Spara och Slösa – systrarna som fostrade generationer

Succén blev så stor att syskonparet efter sex år fick två danska motsvarigheter:

Peter Spar och Sören Sold.

För systrarna Spara & Slösa – helt olika när det gällde både utseende och livssyn – blev tidigt ett begrepp även utanför Sveriges gränser.

Med i första numret av Lyckoslanten

Den dynamiska duon såg dagens ljus i det allra första numret av Lyckoslanten och skulle omedelbart bli ett folkkärt begrepp:

Spara, den förnuftiga idealtjejen som lät veckopengen växa för framtida bruk.

Slösa, den lättsinniga slarvan som raskt spenderade rikedomarna på snask och lättflyktiga nöjen.

Vem man själv var mest lik var förstås den stora knäckfrågan i klassrummet.

Den duktiga eleven som lät delar av veckopengen trilla ner i frökens sparbössa; en fyrkantig låda specialdesignad av samma sparbank som hittat på både Lyckoslanten och Spara & Slösa?

Eller den ansvarslösa shopaholicen som hellre åkte karusell och åt karamell?

Svenska Öden & Äventyr Kultur

Läs även: Fablernas värld – en lektion i mänsklighet

Att den svenska staten föredrog den förstnämnda gruppen av dessa privatekonomins svar på yin & yang var inget snack.

Barn skulle fostras till skötsamma medborgare

Innan folkhemmet existerade ens som begrepp skulle Sveriges barn med hjälp av lockande läsning fostras till skötsamma medborgare som kunde bidra till samhällsbygget.

Det hade börjat på allvar med folkskolereformen 1842, fortsatt med Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige 1906 och nått något av sin kulmen med Anna Maria Roos sedelärande Sörgården 1912.

Men fick ny skjuts med Lyckoslanten 1926.

Tidningen var visserligen ett privat initiativ, men möjliggjordes av att staten nyss avskaffat det regelverk som sa att banker inte fick göra reklam för egen sak.

Istället uppmanades de att använda en del av sin vinst ”för väckande och underhållande, särskilt hos mindre bemedlade, av håg till sparsamhet”.

Josef Hugo Jönsson kom på idén att lära barn att spara 

Långt nere i Småland – där invånarna passande nog var kända för att hålla hårt i slantarna – hade en grabb vid namn Josef Hugo Jönsson vuxit upp i den lilla byn Ålem.

Han utmärkte sig tidigt som en mönsterelev. Var fenomenal i huvudräkning och kunde redan som 15-åring kamma hem sitt första bankjobb.

Omsider hade han ­avancerat till 41-årig bankdirektör i Oppunda Härad Sparbank i Sörmland och insett att alla rikets barn inte fötts med samma ekonomiska talang som han själv.

Jönsson tog då kontakt med scoutrörelsens ledare Ebbe Lieberath, som även var militär, gymnastiklärare, tecknare och författare.

Kunde denne möjligen skriva en barnbok som mellan raderna uppmanade till flitigt sparande?

Svenska öden & äventyr Svenska öden & äventyr

Läs även: Böckerna som fick barnen att läsa

Resultatet blev Pojkarna i fyran som delades ut gratis till 170 000 svenska skolbarn och handlade om hur fem unga grabbar i just årskurs fyra finner vägen till framgång.

Spara & Slösas äldre bröder, om man så vill.

Lyckoslanten blev en succé

För redan samma höst, på Världsspardagen den 31 oktober 1926, kunde bankdirektör Jönsson stolt presentera det första numret av Lyckoslanten:

156 000 exemplar i svart och rött tryck, redigerat av en folkskollärare vid namn Torsten Palmquist.

”Envar sin egen lyckas smed” löd mottot och broderades ut i redaktionsrutan med orden:

”Tidskriften vill i ord och bild verka för främjande av sund sparsamhet bland det uppväxande släktet och intressera de unga för produktivt arbete och målmedvetet handhavande av förvärvade medel.”

Hur mycket skolungarna förstod av just dessa rader, är väl osäkert. Men de små novellerna, djursagorna, teckningarna, kakrecepten, slöjdtipsen och – inte minst – Spara & Slösa gjorde en omedelbar succé.

Birgitta Lilliehöök skapade Spara & Slösa

De tecknade tösernas skapare Birgitta Lilliehöök var lämpligt nog dotter till en bankdirektör i Göteborg och en författande mamma som kallades ”Sago-Greta”. I barndomshemmet brukade konstnärer som Carl Milles och Isaac Grünewald vistas.

Själv blev hon journalist och skämttecknerska i kvinnopressen med roligheter som ”Om jag så bara ber honom röra i sylten, kan jag ge mig på att han rör åt fel håll”.

I fyra decennier och över 200 strippar skulle hon rita och berätta om Spara & Slösa, samtidigt som Lyckoslantens popularitet bara ökade i styrka och 1957 nådde sin absoluta topp med 965 000 exemplar. (Att jämföras med Expressens rekordupplaga på 957 000 den dagen kung Carl Gustaf gifte sig med Silvia Sommerlath.)

Och oavsett om läsarna med tiden blivit ”sparor” eller ”slösor”, behöver tidningen knappast skämmas över sin insats för den svenska ekonomin.

På export

Lyckoslanten har även blivit en exportsuccé. Till de som efterapat tidningen hör norska Lykkesmeden, danska Sparegrisen, nederländska De Gelukscent (Lyckocenten) och italienska Il piccolo risparmiatore (Småspararen).

Fostrat minst sex blivande finansministrar

Genom åren har Lyckoslanten både lästs av och fostrat minst sex blivande finansministrar:

Gunnar Sträng, Gösta Bohman, Kjell-Olof Feldt, Ann Wibble, Ingemar Mundebo och Göran Persson.

Många av tidningens medarbetare har också varit tunga namn inom både konst, litteratur och musik:

Gösta Knutsson, Alice Tegnér, Ture Nerman, Alf Henrikson, Einar Norelius, Sven Jerring, Britt G Hallqvist, Kerstin Frykstrand och kompositörerna Felix Körling (Nej, se det snöar) och Jeanna Oterdahl (Har du sett herr Kantarell).

Ej att förglömma självaste kung Gustav V som en gång ska ha bidragit med en liten text.

Om han fick någon (lycko)slant för besväret förtäljer icke historien.

Svenska öden & äventyr Svenska öden & äventyr

Läs även: Bamses pappa – Rune Andréasson skapade barnens favoritbjörn