– Jag är ingen talare, men…
Stopp, spola tillbaka, börja om. Första regeln för talhållare är att aldrig nedvärdera sig själv. Varken högt inför publiken eller tyst för sig själv.
– Det vi tänker om oss själva påverkar hur vi känner oss. Om du tänker “Här står jag och bara svamlar” så påverkar det dig precis som om någon annan skulle säga till dig “Här står du och bara svamlar”. Ge dig själv ett peppande budskap i stället, föreslår Elaine Eksvärd, retorikexpert och författare till en rad böcker om att tala offentligt. Den senaste utkom i mars och heter “Snacka snyggare”.
– Inled ditt tal med en berättelse. Dela ett minne eller en erfarenhet och ta med åhörarna till när det hände. Många som tycker det är obehagligt att tala inför publik tänker “Hjälp, nu hamnar allt fokus på mig”. Men så fort du börjar prata tar intresset för din berättelse över. Åhörarna får bilder i huvudet av det du beskriver.
– Ge dem gärna mentala penslar att måla med. Nämn inte bara ett hus utan att huset var gult med vita knutar eller att din kusin hade rödprickig klänning. Då går ditt budskap lättare in hos åhörarna. Och du själv försvinner ur fokus.
– Sådant visualiserande hjälper även dig. Det bästa du kan göra för din retorik är att leva dig in i situationen du återger för då följer ditt kroppsspråk med. Ditt framträdande blir mindre konstlat och mer autentiskt, säger Elaine Eksvärd.
Spekulera inte i vad åhörarna kan tänkas tycka om ditt framträdande. Tolka inte nollställda ansiktsuttryck som att personerna är kritiskt värderande, många ser ut så när de lyssnar koncentrerat. (Eller så funderar de själva nervöst på vad de ska säga när de ska resa sig upp om tio minuter.)
Håll ögonkontakt
– Håll gärna ögonkontakt med några i publiken som du känner dig trygg med. Du kan till och med instruera dem i förväg att nicka och le medan du pratar, tipsar Elaine.
Skulle du framstå som en osäker talare så kan du trösta dig med att en stor del av publiken känner igen sig.
– Vi har gjort studier som visade att ungefär en fjärdedel av den vuxna befolkningen tycker det är jättejobbigt att prata inför en grupp, säger Tomas Furmark, psykologiprofessor i Uppsala och expert på social fobi.
– Det stämmer med internationella undersökningar. Det här är en väldigt vanlig rädsla – enligt vissa studier till och med vanligare än att vara rädd för döden.
Varför är då människor, som glatt pratar på i små sällskap, så skräckslagna för att tala inför lite större? Svaret kan ligga långt tillbaka i människans historia.
– Genom evolutionen har det varit avgörande för överlevnaden att tillhöra en grupp, att inte stötas ut ur flocken. Då kan det ha varit viktigt att inte utmana dem som står över en i gruppens hierarki genom att ta ordet och dra uppmärksamheten till sig, säger Tomas Furmark.
Därmed har det skapas en nedärvd rädsla, ungefär som ormfobi, vilken också hjälpt oss att överleva. Enligt Tomas Furmark kan många sociala rädslor härröra från uråldriga mönster kring rangordning i grupper.
– Men talängslan kan även vara inlärd. Kanske har man observerat hur föräldrar och andra i ens omgivning undvikit att tala inför publik eller varit väldigt nervösa om de gjort det. Då förknippar man talhållande med en laddad situation.
Har man en talångest som ställer till stora problem för en kan det behövas professionell behandling. Men många kan bli bättre på egen hand. Det finns böcker, sajter och kurser. Elaine Eksvärds företag är ett av flera som erbjuder våga tala-kurser. Själv var hon länge en frimodig talare för att sedan plötsligt drabbas av scenskräck.
“Svårt att andas”
– I två år led jag av panik-ångestattacker och första gången det hände stod jag och talade inför en hel sal med läkare och anställda på Astra Zeneca i Göteborg. Jag fick svårt att andas, trodde jag skulle dö och var tvungen att bara lämna lokalen. En läkare i publiken kom efter och sa uppmuntrande att om jag skulle tuppa av så fanns det 300 personer där som kunde återuppliva mig.
Panikångesten har försvunnit men kvar har Elaine Eksvärd en ödmjukhet inför alla med talängslan. Dessutom ett par praktiska tips som hon själv haft nytta av: Djupandning och att kontrollera sina tankar. Det hjälpte henne att mota den förväntansångest som uppstod i början efter genomklappningen i Göteborg, en förväntan om att misslyckas.
– Andas in i fyra sekunder, håll andan i åtta sekunder och andas ut i fyra. Upprepa några gånger. Det sänker pulsen. Kontrollera din inre röst, genom att hejda alla negativa tankar om att detta kommer att gå åt skogen och ersätta dem med positiva: “Du är duktig, det här går fint!”
Utsätt dig!
Ett genomgående råd från experterna är att utsätta sig för talarsituationer då och då för att gradvis minska sitt obehag. Fester är utmärkta träningstillfällen eftersom ingen förväntar sig retoriska stordåd och anförandena inte är – och inte bör vara –
särskilt långa.
– Tre minuter räcker. Maten ska inte hinna kallna, säger Elaine Eksvärd.
– Att exponera sig för det man är rädd för kan bli en bra pedagogisk erfarenhet. När man väl står där märker man att rädslan inte blir värre och värre utan klingar av efter ett tag, för så fungerar rädslans fysiologi, säger Tomas Furmark.
– Förbered dig, men lagom mycket, tipsar han. Går man till överdrift kan man bli ännu nervösare.
– Träna hemma, framför en spegel eller inför en kompis.
Om du känner att hela festen håller på att bli förstörd för dig för att du ska hålla tal senare, föreslår Elaine Eksvärd att du går undan någonstans och inleder ett gäsp-maraton för dig själv. Att gäspa tvingar kroppen att slappna av. Bara gapa stort och andas in djupt så kommer snart gäspningarna.
– Det finns också receptbelagda läkemedel, exempelvis betablockerare, som har en dämpande effekt på stark kroppslig nervositet. Vid enstaka tillfällen kan man ta hjälp av sådana, påpekar Tomas Furmark.
Är talängslan ett stort hinder, kanske i jobbet, kan man prova KBT, kognitiv beteendeterapi. Sådan behandling ges även över internet.
