ny resa som handlar om att slå sig fri, säger Linnéa.

Hon berättar hur hon tillsammans med sin familj gått i terapi och hur hon insett att de alla bär på olika slags sår från den här tiden.

– Vi har så många missade år och det finns så mycket skuld som behöver bearbetas.

Vad känner du inför din mamma idag?
– Mamma har hela tiden gjort det hon trott varit bäst för mig. Flytten till Knutby gjorde mig mer harmonisk och lugnare. Även hon blev förtrollad av Åsa. Mamma intalades att hon var dålig som mamma. Hon trodde därför att jag skulle få det bättre hos Åsa, att åtminstone jag skulle bli “räddad”. Men hela tiden saknade vi varandra och vi kände att vi blev bestulna på varandra under alla dessa år. Mamma betyder jättemycket för mig, ingen förstår mig som hon. Även om jag aldrig sett på det som hänt som hennes fel så mår hon dåligt av all skuld hon lägger på sig själv. Jag ser att hon gjorde dessa val av kärlek, för att hon älskade mig så mycket.

Hur lever du idag?
– Sju månader efter Knutby träffade jag Alex som jag bor med nu. Alex stöttar mig i allt. Han ställer inga krav på mig och får mig att må väldigt bra. Vi har trädgård, djur och jag gör precis det jag vill, skriver och producerar musik. Jag har kämpat för att bli fri och jag jobbar fortfarande på att förstå vem jag är och vad jag vill.

Minns du Knutbydramat?

Den 10 januari 2004 ­mördades Alexandra ­Fossmo och en annan ­medlem i Knutby Filadelfia­församling skottskadades.

En kvinna, som kallades barnflickan i media, ­erkände brotten och ­dömdes till sluten rätts­psykiatrisk vård. Alexandras man Helge Fossmo dömdes till livstids fängelse för ­anstiftan till mord och ­anstiftan till mordförsök.

Dramat satte Knutby på kartan och media intresserade sig för församlingen och förhållandena där.

Församlingen beskrevs som en sekt och Åsa ­Waldau var en av front­figurerna. I januari 2020 inleddes en rättegång mot Waldau och två andra pastorer med ­anledning av missförhållanden i församlingen. Waldau fälldes för åtta fall av misshandel och dömdes till villkorlig dom med ­samhällstjänst i 120 timmar.

Källa: Wikipedia m fl

Scroll to Top