Åsa Regnér: ”Vi måste investera i barnen, inte i vapen”

Det är nittiotal och en ung Åsa Regnér arbetar i statsrådsberedningen. Hennes manliga kollegor sitter i ett rum med vacker utsikt över Stockholms ström, och hon, och hennes kvinnliga arbetskamrater, jobbar i ett rum utan fönster. Då yttrar Åsa orden som hennes kollegor minns än i dag: 

– Där sitter männen med utsikt, och här sitter kvinnorna med insikt. 

Jag påminner Åsa om situationen, och hon skrattar högt. Det där hade hon nästan glömt bort, det är rätt länge ­sedan, och delvis har samhället förändrats även om mycket återstår på jämställdhetsområdet, konstaterar hon.  

Var Sveriges jämställdhetsminister

– Sverige har lyckligtvis haft en 50/50-regering under lång tid nu. Vi var faktiskt det första landet i världen med jämställd regering. Trots det så är maktförhållandet mellan kvinnor och män i samhället fortfarande skevt. Många män, framför allt i min generation, blir alltjämt uppburna för att de är män. Du vet när man sitter runt ett bord och en kvinna säger något analytiskt och smart och det inte blir någon reaktion. Sedan räcker en man upp handen och säger ungefär samma sak, och den manliga mötesordföranden bara ”wow”. Men alla kvinnor i rummet vet ju att det var Lisa som sa det först. 

Åsa Regnér är igång. Hon pratar engagerat, det här är ju hennes hemma­arena. Den 8 mars 2018, på internationella kvinnodagen, lämnade Åsa Regnér, som då var jämställdhetsminister, regeringen och Sverige för att bli biträdande chef för FN:s kvinnoorganisation UN Women, FN:s organ för jämställdhet mellan könen. Redan 2014, då Stefan Löfven utsåg henne till minister, jobbade hon för UN Women, då som landchef i Bolivia. Dessförinnan hade hon varit generalsekreterare för RFSU. Och mellan 2014 och 2018 var hon alltså Sveriges barn-, äldre- och jämställdhetsminister, där hon bland annat genomförde att barnkonventionen blev lag i Sverige (2020).

Åsa Regnér är generalsekreterare för Rädda Barnen

Nu kommer Åsa Regnér direkt från USA, där hon har levt med en global utblick under fem års tid. Hon tycker att det är ­intressant att återvända till Sverige och ser delvis på landet med lite nya ögon. 

– Sverige är ju ett land som har väldigt mycket att erbjuda barn. Fri sjukvård och tandvård, utbildning, förskola som är tillgänglig för alla, väl utbyggda skyddsnät… Samtidigt har det skett stora förändringar de senaste åren, inte minst i samband med vapenvåldet och gängskjutningarna. Många barn utsätts för det här våldet, men de är också förövare. Att lösa samhällsproblem är en uppgift för politiska beslutsfattare, men en organisation som Rädda Barnen kan både erbjuda praktiskt stöd runt skolan, och psykologiskt stöd och kunskap om hur barn reagerar i olika situa­tioner. 

Men det är kanske i världspolitiken som hon har haft störst fokus de här första månaderna på nya jobbet. Det är extremt turbulenta tider, där Rysslands krig i Ukraina gått in i sin tredje vinter, och kriget mellan Israel och Hamas skördar oskyldiga offer – varav många är barn. För barn drabbas alltid hårdast i konflikter, påpekar Åsa Regnér. Både de själva och deras föräldrar och syskon kan skadas och dödas, men de påverkas också av bristen på mat, vatten och säkra platser där de kan leka. I många fall tvingas barnen sluta skolan. 

– Det är väldigt sorgligt, samtidigt är det ett privilegium för mig och mina kollegor att faktiskt kunna göra någonting. Att vara en del av responsen, även om vi inte kan lösa de stora politiska problemen som ligger bakom. Men vi kan mildra, och lyssna på barn, och driva deras rättigheter i en väldigt svår tid. 

Barn är ofta väldigt kapabla och kan uttrycka vad de behöver, men icke desto mindre är de beroende av vuxna och deras beslut, menar Åsa Regnér. 

– De påverkas rent fysiskt, men också psykologiskt av krig och konflikter. Både i Gaza, och i samband med kidnappningarna som Hamas gjorde sig skyldiga till, så lider barn något oerhört. Tusentals barn har dödats i Gaza, och Rädda Barnen finns på plats, men personalen lever ju under samma omständigheter som alla andra. Så fort det blir vapenvila, och det upprättas en humanitär korridor så kommer vi att kunna skala upp arbetet. 

