• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Tommy Nilsson om sitt nya nyktra liv

    Tommy Nilsson kände att han stod inför ett vägskäl. Skulle han fortsätta dricka och bli en tragisk figur på en sunkig krog? Eller skulle han ta sig i kragen och satsa på ett alkoholfritt liv med nya kärleken Linda?

    Tommy Nilsson om sitt nya nyktra liv
    Foto: Thomas Carlgren

    – Vill du att jag lägger mig där på soffan? undrar Tommy Nilsson skämtsamt när vi ses på förlaget som ger ut hans självbiografi.

    Tommy är långt ifrån den första intervjupersonen att dra paralleller mellan ett intervjusamtal och en terapisession, men i hans fall känns jämförelsen ovanligt berättigad.

    Livsskildringen Om innehåller så höga doser självrannsakelse och konsekvensanalys att en intervju på samma tema knappast kan förväntas bli något annat än öppenhjärtig.

    – Det kändes som en bra tidpunkt att komma ut med en självbiografi i år när jag fyller 60. Från början hade jag planer på att ge ut en mer filosofisk bok om vart mänskligheten är på väg, som jag skrivit på i tio år. Men sedan insåg jag att det var en bättre idé att börja med en bok om det som har varit, förklarar Tommy efter att ha gett upp tankarna på soffan och istället slagit sig ner på en stol mitt emot mig. 

    I boken får man följa Tommy ända från uppväxten i ett miljonprogramområde i Solna-stadsdelen Hagalund. Där i en etta med kokvrå och mycket kärlek bodde han från två års ålder med mamma Monica som inte ens hade hunnit fylla 18 när Tommy kom till världen.

    Ändå var han inte hennes första barn. Två år innan Tommy såg dagens ljus fick föräldrarna sonen Peter. Fyra år senare splittrades familjen. Den knappt 2-åriga Tommy fick stanna hos mamman efter skilsmässan, medan storebror Peter flyttade med pappan till Småland.

    Det var det sista Tommy såg av sin biologiska far som aldrig mer hörde av sig. Mamma Monica stretade vidare som ensamstående mamma. 

    – Hon hade det knapert och fick kämpa för att kunna försörja oss. Jag har ett vagt minne av att jag var på barnhem under någon period. Det kan ha varit i samband med att mamma blev gravid på nytt. Hon blev med barn under någon festnatt och födde en son som adopterades bort, förklarar Tommy som länge var ovetande om sina andra bröder.

    Tog sitt liv

    Monica pratade aldrig om det förflutna, troligtvis för att det kändes för smärtsamt och skamfyllt för henne, gissar Tommy. Själv hade han inga som helst minnesbilder av vare sig fadern eller storebror Peter.

    När Tommy var 11 år begick pappan självmord efter att ha tampats med ett långvarigt alkoholmissbruk. Peter skickades upp till Stockholm för att under en period bo hos sin mamma och hennes familj, men han och Tommy lyckades aldrig knyta några riktiga syskonband.

    Tommy har inte druckit en droppe på tio år. Foto: Thomas Carlgren

    Många år senare, då Tommy var i 30-årsåldern, dök den bortadopterade brodern Per en dag upp på hans farstukvist.

    – Jag hade inte haft någon aning om hans existens. Vi var inte det minsta lika till utseendet, men ändå tvivlade jag konstigt nog aldrig på hans ord. I samma sekund som han sa att han var min bror visste jag att det var så. Per och jag hade kontakt ett tag efteråt, men tyvärr rann det ut i sanden.

    Genom Tommys försorg hann Monica träffa sin bortadopterade son innan hon vid 52 års ålder gick bort i lungemboli.

    Tillsammans med sin andra man, Boris, fick hon ännu en son, Stefan. Stefan är den enda av de sammanlagt sju syskonen – Tommys biologiska pappa fick ytterligare fyra barn i sitt andra äktenskap – som Tommy har växt upp tillsammans med.

    – Stefan är speciell för mig. Jag har ju bytt blöjor på honom och pussat hans små babyfötter. Senare under livet har vi haft mycket kul tillsammans. Även om Stefan egentligen är min halvbror räknar jag honom helt och fullt som en bror. Det där med blodsband har ingen betydelse, det är att man har växt upp tillsammans som räknas. 

    Kontakten med Stefan liksom de övriga syskonen är sporadisk.

