Truls Möregårdh är Gud i Kina: ”Det känns lite svårt att leva upp till, men jag gör mitt bästa”

I Kina utövas bordtennis av cirka 300 miljoner människor. 10 miljoner av dem tävlar regelbundet. Med andra ord ganska exakt samma siffra som Sveriges totala antal invånare.

Tänk då vilken prestation av Truls Möregårdh att lyckas ta både OS-silver och VM-silver samt i höstas besegra världs­ettan Lin Shidong i finalen av Europe Grand Smash, en turnering som endast kineser vunnit tidigare.

Svenska folket har verkligen tagit honom till sina hjärtan. En kombination av hans enorma framgångar och charmiga personlighet bidrog till att 23-åringen röstades fram till vinnare av det klassiska och prestigefyllda Jerringpriset 2024.

– Jag är så tacksam och stolt – det är den utmärkelsen i mina ögon. Det är ju svenska folket som röstar och då kan det inte bli bättre. Visst är det kul att få priser när en jury uppskattar ens ­insatser, men när ett helt folk får rösta blir det väldigt speciellt, säger han med ett leende.

Barn imiterar Truls

Efter VM-silvret 2021 blev Truls känd för alla som är ­intresserade av idrott medan han efter de dubbla silvren i OS 2024 blev ett namn på nästan allas läppar.

– Det mest fantastiska med mina två OS-silver är verkligen alla barn och ungdomar som börjar spela pingis. Antingen hemma på fritidsgården eller organiserat i en förening. Jag får ofta höra ­underbara berättelser från skolor om hur barn står på kö vid skolans pingisbord och ­leker att de är Truls och imi­terar mina signatur­slag som ”snaken” eller ”chopblocken”. Jag lovar, det blir inte roligare än så.

Han sätter sig till rätta på stolen och fortsätter med blicken fylld av energi:

– Sedan är svenska folket fantastiskt när det gäller att ta kontakt i olika sammanhang och bara berätta något om ­deras egna upplevelser av när jag spelade i OS eller andra tävlingar. Det inspirerar mig till att vara en förebild för barn och unga som vill hitta något kul och meningsfullt i livet.

Numera är det många som kommer fram och vill prata eller kanske ta en selfie med landets nya och populära idrottsstjärna.

– Jag försöker bara vara mig själv och har alltid haft nära till mina känslor. Det är roligt att andra uppskattar det. Inte minst tjejer i alla åldrar. Det kan jag leva med, ha-ha.

Truls om kinsesiska fansen

Svenskar är annars generellt sett lite försiktigare än människorna som Truls möter ­under sina besök i Kina.

– Det är svårt att gå i en ­kinesisk stad utan att det snabbt samlas människor runt mig. De kinesiska fansen är väldigt intensiva. De har en supporterkultur där som skiljer sig mycket från Europa. Det liknar mer idoler som man har inom musiken.

När han spelade turneringen China Smash i Peking i september stängde de av och inhägnade två hotell där spelarna bodde, samt flera kvarter, för att det är så många fans som ser sin möjlighet att få se och träffa sina idoler.

– Det kan vänta hundratals förväntansfulla fans utanför spelarhotellet hela dagarna och nätterna. När jag spelade i kinesiska ligan fick jag och pappa åka i kökshissen hela veckan och smyga ut en bakväg på hotellet för att kunna ta oss till matcherna.

Läs även: Ulla Håkanson satt till häst innan hon kunde gå: ”Enda gångerna jag grät var när de lyfte ner mig igen”

Så trots att Truls ofta besegrar de kinesiska superstjärnorna är han väldigt omtyckt i Kina. Smeknamnet i det ­asiatiska jättelandet är Mo Shen – Gud Möregårdh.

– Det känns lite svårt att leva upp till, men jag gör mitt bästa, säger han med ett nytt skratt.

Storebror är tränare och pappa är manager

Livet leker alltså för Truls som i fjol lämnade föräldrahemmet i uppväxtorten Eslöv och flyttade till en egen lägenhet ungefär fyra mil därifrån i Malmö. Det var där, inför fullsatta läktare i Malmö Arena, som han tog sin största seger hittills genom att vinna över den kinesiska världsettan.

