80-åriga Birte springer halvmaraton: ”Efter en löprunda är det nästan omöjligt att vara på dåligt humör”

Som 68-åring hade Birte aldrig varit en löpare. Men efter många år utomlands flyttade hon hem till Danmark och fick mycket mer tid för motion. 

För att röra på sig började hon springa små morgonturer runt kvarteret där hon bor, norr om Köpenhamn.

– Det var väldigt korta turer, men jag tyckte om det, säger hon.

– En av mina grannar frågade då om jag inte ville följa med och springa i Dyrehavens löparklubb under Hjerteforeningen (motsvarigheten till svenska Hjärt-Lungfonden, reds. anm.). Jag sa att det kunde jag inte alls, för jag sprang ju bara pyttesmå turer.

Men Birtes granne uppmuntrade henne och sa att hon bara skulle följa med och prova.

– Och det visade sig att det faktiskt kunde jag, och jag blev väldigt förtjust i det, berättar Birte.

I dag har 80-åriga Birte Holm Sørensen från Hellerup sprungit i mer än tio år.

Birte har tidigare haft hälsan i åtanke i sina jobb, då hon ursprungligen utbildade sig till barnläkare och senare arbetade med att koordinera och informera om hälsa i bland annat Afrika och Indien. Eftersom hon också har tre barn har det aldrig funnits mycket tid för motion eller möjlighet att regelbundet delta i sport.

Men oftast springer Birte nu tre gånger i veckan, och gärna åtta kilometer åt gången.

– Jag tror att anledningen till att jag fortsatte springa var att jag började springa tillsammans med andra. Det är verkligen väldigt trevligt att springa tillsammans med andra människor, tycker hon.

Hälsa

Läs även: 91-åriga Randi undervisar i gymnastik varje vecka: ”Man kan mer än man tror”

Löprundorna ger henne både energi, fysiskt välbefinnande och lyfter humöret.

– Vissa morgnar är det ju kallt och regnar, och då kan jag fråga mig själv om jag verkligen har lust. Men jag vet att jag mår så bra efteråt.

Löprundorna ger Birte bra dagar och håller henne i gång, känner hon.

– Efter en löprunda är det nästan omöjligt att vara på dåligt humör resten av dagen. I Dyrehaven upplever vi också alla årstiderna, och plötsligt står det 100 rådjur som ska över stigen innan man kan komma vidare.

Pasta, skyr och blåbär

Som 70-åring sprang Birte sitt första halvmaraton. Det var efter ett par år i löparklubben som snacket om den långa distansen började. Först tänkte Birte att det var helt galet. 

Men sakta men säkert lade hon och löparkompisarna till fler kilometer på sina rundor. När de kunde springa 18-19 kilometer sa en erfaren löpare att då kunde de också springa 21.

Inför sitt första halvmaraton, som anordnades av tidningen Alt for damerne, var hon förstås spänd.

– Jag hade inte sagt till någon att jag skulle springa halvmaraton, ifall jag skulle bryta. Men jag var fast besluten att ta mig i mål, säger hon.

På vägen behövde Birte gå ett par gånger, och allt gick bra.

Hälsa

Läs även: Enkla övningar med hantlar: Bra träning för dig som är i klimakteriet

– När man står vid starten kan man tänka: varför gör jag egentligen det här, för det är ju jobbigt, men när man kommer i mål tänker man: ”Yes, jag klarade det!”.

Birte har överraskat sig själv med hur mycket hon faktiskt är kapabel till.

– Om någon hade berättat för mig för femton år sedan att jag skulle springa ett halvmaraton som 70-åring och fortfarande springa som 80-åring, då hade jag inte trott på dem.

Hela sju gånger har Birte nu också genomfört Etape Bornholm, där man under fem dagar tillryggalägger totalt 42,195 kilometer. Tillsammans med två goda löparvänner åker hon till solskensön, där de under en vecka delar hus, äter löparklokt med pasta, skyr och blåbär, och hjälper varandra genom de ”klippiga skären”. I somras var hon den enda kvinnliga deltagaren i åldersgruppen 80+.

– Jag blev filmad till ett kort tv-inslag, och sedan blev jag igenkänd både på Bornholm och på färjan efteråt, och här hemma ringde min moster och sa att hennes hemtjänst också hade sett det. Tänk att man kan bli berömd för att man är gammal.

Viktigt socialt nätverk

För Birte, som bor ensam, har umgänget med de andra löparna visat sig vara oerhört värdefullt på flera sätt.

– Jag hade inte någon stor vänkrets när jag kom tillbaka till Danmark, eftersom jag hade tappat kontakten med de människor jag en gång kände. Och jag var medveten om att ju äldre man blir, desto viktigare är det att ha ett socialt nätverk.

– Nu, när vi springer, är det massor av gemenskap, småprat och social samvaro. De jag springer med har faktiskt blivit de människor jag pratar mest med. 

När man springer tillsammans flera gånger i veckan lär man verkligen känna varandra väl. När det var en person vars make blev sjuk och gick bort, kunde vi uppmuntra den personen att ändå komma, och vi kunde både prata om det och prata om något annat när det var det som behövdes. Om någon inte dyker upp funderar vi på att ringa och höra om allt är okej – man tänker på varandra.

För Birte är det både roligare och lättare att springa när hon delar turerna med någon, upplever hon.

Hälsa

Läs även: Spring för livet: 10 goda anledningar att ta en (långsam) löptur

Förra julen hade hon glädjen att hennes 12-åriga barnbarn, som bor i Kanada, gärna ville prova att springa med när hon var hemma på jullov. 

Det blev fem kilometer, och åter i Kanada fortsatte barnbarnet att springa i skolan. På sommarlovet i år, när hon återigen var i Danmark, var hon ute och sprang åtta kilometer med Birte och spurtade på slutet.

– Det roliga är att hon sa att när hon kom hem till Calgary skulle vännerna berätta om att ha semestrat i bergen, men då kunde hon skryta med att hon hade varit i Danmark och sprungit med sin farmor.

För Birte blir löpning aldrig en fråga om tider och resultat.

– Jag kan springa lika långt som för tio år sedan. Det ger mig en känsla av tillfredsställelse som betyder väldigt mycket, säger hon.

– Vi brukar säga i gruppen att vi inte springer för att leva längre, utan för att må bättre medan vi lever. 

Artikeln publicerades först hos alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.