    – Jag är ganska dålig på att höra av mig till människor omkring mig, till och med till mina barn. På något sätt är jag en ensamvarg. Lite rotlös, alltid på väg någonstans och mån om att klara mig själv. Det hänger nog kvar från när jag som 19-åring flyttade till Frankrike på egen hand.

    Festade mycket

    Flytten kom sig av att Tommy blivit upptäckt av ett franskt musikteam som ville göra honom till en internationell popstjärna. Han föll snart in i en livsstil där hårt festande fram till morgontimmarna snarare var regel än undantag.

    – Man kan nog säga att det var där som mitt alkoholmissbruk grundlades. Jag var ute varje kväll och partajade. Det beteendet, att jag i perioder har druckit alldeles för mycket, hängde med mig ända tills jag blev nykter för tio år sedan.

    Publikens uppskattning är belöning nog för populäre artisten Tommy. Foto: TT

    Även i fråga om kvinnor hade Tommy svårt att vara måttfull. I sin självbiografi konstaterar han krasst att hans förhållanden inte har avlöst varandra utan snarare överlappat varandra. 

    – Jag har varit rädd för att bli lämnad. För att inte riskera att själv bli övergiven har jag varit den som lämnat förhållandena eller förstört dem så att de tagit slut. Det är en destruktiv läggning som jag med tiden har lyckats bryta.

    När Tommy som 20-åring blev pappa för första gången var förhållandet med dotterns mamma redan över. "Tyvärr blev min relation till Angelica, som flickan kom att heta, inte mycket mer än en check på posten" bekänner han självkritiskt i boken.

    När nästa barn, Kalle, anlände elva år senare levde Tommy under betydligt mer välordnade förhållanden.
    Han hade hunnit bygga upp en stabil karriär, köpa hus och gifta sig med sonens mamma Catherine, men familjelyckan ville ändå inte riktigt infinna sig.

    De nyblivna föräldrarna tappade bort varandra i bebiskaoset med vaknätter och blöjbyten. Parallellt med familjelivet hade Tommy sin artisttillvaro med sena efterfester där hans belöning för en lyckad spelning utgjordes av alkohol.

    Tog fel beslut

    Det var på en sådan efterfest som Malin Berghagen dök upp i hans liv. Kärleken var omedelbar och passionerad men samtidigt ytterst komplicerad eftersom Tommy var upptagen på annat håll. Det nödvändiga samtalet med hustrun förhalades tills det var för sent.

    Beskedet att Tommy träffat en annan kvinna, till på köpet en känd sådan, levererades inte av honom själv utan av en kvällstidningsreporter som ringde upp Catherine och berättade hur allt låg till.

    På sonen Kalles 1-årsdag packade Tommy en bag med kläder och promenerade ut ur sitt äktenskap. Idag ser han sitt omdömeslösa handlande som ett resultat av det gränslösa drickandet.

    – I 99,9 procent av alla jobbiga situationer jag hamnat i, vare sig det handlat om kärlek, ekonomi eller något annat, har alkohol varit den största bidragande faktorn. Den har fått mig att ta fel beslut eller bara strunta i saker. Dricker man så mycket som jag gjorde blir man väldigt egotrippad och verbalt otrevlig. Under mitt 15 år långa förhållande med Malin fanns det flera tillfällen då hon på goda grunder hade kunnat lämna mig. Man får chans på chans på chans, tills det till slut inte går längre.

    Kärleken till Linda fick Tommy att bli nykter. Foto: TT

    Ett knappt decennium in i förhållandet fick Malin mycket riktigt nog. Tommy packade fogligt ihop sina pinaler, hyrde en släpvagn och körde ner till Uddevalla där han under några månader var inkvarterad i en kompis herrgårdsflygel.

    – Jag förstod inte riktigt vad det var frågan om. Medan Malin ville att vi skulle få distans till varandra ville jag att vi skulle komma tillsammans igen. Jag tjatade mig tillbaka, vilket jag i och för sig är glad för idag. Efter återföreningen föddes ju vår son Isak. 

    Nystarten kunde dock inte förmå Tommy att sluta dricka. Ett par år efter sonens födelse initierade Malin en ny separation. Den här gången fanns det ingen väg tillbaka.

    – Det spelar ingen roll hur många gånger folk påpekar hur man har betett sig under alkoholens inverkan. Att man dricker för mycket är en insikt som man måste komma till själv. Ofta krävs det en riktig krasch för att man ska vakna upp. För min del blev nog skilsmässan lite av ett uppvaknande, säger Tommy eftertänksamt.