– Efter att ha slagit in match­bollen var jag närmast i chocktillstånd. Det var helt ofattbart, nästan för bra för att vara sant. En galen match där publiken stöttade mig grymt mycket. Och matchbollen var ju helt sjuk – den har jag tittat på många gånger i efterhand.

På plats vid hans livs seger var förstås flickvännen Leah Muskantor, samt mamma Lena, pappa Carl och de bägge bröderna Elis och Malte. Den sistnämnde är även hans tränare och coach och hans pappa är hans manager.

– Min familj har alltid varit min trygghet och har aldrig satt någon press på mig att jag måste lyckas. De har alltid varit där och skapat förutsättningar för mig att må bra och kunna utöva min passion till pingisen på bästa möjliga sätt. Jag spelar alltid som bäst när min storebror och tränare Malte är min coach och när min andra storebror Elis och mina föräldrar ­sitter på läktaren.

– Att ha Malte som tränare och pappa som manager gör att jag alltid kan lita på att jag är på rätt väg och att beslut som fattas vill mig väl. Tillit och förtroende är viktigt för mig för att konkurrera bland de bästa i världen. Det är svåra saker att köpa sig till.

Flyttade till Eslöv som 12-åring

Hur viktiga Truls föräldrar har varit förstår man inte minst av att hela familjen flyttade från småländska Hovmantorp till skånska ­Eslöv när Truls var 12 år. Detta för att ge hans idrottande bättre förutsättningar i en svensk toppklubb.

– Att sälja sitt hus och flytta två timmar söderut kan vara så laddat och stort för många. För oss fanns det inget mer självklart och det var absolut ingen big deal alls, säger pappa Carl. Självklart flyttar vi med Truls för att skapa de bästa förutsättningarna nu när han älskar sin sport. Det var viktigt att finna fördelar för hela ­familjen att röra på sig. Det är inte svårt om viljan finns där. Vi kan flytta till Tokyo imorgon om förutsättningarna är de rätta.

Läs även: Kampsporten hjälpte Erik, 24, genom cancerbehandlingen: ”Mina läkare hade aldrig haft en så aktiv patient”

Truls började spela pingis när han var i 6-årsåldern. Den fem år äldre brodern Malte älskade verkligen sporten – därför blev det naturligt för lillebror att tidigt haka på till både träningar och tävlingar.

Pappa Carl fortsätter att ­berätta:

– När vi hade varit på tävling en hel dag någonstans i Sverige kunde man tro att åtta till tio timmar pingis hade varit nog. Väl hemma ­säger vi till våra tre grabbar: ”Nu får ni göra precis vad ni vill i två timmar. Sedan kastar vi oss i soffan och myser och äter något gott.”

– Det var alltid likadant: Truls och Malte sprang in i Maltes rum för att spela pingis på minibordet som alltid stod och väntade. Mellanbrodern Elis valde istället att ringa in ett par kompisar och satte sig för att spela tv-spel. Helhjärtat intresse och passion måste komma inifrån, från egna val. Det är först då som den verkliga drivkraften visar sig och den passionen kan bevisligen leda ända till OS-final.

Drömmer om barn i framtiden

Hela familjen har ett stort ­engagemang i Truls karriär och det är mamma Lena som brukar vara allra mest nervös när sonen spelar match.

– Hon börjar i soffan men när det drar ihop sig vandrar hon ut till sovrummet som en zombie, säger pappa Carl med ett skratt. Där ligger hon och tittar upp i taket och lyssnar på ljuden vi andra gör efter varje slagen boll. Har det varit många bra ljud ett tag så kan hon kika ut och fråga vad ställningen är.

Läs även: Här får barnen idrotta gratis – för en mer jämlik uppväxt

Att må bra privat är viktigt för att prestera och det gör Truls verkligen nu. Till stor del beror det på flickvännen Leah som Truls träffade via pingisen för flera år sedan.

– Jag vann SM i mixed-dubbel tillsammans med hennes syster Rebecca, så vi har känt varandra länge. Senare vann jag även SM-guld ihop med Leah och det var förstås väldigt roligt.

Någon gång i framtiden skulle paret vilja ha barn. Men Truls är 23 och Leah 21 år, så det är absolut ingen brådska.

– Det blir säkert jättemysigt att bilda familj i framtiden. Men nu är det nutiden och den kör jag på till 100 procent, avslutar han med ett leende.