Skapar utrymme för barn att få vara barn

Åsa Regnér har redan hunnit besöka Ukraina, där hon bland annat hälsade på Rädda Barnens digitala lärocenter, där barn kan göra sina läxor och delta i fritidsaktiviteter under trygga omständigheter. 

– Föräldrarna var väldigt tacksamma för att Rädda Barnen skapar utrymme för barn att få vara barn. Att de för en stund kan få glömma bort den situation de befinner sig i. Vissa föräldrar berättade att deras barn hade börjat anpassa sig, och att barnen håller ihop trots omständigheterna. Andra föräldrar berättade om barn som knappt kommer upp ur sängen på morgonen, som tycker att livet är meningslöst och som inte ser någon framtid. Många barn är oroliga över en pappa som befinner sig vid fronten. 

Åsa Regnér påminner om Barnkonventionen, FN:s konvention om barns rättigheter. 196 länder har skrivit under och förbundit sig att följa reglerna. Det är Rädda Barnens uppdrag att få länderna att minnas vad de har lovat. 

– Vad betyder Barnkonventionen när det är så här svårt? En sak är väl att säga att man är för Barnkonventionen när det inte är jobbigt. Men nu då? 

”Mamma mötte motstånd”

Hand i hand med intresset för barn­frågor går fokuset på kvinnor. När man satsar på kvinnor brukar det gynna barnen, det visar forskningen. Åsa Regnér fick sitt feministiska perspektiv med sig hemifrån. 

– Mamma var arbetarklass, men hon utbildade sig. Hon var den första i sin släkt som tog studenten och en universitetsexamen. Det här var på femtiotalet, på den tiden var det väldigt ovanligt att en arbetarklasskvinna läste på universitetet. Mamma mötte mycket motstånd i egenskap av kvinna. Hon var rätt osentimental runt det, men hon noterade att folk pratade på ett annat sätt med henne jämfört med männen. Det här förmedlade hon till mig. Inte att det på något sätt var synd om mig, bara att jag skulle vara medveten. När jag kom hem och var upprörd över ojämställdheten i skolan sa hon: ”Bra, läs på, gå ut och prata om det här, men var beredd på att du kommer att möta motstånd när du hävdar kvinnors rätt”. 

Och så blev det. För folk har ju alltid förklaringar när man tar upp jämställdhet, konstaterar Åsa. 

– ”Men så där är det inte, min morsas brorsas fru säger att…” eller ”Min fru är i alla fall superlycklig”. Hur många gånger har man inte träffat en man som säger. ”Jag har tre döttrar, jag kan det här”?

Men är vi inte rätt jämställda i Sverige i dag? Tjejerna klarar sig ju bättre i skolan, och de dominerar på de mest prestigefyllda universitetsutbildningarna. 

– Nja. För det första handlar jämställdhet om både tjejer och killar. Vi förtjänar alla uppmärksamhet utifrån den situation vi befinner oss i. Om man ser att pojkar har svårare att klara sig i skolan så har de rätt till stöd. Killar – under vissa omständigheter, som har det svårt i skolan och som inte tycker att de kommer till sin rätt – riskerar ju att hamna i kriminalitet. 

”Gängkriminalitet är en feministisk fråga”

På ett sätt är faktiskt också gäng­kriminalitet en feministisk fråga, menar Åsa Regnér. Hon är förundrad över att inte forskarna intresserar sig mer för de gängkriminellas systrar. 

– Gängen domineras ju av pojkar. ­Varför hamnar så många pojkar snett när deras systrar – som har haft samma uppväxt, möjligheter och hinder – inte gör det? Kan vi inte studera vad flickor gör rätt? 

Om man har haft en internationell ­utblick, kan inte den svenska jämställdhetsdebatten framstå som fjuttig? Åsa Regnér är ju van att handskas med frågor som könsstympning, barnäktenskap, våldtäkter mot barn, macho­kulturer med våld mot kvinnor, är föräldraledigheten verkligen något att bråka om. Ja, det tycker Åsa Regnér. Alla länder har sin egna utgångspunkt, menar hon. Vid mätningar så är Sverige bland de mest jämställda länderna i världen, men det finns fortfarande en rad problem: våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och löneskillnader. 

