Jon Henrik Fjällgren: Det är på fjället jag hämtar kraft

Han slog igenom med dunder och brak i Talang 2014, vann Let's dance 2018 och har gjort succé i Melodifestivalen tre gånger. Livet borde leka. Men Jon Henrik Fjällgren bär alltid med sig såriga minnen från barndomen, då han blev mobbad.

Den som någon gång hört Jon Henrik Fjällgren jojka, glömmer det aldrig. För det är som om hans jojk går rätt in i själen – och berör något som vi kanske inte ens visste att vi hade inombords.

Det är så det ska vara. Jojken är ett sätt att komma i kontakt med den andliga världen och har sedan urminnes tider använts av samerna i olika heliga ritualer.

– Jag brukar förklara det som att jojken står för allt levande och det är ett sätt för mig att få ur mig mina känslor, säger Jon Henrik.

Det är tidig eftermiddag och mörkret har sedan länge lägrat sig över den lilla gården i Hede dit Jon Henrik flyttade för ett drygt år sedan. Hans älskade hund Ranne ligger och sover vid hans fötter och det är lugnt och stilla.

– Jag hade ingen aning om att jag kunde jojka förrän jag var i 10-årsåldern. Jag blev svårt mobbad i skolan och i skogen bakom skolan fanns en stor sten dit jag brukade gå. Jag brukade sitta på stenen och försöka få frid i sinnet. En dag hörde jag plötsligt ett ljud. Det var jag som jojkade, minns Jon Henrik.

Ända sedan han slog igenom med dunder och brak i tv-programmet Talang för snart sju år sedan, har han gjort sitt för att föra fram de samiska traditionerna. För även om han blivit en av Sveriges mest folkkära artister, som älskas av både gammal och ung, hävdar han bestämt att han är mer same än artist.

Jon Henrik Fjällgren: Det är på fjället jag hämtar kraft
Hunden Ranne är Jon Henriks ständiga följeslagare.

Jon Henrik Fjällgren skulle välja renarna över artistlivet

Som same är han en del av ett sammanhang. Han är i första hand renskötare. Precis som sin pappa. Och hans farfar före honom. Flera generationer tillbaka har Fjällgrens varit renskötare i Mittådalens sameby.

– Jag började arbeta med renarna redan när jag var mycket liten och har lärt mig allt eftersom. Men det är på fjället, med renarna, som jag känner mig hemma.

Det innebär att han, om han skulle tvingas välja mellan kändislivet i Stockholm och det mer ensliga livet på fjället, skulle välja renarna.

– Renarna och naturen är mitt allt. Det är på fjället jag får kraft, konstaterar Jon Henrik.

Att vara same är alltså en stark del av hans identitet. Ändå är han inte född i Härjedalen. Nej, Jon Henriks liv började tusentals mil därifrån, i en liten by i Colombia. Jon Henrik föddes som Mario Montoya och han föddes in i ett annat urfolk, som en del av den amerikanska ursprungsbefolkningen.

– Min biologiska mamma fick mig som tonåring. Hon var missbrukare och lämnade bort mig till ett barnhem, säger Jon Henrik.

Jon Henrik utsattes för rasism och mobbing som barn

Han adopterades till sina svenska föräldrar och hamnade i en helt annan by i svenska fjällvärlden. Nu blev han alltså en minoritet i minoriteten och så länge han kan minnas har han upplevt ett utanförskap. I skolan retades han av de andra barnen. Öknamn som “negern”, “svarting” och “indianen” blev snart vardagsmat.

Ändå gjorde det så ont. Jon Henrik gick till skolan varje dag och varje dag tvingades han genomlida samma helvete. Sparkar, slag och knuffar.

– För många barn som mobbas blir hemmet en fristad. Men jag passade inte heller in bland de andra renskötarna. Det är en tuff och rå jargong och jag är inte sån, säger Jon Henrik.

Räddningen blev naturen och musiken som han hittade till när han flyttade till Östersund för att gå i gymnasiet.

Där fick han äntligen vänner och sakta började han våga lita på människor i omgivningen. För första gången fick han uppleva hur det kändes när andra personer stod upp för en och hur det kändes att vara del av ett sammanhang.

– Samtidigt innebar de här åren en stor och livslång sorg. Jag fick uppleva hur flera av mina nära vänner gick bort alldeles för tidigt och det har gett mig ärr för livet, säger Jon Henrik.

Under hösten har han kommit ut med sin självbiografi Månbarn – Min berättelse och i den berättar han naket och ärligt om helvetet han genomlevde som barn och tonåring.

Det är smärtsam och allvarlig läsning. För även om Jon Henrik upplevt en sällan skådad artistkarriär, lyser smärtan igenom.