    Första AA-mötet

    Men att komma till insikt om sitt missbruk och att göra något åt det är två skilda saker. Efter skilsmässan eskalerade Tommys drickande. Inte förrän han några år senare träffade sin nuvarande sambo, Linda, kände han sig mogen att göra en förändring.

    – Mötet med Linda blev den avgörande punkten. Jag var på väg att fylla 50 och förstod att jag stod inför ett vägval: Antingen kunde jag ta tag i mitt liv och leva med den här fantastiska, underbara kvinnan, kanske till och med bilda en ny familj med henne. Eller också skulle jag sluta längst in i mörkret på någon pub på Södermalm, sittande med en starköl mitt på dagen. 

    – Jag kan bli väldigt ödmjuk inför att jag har fått så många chanser i livet, och det här var en chans som jag kände att jag måste ta.

    Tim är yngst av Tommys fem barn. Foto: TT

    Som en skänk från ovan tillkännagav Tommys producent att han skulle gå på sitt första AA-möte (Anonyma alkoholister). Ville Tommy kanske följa med? undrade han.

    Tillsammans med producenten och en artistkollega traskade Tommy iväg till mötet och uttalade för första gången de förlösande orden: "Hej, jag heter Tommy och jag är beroende." Sedan den dagen för omkring tio år sedan har han inte druckit en droppe.

    – Kamratskapet i AA-gruppen gjorde att jag ogärna ville få ett återfall och därmed svika mina kompisars förtroende. Sedan blev det också nästan en tävling med mig själv. När man har varit nykter ett stort antal dagar vill man inte förstöra den obrutna linjen genom att börja dricka igen.

    Kan hjälpa andra

    Tommy poängterar att det inte har varit så enkelt att avstå från alkohol som det kan verka. Inom nöjesbranschen vimlar det av fällor som han varit tvungen att navigera sig runt.

    – Ibland drog jag mig undan för att inte utsätta mig för frestelser. Andra gånger gick jag och sippade på en alkoholfri Virgin Mary, som såg ut som en Bloody Mary, för att slippa frågor. Jag förväntade mig att jag skulle utsättas för påtryckningar att dricka alkohol om jag berättade som det var, men istället möttes jag av en stor respekt när jag väl tog bladet från munnen. Somliga anförtrodde mig att de själva drack lite för mycket och frågade hur jag hade burit mig åt för att sluta.

    Tommy suckar en aning besvärat. Egentligen är han inte så förtjust i att prata om sitt forna missbruk i intervjuer. Det har en tendens att framstå som lite sunkigt, som han uttrycker saken.

    Samtidigt vet han att hans öppenhet har ett värde för andra. Om det vittnar inte minst de många uppskattande meddelanden som han får på sociala medier. Allra stoltast är dock Tommy över att yngsta sonen Tim till skillnad från sina syskon aldrig har sett sin pappa onykter. 

    – Ibland kan han fråga mig: "Pappa, ska inte du också ta en öl?" Då är det mysigt att kunna svara: "Nej, jag behöver inte det."

    Det där belöningssystemet som förut bestod av några flaskor vin efter varje avverkad spelning har inte bytts ut mot något annat.

    – Jag har inget behov av något substitut för alkoholen.  Idag är det en belöning i sig att jag får stå framför en publik och sjunga. Det är en väldig tillfredsställelse att stå på scenen och veta att jag kan ge publiken det som den har kommit dit för. Jag känner en glädje och njutning i att få göra det jag tycker allra mest om. 

    Flera gånger under intervjun återkommer Tommy till hur bra han mår idag och att han tror att det bästa fortfarande ligger framför honom.

    – Det behöver inte innebära stora kommersiella framgångar utan det kan vara att jag skriver min finaste dikt eller gör min finaste konsert.

    Hann försonas

    Med åren har Tommy lyckats förlåta sig själv för sina felsteg. Något av det svåraste att förlika sig med var sveket mot första hustrun Catherine, mamma till sonen Kalle. Catherine gick bort i cancer 2015.

    – Hon var ledsen och arg på mig länge. Så småningom hittade hon en ny man och fick ett fint liv, men att ha blivit bedragen och lämnad sitter förstås kvar i en person. Jag och Catherine pratade en hel del under hennes sjukdomstid. Även om vi inte direkt varit fiender innan dess kändes det bra att vi hann nå ordentlig försoning innan hon dog.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!