Ännu en sak som bekymrar henne är barnfattigdomen, och när föräldrar av olika skäl inte klarar av föräldraskapet. 

– En del är frånvarande för att de jobbar på kvällar, och då finns inte samhället där och kan erbjuda kvällsbarnomsorg. Vi vet också att många kvinnor, inte minst kvinnor med utländsk bakgrund, jobbar inom sektorer där de trots en heltidstjänst ändå har svårt att försörja sig själv och kanske tre, fyra barn. Det är ett strukturellt problem i Sverige, och så har det sett ut länge nu. Det är bra att vi har ett välfärdssystem som många kan dra nytta av, men det är mindre bra att systemet är uppbyggt på lågavlönade kvinnor. Det här är en fråga som vi inte har löst och som sällan kommer upp till debatt. Så det finns absolut strukturella jämställdhetsproblem i Sverige som har negativ effekt på samhället. 

Informell makt

Och så är vi tillbaka i metoo. Den informella makten ändrar sig mycket långsammare än den politiska makten, och under metoo blev det tydligt, menar Åsa Regnér. Förutom att metoo handlade om trakasserier och övergrepp så blev det också ett tillfälle att prata om informell makt – som kan bli formell makt. 

– Det kom visserligen en del bittra efterspel på metoo, men också väldigt mycket gott – det förändrade ju världen. Hur kan en man tala om och se på en kvinna? Vad han kan begära? Plötsligt kunde vi kvinnor säga saker högt som vi annars bara yttrade mellan varandra. Det har var ju absolut inte bara en svensk rörelse, jag följde ju det som hände inom FN. Många länder gjorde mycket för att komma tillrätta med sexuellt våld och trakasserier, men man fick också på riktigt upp ögonen för representation. För jämställdhet handlar om makt. Det är kvinnor som har fixat nästan all lagstiftning inom jämställdhet, men också inom barns rättigheter. Forskning visar att när kvinnor blir en kritisk massa i ett parlament så förändras lagstiftning och budget. Då blir det mer rättigheter för kvinnor och barn. 

Åsa Regnér har arbetat hårt hela ­livet, och när hon tittar i backspegeln kan hon konstatera att det ibland har varit väldigt intensivt. Hon har dock varit medveten om sina val, och kan inte säga att hon ångrar prioriteringarna. 

– Jag fick min dotter när jag var 36, och min son när jag var 38, så jag var rätt, vad ska jag säga… mogen. Jag hade tänkte igenom det. Jag ville gärna ha barn och barnen har en bra pappa. Men som många vet så sammanfaller åren med barn ofta med att det är mycket på jobbet. Och jag var intresserad av att ta på mig större roller och att lära mig mer, samtidigt ville jag förstås vara med mina barn.  

Löptränar för att må bra

Under perioder av livet, till exempel under regeringstiden, har hon minnesluckor när det kommer till privatlivet. 

– Från att min son var elva och min dotter tretton, och fem år framåt, jobbade jag oerhört mycket. Och det är ju viktiga, formande år kan jag tänka så här i efterhand. Jag gjorde allt jag kunde för att vara mycket med dem, ibland reste vi bort och umgicks bara vi. Men senare har jag tänkt på att jag har så svårt att minnas de där åren. Allt gick på högvarv. Krocken mellan att leverera som minister och livet med barnen skapade nog de där minnesluckorna jag upplever nu från den tiden. Samtidigt har jobbet inspirerat mig och kanske trots allt gjort mig till en bättre mamma? 

För att orka med det höga tempot har Åsa alltid tränat – hur stressigt livet än har varit. Hon löptränar – gärna tidigt på morgonen, vid halv sex-tiden. Och underlaget – att det är isigt och halt – bekymrar henne inte. 

– Man får försöka läsa marken och springa på jord och gräs, eller där det är packad snö. Och så har jag skor med dubbar. Jag springer sju, åtta kilometer nästan varje morgon, och det är rent må bra-syfte. Ofta lyssnar jag på musik, eller en bra podd, som ”The Daily”. Och jag har alltid med mig löparskorna när jag reser. Jag har sprungit på de mest märkliga ställen, i Juba i Sydsudan till exempel. Nu när jag är hemma i Sverige igen ser jag fram emot att springa i skogen och längs havet. Är det något jag har saknat med Sverige så är det naturen.