– Jag trodde länge att jag aldrig skulle uppleva min 25-årsdag. Nu är jag 33 och lever fortfarande, konstaterar han.

Jon Henrik Fjällgren: Det är på fjället jag hämtar kraft
För Jon Henrik betyder naturen allt.

Slog igenom i Talang och Melodifestivalen

När en vän anmälde honom till Talang 2014, var hans första tanke att dra sig ur. Samtidigt såg han en chans att hedra bästa vännen Daniel som dött strax innan och med Daniels jojk rörde han juryn till tårar.

Och inte bara det, Jon Henrik vann första pris.

Resten är historia, som man säger. När han året därpå deltog i Melodifestivalen slog han igenom för den stora allmänheten.

– Mitt liv är så extremt ur många synvinklar. Jag har perioder där det går galant, sedan är det som om allt slås undan, säger han.

De följande åren avlöste spelningarna varandra, han deltog i Melodifestivalen ytterligare två gånger samt vann Let’s dance tillsammans med danspartnern Katja Luján Engelholm. Utåt sett såg det ut som en framgångssaga. Men själv mådde han allt sämre.

Han drabbades av dagliga ångestattacker, diagnosticerades med posttraumatiskt stressyndrom och skrevs in på SANKS, ett samiskt behandlingshem i Norge för människor som lider av psykisk ohälsa.

– Jag har levt under konstant stress så länge jag kan minnas. Och om det är något som den här erfarenheten har lärt mig så är det att man måste våga tala om psykisk ohälsa. Det är också därför jag skrivit boken. Jag vill visa att det går att få hjälp.

Jon Henrik har en dotter ihop med exet Maret Nystad

Det har varit ett av de mest omtumlande åren i Jon Henriks liv. Det har varit ömsom glädje, ömsom djup sorg. Han har flyttat ifrån farmoderns hus i Mittådalen och köpt en egen gård i Hede. När pandemin svepte in över landet hade han en framtid fylld av bokade spelningar. Dessa spelningar ställdes in och han stod utan uppdrag.

Men tiden har han utnyttjat väl. Tillsammans med bästa vännen Maria Andersson har Jon Henrik skrivit bok. Och han har blivit pappa till en liten dotter.

Redan innan dottern var född började det knaka i relationen med barnets mamma Maret Nystad, som han träffade för flera år sedan.

Samma dag som vi pratas vid kommer han att gå ut med ett tungt besked. Han och sambon har valt att gå skilda vägar.

– Vi har länge valt att hålla tyst om vår separation men nu får jag så många frågor om varför jag inte visar vår dotter, att vi bestämt att vi måste berätta, säger Jon Henrik.

Han vill inte gå in närmare på uppbrottet, av hänsyn till de närmaste. Han läser upp meddelandet han strax kommer att gå ut med och berättar i nästa andetag att det är tungt att inte kunna bo under samma tak som sitt barn.

– Det viktigaste är att Maret och jag, trots separationen, kan ge vår dotter trygghet och kärlek och att
vi kan vara de föräldrarna vi vill vara, säger han.

Jon Henrik Fjällgren: Det är på fjället jag hämtar kraft
I slutet av oktober blev Jon Henrik pappa till en liten flicka.
Bild från Jon Henriks Instagram

Kan du berätta om din dotter?

– Att få hålla henne i mina armar för första gången där på sjukhuset … Det var en märklig och mäktig känsla. Hon var så trygg och lugn när hon låg där. Och det kändes som om det finns ett starkt band mellan oss, trots att hon är så liten. Som om vi förstår varandra, trots att hon bara är några veckor gammal.

Han ger ett allvarligt intryck men när han berättar om dottern mjuknar han på rösten.

– Det är kluvna känslor. Det känns väldigt fint att få bli pappa. Men samtidigt känns det väldigt tungt och sorgligt att inte kunna leva tillsammans med sitt barn.

I boken skriver han om en rad märkliga möten. Vissa fysiska, andra av mer andlig karaktär. Det verkar som om han drar till sig goda krafter, människor som vill honom gott och som bryr sig om honom.

Ett exempel på en sån person är just bästa vännen Maria Andersson, bokens medförfattare. De lärde känna varandra i vuxen ålder och har utvecklat en stark vänskap under årens lopp.

– Maria är min tvillingsjäl och det känns som om hon är den enda som förstår mig fullt ut.

Vad som kommer att hända den närmaste tiden vet han inte.

– Mest av allt hoppas jag att jag kommer att slippa vara så orolig hela tiden! Jag skulle bara vilja ha det lite lugnt och bra för en gångs skull.

Jon Henrik Fjällgren

Ålder: 33 år.
Familj: Dotter.
Bor: På en liten gård i Hede, Härjedalen.
Gör: Artist och renskötare.

Scroll to Top