Efter 100 hettar det till. Ja, frånsett att vattnet blir kokhett vid de graderna, så kan blodet sjuda av livslust efter så många levnadsår. För aldrig har väl 100-åriga rynkor och gråa hår synts i offentligheten som nu. Inte på beklagansvärt skröpliga åldringar, utan hos vitala veteraner som är rika på erfarenhet och visdom att inspireras av.
Hundra är hippt. Och lite farligt. För bakom käppar och rullatorer finns slagfärdiga sanningssägare. Den som har nått en aktningsvärd ålder har inget att förlora och kan kosta på sig en uppriktig kommentar.
Det kan 104-åriga Dagny “Bojan” Carlsson vittna om, årets senior och aktuell med självbiografiska boken Livet enligt Dagny (Forum).
– Ja, det kan liksom kvitta. I de flesta fall hymlar folk och spelar komedi för varandra. Men jag har inte så mycket hämningar kvar och bryr mig inte om vad folk ska säga. Går det åt pipan så går det, det spelar ingen roll. Men man kan ju inte gå så långt att man blir oförskämd, säger hon när vi ses i hennes hem i Solna.
Dagny Carlsson är också skildrad i dokumentären Livet börjar efter hundra som finns på SVT play.
Läs också: Det här äter världens äldsta kvinna
Världens äldsta bloggare
Men mest känd är hon som Sveriges och kanske världens äldsta bloggare, denna “en helt vanlig tant, som har nått en rätt respektabel ålder”, som hon började sin blogg med för fyra år sedan. Då hade Dagny mejlat lite innan, men att blogga var det som lockade när väninnan drog med henne till datorkursen.
– Jag visste inte då vad en blogg var, bara att Carl Bildt skrev en blogg och ville inte vara sämre.
Har du skrivit dagbok?
– Aldrig! Jag hade längtat efter att få skriva, jag hade författardrömmar som ung, men tänkte att alla skriver bättre än jag så det är ingen idé att försöka.
Idag har hon över en miljon följare på bloggen, där hon varje dag lägger in funderingar kring livet och sina dagliga promenader.
Dagny Carlsson har också en liten filmroll – som vårdkrävande åldring – i Felix Herngrens uppföljare Hundraett-åringen som smet från notan och försvann som har biopremiär i jul. I den har Robert Gustafssons 100-åring hunnit fylla ännu ett år och hoppar inte längre ut genom fönstret, men väl tar en springnota.
Dagny Carlsson viftar bort sin skådespelarinsats med att det bara var en statistroll.
Men du har ju en replik..?
– Ja, den hittade jag på själv, säger hon förtjust.
Hon medverkar också i foto-boken 100!, där 20 stycken 100-åringar porträtteras i bild och text av Carl von Scheele. Intervjuerna speglar en livsglädje och iver att inte släppa taget och man får inblick både i personernas livshistoria och historiska händelser, som OS i Berlin och skotten i Ådalen 1936. Bilderna ställdes ut i fjol bland annat i Norrköping.
Läs också: Forskare: Det här är maxåldern för en människa
Tv-serier och teaterpjäser
Ja, ålderdomen har hamnat i fokus allt eftersom den stora revoltgenerationen 40-talist-erna börjar åldras. Denna guldålder har lyfts fram bland annat av dramatikern Carin Mannheimer, med hyllade tv-serien Solbacken: Avd E och pjäserna Sista dansen och I sista minuten som gått på flera teatrar i landet.
Om några veckor är det premiär på en annan humorpjäs, Var god dröj, på Göteborgs stadsteater, en sjukhuskomedi om förvirrade Karin som är intagen för sin brutna arm, fast det minns hon inte, och en massa förväxlingar sker förstås.
På Helsingborgs stadsteater sitter farmor i Eva Rydbergs gestalt med den allsmäktige och beklagar sig över barnen, barnbarnen, hunden, katten och döden i Farmor och vår Herre. På Stockholms stadsteater ses veteranerna Meta Velander och Yvonne Lombard orientera om natten och en halvsekelgammal passion
deklareras på samma scen mellan Birgitta Ulfsson och Iwar Wiklander i Kärleksbrev.
Det nya heta
Gammalt är det nya heta. Och för att dessa år på “sluttampen”, som Dagny Carlsson skriver, ska bli spirituella behövs en nyfikenhet i behåll.
– Jag vaknar alltid varje morgon och undrar vad som ska hända och hoppas att det ska hända något bra. Om man inte är nyfiken stagnerar man.
Vad är roligast med att vara 104 år?
– Roligt är det väl inte precis. Det är roligare att vara ung, man har inte många vänner när man blir gammal. Men man får göra det bästa av allt. Man ska inte ge upp, slaget är aldrig helt förlorat, och får ta nya tag om det blir kämpigt.
Efter ett förfärligt äktenskap träffade Dagny Carlsson sin stora kärlek Harry. De fick 50 lyckliga år, men det blev aldrig några barn.
När maken gick bort för tolv år sedan, skänkte Dagny alla pengar till Cancerfonden och satte sig att vänta på döden. Den kom inte.
Hur vände det, då?
Hon drar upp ögonbrynen.
– När jag inte dog var jag ju tvungen att börja leva, ju! ♦
