Vår standardbild av vikingatiden är gediget manlig. Epoken förefaller ha befolkats av idel skäggiga karlakarlar med svärd, yxa och lång­skepp. Det mest besynnerliga med denna uppfattning är att vi har utomordentligt skriftligt källmaterial om inflytelserika vikingakvinnor, inte bara i källkritiskt tveksamma kunga- och hjälte­sagor utan också i form av konkreta omnämnanden på runstenar.

Så är fallet med Estrid Sigfastsdotter, en av de mäktiga kvinnor som medverkade till att ­kristna Mellansverige, och vars ­familjer bar upp den tidiga svenska monarkin.

Vi vet nästan allt om Estrid Sigfastsdotter, inklusive utseendet, eftersom hennes skelett har grävts upp och analyserats. Foto: Stockholms läns museum

Att Estrid länge var bortglömd är egentligen obegripligt, eftersom hon bokstavligt talat lät hugga in sitt namn i sten vid upprepade tillfällen, till råga på allt på lättåtkomliga ställen strax norr om vår nuvarande huvudstad. Hon är en av de bäst kända svenska privatpersonerna på 1000-talet.

Gifte sig med Östen

Tack vare runstenarna vet vi att Estrid föddes under ett av seklets första decennier och i ungdomen gifte sig med stormannen Östen. Paret levde på Såsta vid Vallentunasjöns södra strand. Därefter for Östen till Bysantinska riket, den kristna stormakten vid östra Medelhavet. Vi vet inte varför; antingen var han en from nykristnad pilgrim eller en stridslysten krigare som ville tjäna i kejsarens nordiska främlingslegion, väringagardet.

Tack vare runstenarnas information kan hennes liv, hennes två äktenskap, hennes barn och hennes resor rekonstrueras på ett sätt som saknar motstycke för epokens Sverige. Foto: TT

När han avlidit gifte Estrid om sig med änklingen Ingvar på Harg, som hon antagligen hade känt sedan ungdomen. Vi kan till och med följa Estrid dokumentariskt på en pilgrimsresa till Mellan- och Sydeuropa mot slutet av hennes liv. Hon ­avled troligen på 1080-talet, och hon fick souvenirer från ­resan med sig i graven.

Skelettet hittat 1995

Men det är bättre än så. Vid utgrävningar utanför Såstaholm 1995 påträffades Estrids skelett, vilket har legat till grund för rekonstruktioner av hur hon såg ut i livstiden. Lägg därtill att Estrid var farmor till den ryktbare ­Jarlabanke, som lät resa de närbelägna Jarlabankestenarna, ­Täbys ryktbara fornminnes­stolt­heter. Kort sagt, Estrid ­Sigfastsdotter är det närmaste vi kommer en personifikation av den sena vikingatiden och det första rikssvenska kungadömet. Men hur många har hört talas om henne?