Den här artikeln är fackligt förankrad och skriven av Otto Stormyr, familje- och nätverksterapeut.
Dörren smäller igen. Tonåringen försvinner in på sitt rum. Du blir stående kvar i hallen med orden kvar i kroppen:
"Dra åt helvete. Jag hatar dig!"
Det är lätt att höra brist på respekt. Det är svårare att höra vad som kan ligga bakom.
Ilska kan vara både viktig och äkta. Men ibland ligger ilskan ytterst, medan skam, rädsla, sorg eller maktlöshet finns längre in. Det vet vi inte förrän vi har lyckats möta ungdomen på ett sätt som gör det tryggt att visa mer.
Läs även: Har du svårt att få din tonåring att öppna upp? Prova dessa 5 råd!
För ibland betyder inte "jag hatar dig" bara "gå bort". Det kan också betyda:
"Det är för mycket just nu. Jag får inte till mitt liv, och när du frågar om skolan, rummet, mina vänner och allt jag borde ha gjort, får jag bara ännu fler problem att tänka på."
Det betyder inte att du ska acceptera att bli tilltalad hur som helst. Men det kan vara klokt att vänta lite med att svara, och i stället försöka förstå känslan som kom tillsammans med dem.
Försök att förstå
Försök först att förstå och bekräfta känslan. Därefter kan du undersöka vad den handlar om och vad ungdomen behöver.
Ungdomstiden är full av motsättningar. Ungdomen ska frigöra sig, ta reda på vem hen är och försöka klara mer på egen hand. Samtidigt försvinner inte behovet av närhet, trygghet och känslomässigt stöd.
De behöver vuxna som ger dem utrymme att utforska och pröva själva, men som fortfarande finns där att återvända till när livet blir svårt.
I ena stunden kan tonåringen verka nästan vuxen. I nästa stund behöver de sina föräldrar lika mycket som tidigare, bara på ett annat sätt.
Oenigheter mellan föräldrar och ungdomar är en vanlig del av en period där mer frihet, mer ansvar och nya gränser ska förhandlas. Det avgörande är inte att ni alltid är överens, utan om ni lyckas behålla kontakten medan ni är oense.
Läs även: Det här stressar föräldrar mest på familjeresan
När orden träffar är det ändå lätt att förlora denna förståelse.
Som förälder kan du bli både arg, rädd och sårad. Kanske följer du efter och kräver en förklaring eller en ursäkt. Kanske börjar du rada upp allt du gör för ungdomen. Eller så drar du dig undan och tänker att om de inte vill ha kontakt, så kan de få slippa.
Båda reaktionerna är förståeliga. Men ungdomen kan uppleva den första som att du tränger dig på, och den andra som att du överger dem.
Då behöver vi hitta ett lagom avstånd.
Det här kan du säga
Ett lagom avstånd är inte att ge upp eller låtsas som om ingenting har hänt. Det är att kunna stå nära nog för att ungdomen ska märka att du fortfarande är där, men tillräckligt långt bort för att de ska få hämta sig.
Du kan till exempel säga:
"Jag vill inte att du pratar så till mig. Men jag ser att det blev för mycket nu. Vi behöver inte prata mer just nu. Jag är här när du är redo."
Då sätter du en gräns utan att stänga dörren till relationen.
Det är i sådana små möten som anknytningen kan stärkas. Genom erfarenheten av att: Mina känslor blir inte för mycket för dig. Du försvinner inte när jag stöter bort dig. Och du är fortfarande den vuxna som håller våra gränser.
Det svåra jobbet är ofta att låta det bli tyst efteråt. Många föräldrar vill lösa situationen direkt. Vi blir oroliga när våra barn stöter bort oss, och oron kan göra oss mer påstridiga. Ju mer maktlösa vi känner oss, desto starkare kan behovet av kontroll bli.
Men mer press ger inte nödvändigtvis mer insikt. Ibland skapar det bara större avstånd.
När situationen har lugnat sig kan du försöka igen. Inte med ett nytt förhör, utan med en försiktig öppning:
”Jag får intrycket av att du känner mycket olika saker just nu. Jag ska försöka att inte tjata, men jag vill gärna förstå lite mer. Är det något jag kan göra för dig? Något du vill ha hjälp med?”
Kanske får du inget svar. Kanske kommer det bara en axelryckning. Det betyder inte nödvändigtvis att försöket var misslyckat.
Ett bra möte mäts inte alltid i hur mycket ungdomen berättar. Ibland ligger det goda i att den vuxna lyckas vara lugn, intresserad och tillgänglig utan att kräva något tillbaka.
Ungdomen har fått veta att du ser mer än beteendet, och att du klarar av att stå kvar i närheten utan att kräva tillträde.
Läs även: 7 klassiska utmaningar vid läggdags: Så tacklar du dem kärleksfullt
Förståelse stärker relationen
I arbetet med ungdomar har jag erfarit att tillit sällan uppstår för att vuxna hittar de perfekta orden.
Den växer när ungdomen märker att den vuxna uppriktigt försöker förstå, också när ungdomen är arg, avvisande eller svår att nå fram till.
Det betyder inte att alla utbrott döljer ett rop på hjälp. Ibland är en arg tonåring bara arg. Men vi kommer ofta längre när vi är nyfikna på vad beteendet försöker berätta, samtidigt som vi håller fast vid våra gränser.
Bakom "dra åt helvete" kan det finnas en ungdom som inte vet hur hen ska säga:
"Kom inte så nära just nu. Men gå inte ifrån mig heller. Om du möter mig på ett sätt som känns tryggt, kan det hända att jag släpper in dig, så att du kan hjälpa mig att sortera allt som händer inom mig.!
Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.
Läs även: Kan vi låta sexåringen vara ensam hemma medan vi åker till affären?
Mest läst just nu
-
Henning är 100 år och sköter sin trädgård själv: ”Den är guld värd för mig”
-
Kika in i det renoverade 1950-talshuset: "Inspirerats av tv-serie"
-
Clownen Manne fick ny livsbild efter sin NDU: ”Jag befriades från tankar på att göra som man borde”
-
4 fina sätt att inreda med höststjärnor
-
Linda började träna ansiktet för sex år sedan: ”Nu känner jag igen min spegelbild igen”