– Jag har gått omkring i ett maniskt tillstånd med en papperskorg på huvudet för att slutligen falla ihop i en hög på golvet och skrika. Att bli av med fotfästet och förlora sig själv vid en mani är väldigt obehagligt, berättar Arvid Lagercrantz.
Inlagd på sjukhus
Arvid Lagercrantz är en av Sveriges mest välrenommerade journalister. Han har varit vd för Sveriges Radio och ordförande för Publicistklubben och är känd för opartiskhet och integritet. Han lever med bipolär sjukdom typ I, som tidigare kallades manodepressivitet. Mellan symtomfria perioder innebär sjukdomen extrema svängningar i stämningsläget nedåt i depressioner, uppåt i så kallade manier.
Sedan decennier har Arvid Lagercrantz varit en pionjär för att öka öppenheten kring psykisk ohälsa, som är våra vanligaste folksjukdomar idag. För åtta år sedan gav han som led i detta arbete ut boken Mitt galna liv – en memoar om psykisk sjukdom för att öka medvetenheten om bipolär sjukdom.
– Jag insjuknade första gången i en depression när jag var 15 år och precis hade gått till sjöss. Jag var apatisk och blev hemskickad och för första gången inlagd på sjukhus. Det kom inte att bli den sista, men den enda med anledning av en depression, berättar han.
Diagnostiseringen har varierat under åren men symtomen har varit sig lika. Hans eget sjukdomsförlopp har främst inneburit snabbt insjuknande i manier och bara en depression, vilket är ovanligt. Arvid Lagercrantz tror att det kan bero på att han tidigt började medicinera med litium, som kan förebygga både depressioner och manier hos personer med bipolär sjukdom. För de maniska perioderna har det emellertid inte hjälpt honom fullt ut.
– Idag har jag en kombination med en annan medicin som ger extra stöd för att förebygga manier säger Arvid.
Lärt sig känna igen tecken
Man kan säga att en mani är motsatsen till depression. Det är ett tillstånd med extremt ökad energi, lågt sömnbehov och stor tro på den egna förmågan. Tillståndet är ofta förenat med eufori, men själv har Arvid inte haft de känslorna av upprymdhet och glädje när han blivit sjuk. Han är positiv till den vård han fått. Dels den förebyggande, som förlängt de symtomfria perioderna, där han bland annat fått ökad medvetenhet om vilka situationer som kan öka risken för en ny sjukdomsperiod. Dels akutbehandlingarna som hjälpt när ”jaget” kidnappats.
– Jag har fått hjälp att upptäcka tidiga tecken på att jag är på väg att insjukna. Jag har flera gånger varit inlagd, ofta fått elbehandlingar och behövt läggas in på särskilda avdelningar för svårhanterliga patienter, eftersom jag varit kraftigt utåtagerande. Ibland undrar jag hur alla behandlingar påverkat mig och vilka ärr de satt i min hjärna. Min läkare säger att ärren utan behandlingar hade blivit betydligt större. Jag tror henne.
Förutom den bipolära sjukdomens två sidor har Arvid haft ett liv som präglats av dubbelsidighet även på andra områden. Han är exempelvis en framgångsrik journalist och författare med skriv- och lässvårigheter. Han är uppvuxen i en välbärgad familj men började jobba tidigt för att visa att han klarade sig själv, och han har trots sina stora yrkesmässiga framgångar alltid känt sig otillräcklig.
– Jag har i perioder under åren även gått i psykoterapi vilket gjort att jag fått en djupare förståelse för mig själv och mitt låga självförtroende, samt den höga ambitionsnivå jag har som ökat min stresskänslighet, säger Arvid Lagercrantz.
Flera självmord i familjen
Stress är en riskfaktor för insjuknande men den klart största är ärftlighet. I Arvid Lagercrantz familj har det länge funnits psykisk sjukdom, och han har flera anhöriga som tagit sitt liv.
– Allra svårast var det att min tvillingbror Nils tog livet av sig när vi var 21 år gamla. En hård smäll som jag på olika sätt försökt bearbeta. Jag är idag nästan helt övertygad om att han hade samma sjukdom som jag, men tyvärr fick han aldrig någon vård.
Arvid tror att ökad kunskap och ett naturligt sätt att prata om psykisk ohälsa behövs. På sin arbetsplats Sveriges Radio upplevde han själv en tilllåtande attityd. Det bidrog till att han kunde vara öppen med sin sjukdom, något han tror har hjälpt honom så att inte sjukdomen fått större konsekvenser.
– Jag skulle önska att alla arbetsgivare vore lika förstående, konstaterar han.
Han menar också att det faktiskt kan finnas positiva aspekter av att ha en sårbarhet för bipolär sjukdom:
– För mig handlar det exempelvis om att jag har ett kreativt temperament, som är något vanligare hos människor med sjukdomen. Samtidigt vill jag inte romantisera sjukdomen, utan önskar alla med sjukdomen symtomfrihet.
Engagerad i stödförening
Numera har han som led i att öka öppenheten engagerat sig i patient- och närståendeföreningen Balans, som stöder människor med bipolär sjukdom, utmattningssyndrom och depression samt deras anhöriga.
– Mina egna närmaste har nog fått lida mer än nödvändigt på grund av min sjukdom, och jag tror att det hade hjälpt om det funnits motsvarande förening när jag blev sjuk. Jag vet att min fru hade uppskattat det. Min son har inte än läst min bok, kanske för att han har sina egna memoarer att skriva om en pappa som ibland blev allvarligt psykiskt sjuk?
Känner ansvar som journalist
Arvid Lagercrantz har dessutom varit ambassadör för Hjärnkoll, som arbetar med att minska fördomar kring psykisk ohälsa, och under det senaste året även för Psykiatrifonden – fonden för psykisk hälsa.
– Jag tror att mer forskning behövs kring psykisk ohälsa för att fler ska få bättre behandlingsmetoder. Att jag valt att engagera mig ideellt och att jag skrev boken tror jag främst beror på att jag som journalist känner ett ansvar att rapportera inifrån det jag kan, de situationer jag möter och i just detta område ett liv med bipolär sjukdom.
Arvid Lagercrantz fem råd till människor med bipolär sjukdom
1. Acceptera sjukdomen
2. Lär dig känna igen symtomen.
3. Godta medicinen du får.
4 Slarva inte med sömnen.
5. Var öppen med din sjukdom.
Utdrag ur boken Mitt galna liv
”Mina sinnen är mer öppna än vanligt. Allt smakar mer och det känns mer av alla slag. Det får dock ej bli för mycket i dessa sinnen för då pajar jag; orkar helt enkelt inte mer; blir galen, säger konstiga saker, lägger mig ner och skriker. Det är överfullt, jag vill inte ha mer. Jag står inte ut. Jag håller på att dö, tror jag. Då behövs en cell, en grå cell som stoppar flödet. Det kan vara ett rum, som på ett fängelse eller en liten tablett som spärrar av en del av hjärnan, en injektion eller en elchock. Vad fan som helst, som stoppar anloppet mot mina sinnen. Ockupation, krig, artilleri, bomber, det är så det känns. Jag vill sätta en huva över min antenn.”
Ur Arvid Lagercrantz bok Mitt galna liv – en memoar om psykisk sjukdom om hur det kan kännas att få en mani.
