Pernilla Wahlgren: ”Jag har aldrig fått så mycket kärlek som nu”

Hon var känd redan som spermie. Känt är även det gröna huset där vi ses och där hon bor, från realityserien Wahlgrens värld. Tagning pågår. Ett filmteam är i full färd med att filma artisten Pernilla Wahlgren när hon bär ut tomma kartonger från huset. Hon har sorterat tallrikar som ska med i handbagaget till huset i Marbella, som hon köpt för att kunna njuta av sol och värme under längre ledigheter, tillsammans med barnen. Också de kända som spermier. 

– Är det dig jag ska träffa? frågar Pernilla Wahlgren, stående på farstutrappan, och tillägger ”vi är snart klara med filmandet”. 

En försiktigt värmande vårsol skiner ikapp med Pernilla Wahlgren som just nu gör succé med egna krogshowen Kort, glad och tacksam, som fått fina recensioner av typen ”brutalt underhållande” och där hennes humor lyfts fram. Kanske inte en egenskap som vi vanligtvis förknippar med Pernilla Wahlgren. 

– Det är kul att folk får upptäcka att jag har humor. Mina vänner säger att jag är en av de roligaste personerna som de känner, säger hon och hjälper yngste sonen Theo att ta betalt för några av de rökta korvar som han sålt till filmteamet, för att samla in pengar till en klassresa. 

Fartfylld och fullbokad vardag

Precis som hemma hos många av oss finns det skor att snubbla över i hallen, ingen ledig krok att hänga jackan på och en hund som gläfser lite på nya bekantskaper. Och barn som kommer hem från skolan med en kompis – och glada skratt – i sällskap. Pernilla Wahlgren bjuder på kaffe och dricker själv äppeljuice. 

– Jag har druckit kaffe hela dagen, ska vi gå ner en trappa så att vi får sitta ifred och prata, föreslår hon. 

Den vardag som är hennes är fartfylld och fullbokad. Hon är barfota och sitter med benen uppdragna i en chic fåtölj i grön sammet. En dammsugare står framme på golvet, redo att användas någon gång. Att yngste sonen fyller 11 år idag hindrar inte att det är ”business as usual”. 

– Jag jobbar mycket och har alltid gjort det, jag är rastlös och tycker om att ha många bollar i luften, säger Pernilla Wahlgren. 

Men i motsats till många andra mammor, som har det på liknande sätt, har hon inte dåligt samvete för det. Hon har varit ensamstående mamma under stora delar av barnens uppväxt. 

– Nu i efterhand kan jag tänka att ”shit, hur klarade jag att ta hand om tre små barn och jobba samtidigt?” Men till min hjälp har jag genom åren haft fantastiska barnflickor, som blivit vänner till oss och inte bara varit personer som passat barnen. Sedan har mina föräldrar och syskon ställt upp mycket också. 

– Jag har aldrig haft dåligt samvete över att ha åkt iväg till teatern på kvällen. Det är ju det som gör att vi kan bo bra och åka på semester.

Plus att barnen, när det har varit möjligt, har fått följa med på turnéer och uppträdanden. Något som de tjatade om att få göra, enligt Pernilla Wahlgren. Och som bidragit till fina barndomsminnen från att ha suttit i logen med mamma under sminkningen, sett kostymer, scenkläder och artister svischa förbi och känna den förväntan som byggs upp före en föreställning. 

– Jag är uppvuxen på samma sätt. Men min yngsta son, Theo, vill inte vara med på teatern, han tycker inte att det är kul. 

Att jobba när vi andra är lediga har hon inget emot: 

– Jag kan tycka synd om alla dem som arbetar 9–17 om dagarna. Fattar inte hur de får ihop livet om de har barn. Jag uppskattar att kunna vara hemma med Theo när han slutar skolan om dagarna, men går ibland miste om att natta honom. 

Sjunger om det svåra

Halva tiden bor Theo hos sin pappa. Något hon sjunger om i sin show, för att mitt i driften med sig själv – som att hon alltid är sen – vara allvarlig en stund. Sången handlar om det svåra i att inte få vara med sina barn så mycket som man vill, efter en separation. 

Titeln på showen Kort, glad och tacksam förklarar hon så här: 

– Jag ville ha en titel som var fyndig, rolig och som beskriver mig bra som person. Jag är tacksam för livet, för fyra friska barn, för att jag har ett fantastiskt roligt yrke och härliga vänner i mitt liv. 

Syftet med jubileumsshowen var att möta sina fans och fira sina 40 år på scenen. En karriär som hon inledde som barnhemsbarnet Annie i musikalen med samma namn, på Folkan i Stockholm. 

Pernilla Wahlgren har aldrig drömt om något annat än att bli just artist. Visste att teater, sång och dans var det hon ville hålla på med och gick i musikklass. Men den övriga undervisningen, de vanliga pluggämnena, tog hon inte in så mycket. 

– Jag har svårt att koncentrera mig och lyssna när något inte intresserar mig, och det är likadant med mina barn, säger hon.

Ointresset för skolan jämför hon med Pippi Långstrumps, som hon ju har gestaltat. Att man lär sig det man vill och behöver veta genom erfarenheter. Att man genom en resa till Portugal förstår att Lissabon är huvudstad, till exempel. (Kanske förutsatt att man har en pappa som är sjökapten och reser runt på haven, som Pippi hade.)  

Hon har därför haft överseende med att barnen inte alltid varit på alla lektioner i skolan, men har även varit tydlig med att man inte kan hoppa av studierna och ligga på soffan och tro att man ska bli något. Hon är också noga med att barnen ska vara artiga och trevliga i sociala sammanhang, precis som hon själv är. 

