Problemet är att min sons mamma under det senaste halvåret ideligen flyttat. Nu senast var det för tredje gången. Då flyttade hon in i sin nye pojkväns tvåa (trots att hon har egen lägenhet) efter att bara ha känt honom i en månad. Min son har inte ens en egen säng där, utan får sova på en madrass i vardagsrummet. Jag är väldigt orolig för hans välmående. Det är mycket som har hänt i hans liv det senaste året. Han behöver känna kontinuitet och trygghet. På dagis är de oroliga eftersom han inte riktigt kan svara på var han bor. Han har blivit väldigt utåtagerande och instabil i humöret. Jag märker att han inte mår bra.
Jag bor kvar i lägenheten där han har växt upp. Men det känns inte roligt de gånger jag ska till den nye pojkvännens lägenhet och lämna honom. Jag har pratat med mamman om detta men hon tar det inte till sig. Det kan man inte veta om det skulle vara dåligt för vår son, tycker hon. Hon går på högskolan och har ont om pengar. Jag har sagt att jag hjälper till i den mån jag kan tills hon är klar med sin utbildning.
Nu har jag fått reda på att hon är gravid. Hon har inte sagt något till mig. Det är hon inte skyldig att göra men jag tycker ändå att man bör prata om sådant som berör vårt gemensamma barn, både ekonomiskt och känslomässigt. Han har sagt att mamma har en bebis i magen. Han är förvirrad och jag tycker det är oansvarigt att försätta både sig själv och vår son i denna situation. Hon har ju varken utbildning eller jobb.
Min nya flickvän är ett stort stöd för mig i detta men jag vet inte hur jag ska hantera situationen som uppstått. Jag är bestört men tycker ändå att pojkens mamma måste ta första steget i en dialog om detta. Vad ska jag göra? Kan detta få bestående men hos min son?
Du låter som en ung men mycket engagerad pappa, som i dagsläget tycks se din son och hans behov. Säkert är också mamman engagerad i sitt barn, men tillvaron kring henne tycks vara mera splittrad. En ny relation, ett delat boende, en ej färdig utbildning och inte minst en ny graviditet tar naturligtvis både på orken och förmågan att ordna en så bra praktisk och känslomässig tillvaro som möjligt för er gemensamma son. Jag tror att du har goda möjligheter att hjälpa mamman i hennes just nu rätt ansträngda tillvaro genom att erbjuda henne ett ökat stöd i vården av sonen. Här tror jag att det är speciellt viktigt att det handlar om “vården” och inte vårdnaden om sonen, som vanligtvis är mera emotionellt och prestigemässigt laddat.
Trots den ekonomiskt och studiemässigt ansträngda situationen så tycks pojkens mamma ha bestämt sig för att fullfölja den nya graviditeten. Föreslå mamman att du för att underlätta för henne är beredd att ta hand om pojken mer än hittills – t.ex. under tentamensperioder. Fråga också om det inte är möjligt att hon under den period hon har hand om pojken bor i sin egen lägenhet, där sonen bl.a. har egen säng och merparten av sina tillhörigheter. Övriga veckor kan hon ju bo hos den nye pojkvännen. Och dessutom kan han förmodligen bo hos henne ibland för att hjälpa henne med att ge pojken bättre kontinuitet i sitt boende. Ju mindre du formulerar kritik över mammans sätt att fungera f.n, och ju mer du kan visa uppriktig önskan om att vara till stöd och hjälp för sonens skull, desto bättre kommer sannolikt ditt erbjudande att bli mottaget.
Skulle det visa sig omöjligt att komma till tals med f.d. sambon på ett bra sätt, så föreslår jag att ni tillsammans vänder er till familjerättsbyrån på orten. Ibland kan vi vuxna behöva andra vuxnas stöd och kunskap för att på bästa sätt kunna se och tillgodose våra barns behov i en stressad livssituation.
