Så lyckas du med pionerna

Det är lätt att bli förälskad i pioner. Dessa fantastiska blommor som sprider sådan glädje i trädgården – så fina att följa från när de tittar fram på våren fram till full blomning under sommaren. Många av dem bjuder också på en ljuvlig väldoft. Det är dessutom riktiga tuffingar som kan odlas i stora delar av landet.

Skötselråd

  • Vattna vid långvarig torka, framförallt före och efter blomning. Vattna alltid på morgonen.
  • En del pionstjälkar blir höga och rangliga och kan därför behöva stöd för att inte gå av. Bygg ett enkelt stöd av exempelvis pinnar tidigt på säsongen.
  • Låt bladen sitta kvar på hösten då de skyddar plantan något mot vinterns kyla. Städa undan de vissna bladen tidigt på våren för att minska risken för svampangrepp. 

En pion blir bara vackrare med tiden och kan bli mycket gammal, inte sällan uppemot hundra år eller mer. Om de trivs på sin odlingsplats kan de blomma vackert för många generationer. Det är därför man kan se pioner kring ödetorp.

Långt efter att bygget rivits och trädgården sakta men säkert börjat växa igen står de envist kvar. De bjuder kanske inte längre på någon större blomsterfägring, men visst kan det kika fram en och annan blomma som vittnar om att det där en gång i tiden var en vacker trädgård.

Pionen har alltid varit en populär växt. Ända sedan munkarna planterade dem i sina örtagårdar för flera hundra år sedan har den funnits vid såväl torp som slott. Bondpioner följde förr med i flera generationer.

När barnen flyttade till egna hus fick de ofta en rotbit av sina föräldrars eller farföräldrars pion, en fin tradition som borde återupptas.

Så lyckas du med pionerna

Om Pioner

Passar för alla
Högre sorter fungerar som solitärer, bakgrund i rabatter eller rentav som en ljuvligt doftande häck. De lägre sorterna lämpar sig bra i rabatter eller i ett stenparti. Många så härdiga att de kanodlas i så gott som hela Sverige. De är nämligen riktiga tuffingar som klarar av Norrlands långa och kalla vintrar utan större problem. Är man lite osäker på härdigheten bör man plantera dem i lite skyddade lägen. 

Förläng blomningstiden
Pionernas relativt korta blomningsperiod vägs upp av den fantastiska blomningen. Men om man vill förlänga pionens blomningstid kan man samplantera några pioner med olika blomstringstider. Med en blandning av tidigblommande, mellanblommande och senblommande pioner kan man få njuta av dem från den senare delen av maj till en bit in i juli.                                              

Planteringstips!

Välj planteringsplats med omsorg när du ska plantera en pion. Att flytta en pion är inte omöjligt, men det kan vara lite knepigt och bör utföras med försiktighet. Dessutom kan det ta ett par år innan den har etablerat sig på den nya platsen och under den tiden brukar blomningen utebli.

Även en nyplanterad pion kan ta ett par år på sig för att börja blomma. Men om man bara låter den vara ifred brukar den komma igång, och om den trivs kommer den att blomma allt vackrare med tiden.

Bra planteringsplatser är i svagt skuggiga lägen eller platser i vandrande skugga. Då förlängs blomningstiden och blommornas färg blir intensivare. Om pioner planteras i full sol blommar de över snabbare och det är ju lite trist.

Man bör inte plantera pioner för nära större buskar eller träd då de stjäl både sol och näring från blommorna. Pioner vill också ha en väldränerad växtplats, på exempelvis en befintlig eller skapad markförhöjning.

Den bästa tiden att plantera pioner är på hösten då plantan har sin viloperiod. De vill ha en ganska vid och djup grop på upp emot en halvmeter i diameter och med samma djup. Gropen fylls sedan upp med jorden från planteringsstället, väl förmultnad kompost och benmjöl. Placera plantan så att dess rotknopp kommer några centimeter under jordytan, inte för djupt. Täck jorden omkring plantan med gräsklipp, då det både skyddar växten samt ger den lite extra näring.

Så lyckas du med pionerna
Marie Lemoine till vänster är en senblommande pion som doftar gott. Rubra Plena till höger är en doftlös bondpion.
Så lyckas du med pionerna
Dillpioner finns både som enkla och som fyllda. Här som enkelblommande.

Luktpion
Luktpionerna är den största gruppen bland de odlade pionerna med flera tusen sorter och i otroligt många färger. De tidigaste sorterna börjar blomma kring midsommar och de sena i juli. I de nordligaste delarna av landet blommar de betydligt senare.

Blommorna finns som enkla, halvfyllda och fyllda. De blir 50-120 cm höga beroende på sort, men det vanligaste är 80-100 cm. Dvärgpionerna blir endast 25-45 cm höga.

Bondpion
Bondpionen är en gammal hybrid som är mycket tålig och kan därför odlas långt upp i de norra delarna av landet. Den mest kända och spridda pionen i Europa var länge den fyllda bondpionen ‘Rubra Plena’ och den odlas fortfarande i väldigt många trädgårdar. Blomningstiden är från maj till juli beroende på sort. De kan bli upp till 80 cm höga.

 

Så lyckas du med pionerna
Coral Supreme till vänster, har i början av blomningen en knappt märkbar smultrondoft. Illini Belle, till höger, är en härligt mörkröd korsning mellan lukt- och bondpion.

Buskpion
Buskpionen, även kallad trädpion, kan odlas upp till zon 4. I skyddat läge kan den även klara zoner längre norröver. Det är en vedartad buske där de kraftigt doftande blommorna blir upp till 20 cm i diameter. Den blommar i maj-juni och blir 120-150 cm hög.

Svavelpion
Svavelpionen är en vildart från Kaukasus. Med sina gula blommor anses den som en raritet och är högt uppskattad bland växtkännare. Den blommar i månadsskiftet maj-juni och blir 50-100 cm hög. Plantorna är dyra.

Så lyckas du med pionerna
Doftpionen Bowl of Beauty är en mycket tacksam och frisk sort.

Dillpion
Hos många trädgårdsälskare hör dillpionen som den mest eftertraktade, där den fyllda är mest omtyckt. De kan vara svåra att få tag på och är dessutom dyra. Dillpionen blir 40-50 cm hög.

Herrgårdspion
Herrgårdspionen är en hybrid av de två nära besläktade vildarterna av enkel dillpion och sibirisk pion. Den förväxlas ofta med dillpionen, men herrgårdspionen blir högre, ca 70-100 cm. Dessutom går blommornas röda färg mer åt det lila hållet och är lätt nickande.

Scroll to Top