Har fått nya fans

Ytterdörren till huset öppnas och någon sjunger ”Ja må han leva”. Det är sonen Benjamin som kommit hem efter att ha hälsat på sin pappa Emilio Ingrosso i Palma på Mallorca. Pernilla Wahlgren försvinner uppför trappan för att hälsa välkommen hem och förklara att hon sitter i en intervju. Det är mycket just nu. Något som till stor del handlar om realityserien Wahlgrens värld, där vi får följa Pernilla Wahlgren och hennes nära och kära i dur och moll. 

– Jag har fått nya fans som tycker om mig på annat sätt än enbart som artist. Det är coolt att vara omtyckt för den jag är, som människa och inte för det jag presterat. Vi har blivit extremt folkkära, säger hon lite förvånat och fortsätter: 

– Jag har alltid varit relativt folkkär och uppskattad ute i landet, men nu är det helt galet. Har faktiskt aldrig fått så mycket kärlek och uppskattning som just nu i sociala medier.

Hennes egen teori är att det beror på att ingen tidigare gjort något liknande i Sverige. Att vi förut bara fått följa familjer som bor i USA, som Kardashians och Osbournes, på det här viset. Men visst, hon funderade över hur programmet skulle tas emot innan det började sändas: 

– Folk kanske skulle tycka att vi är galna i vår familj och hata oss. Vi bråkar, skriker och har det stökigt hemma. Samtidigt som det finns så mycket kärlek i vår familj. Jag tror folk gillar att det är ärligt och på riktigt, och inget spel. Att de kan känna igen sig i när det är ostädat hemma och i vardagsbråk med barnen. Precis som andra bråkar vi om att städa och hjälpa till hemma. 

Men framgången kostar också. Det är utlämnande att visa sig som man är. Samtidigt som det är nyttigt att se sig själv utifrån, menar Pernilla Wahlgren, som tänker att ju mer öppen man är om något, desto mer kan man hjälpa andra i samma situation. 

Barnen slipper vara med

Hon och dottern Bianca är huvudfigurer. De andra barnen i familjen behöver inte vara med om de inte vill och kan säga ”just nu vill jag inte bli filmad”. 

– Och det är ju tur att jag inte lever med en man, som tvingas vara med, säger hon självironiskt.  

Det finns inget manus, utan tillsammans med producenten kommer de överens om vad som kan bli kul tv. 

– Det måste hända saker, annars så tittar ju ingen. Det kan inte vara ansiktsbehandling och manikyr varje dag.

Vart går gränsen mellan offentligt och privat? 

– Vid kärlekslivet. Jag kommer att vänta med att berätta om jag träffar någon som det är allvar med, både för att skydda honom och för att få ha något för mig själv. 

Men ett dolt privatliv är inget som genomsyrat hennes steg på jorden. Löpsedlarna och artiklarna har varit många genom åren, som det kan vara om man är född in i en känd familj. 

– Jag har varit påpassad sedan barnsben. Men att ha kända föräldrar och att träffa deras kända vänner var och är för mig inget speciellt. Det är min vardag. Jag tror det är därför det inte stiger en åt huvudet eller att man blir knäpp för att man står på scen och får skriva autografer, säger Pernilla Wahlgren.

Hon är inte ett dugg ledsen eller bitter över att hon själv aldrig fått representera Sverige i Eurovision song contest, som sonen Benjamin nu gör med Dance you off. 

– Det är klart att det hade varit kul att få vinna Melodifestivalen när det begav sig och få representera Sverige, men jag är ingen tävlingsmänniska utan har främst uppskattat gemenskapen under själva tävlingen. Jag har aldrig blivit knäckt när jag inte vunnit eller tänkt att jag varit bäst eller borde ha vunnit. 

Det har gått några år sedan Pernilla Wahlgren hade en monsterhit som spelas mycket i radio och folk går och nynnar på. Hur går det att överleva som artist under de premisserna?

– I och med att jag inte skriver min egen musik så tröttnade jag på att släppa plattor som inte sålde tillräckligt. Så jag har mest jobbat med annat: vara programledare, musikalartist, giggat på olika företagsevent. 

Det är inte alltid allt ljus på henne och applåder inför utsålda hus. Det finns en mindre glamorös vardag också, som att uppträda i köpcentrum eller på bilmässor. Något hon gjort för brödfödans skull, erkänner Pernilla Wahlgren ärligt. 

– Publiken är inte där för att se mig uppträda. Några klappar med, andra tycker det är pinsamt. Jag vill hellre gå ut på en mörklagd scen, med spotlights och uppträda för människor, som klätt upp sig för att se just mig, och få underhålla dem. 

Stolt över barnens val

Hon är glad och stolt över att barnen går i hennes fotspår och konstaterar att det lyckligtvis är så att deras styrkor matchar det de vill hålla på med i livet: 

– Det vore hemskt om de inte hade tillräckligt med talang för det de gör, och pinsamt om de uppträdde och jag var tvungen att föreslå att de kanske skulle göra något annat, säger Pernilla Wahlgren rättframt.

Man kan studsa till över hennes språkliga öppenhet och samtidigt uppskatta det som något uppfriskande och jordnära när hon säger saker som att ”här kan man sitta och finskita bakom glasdörrar”, om ett lyxigt hotells badrum.

– Jag har nog lite snuskighets-tourette ibland. Det har jag efter pappa och mina bröder, tror jag. Vi skämtar på det viset. Och så har jag insett att jag svär väldigt mycket efter att ha sett mig själv på tv.