May-Anita bytte datorn mot bullar och bakelser

May-Anita Brevik ställer in en plåt med kanelbullar i ugnen. Hon borstar av händerna på förklädet och slår sig ned med en kopp kaffe i en secondhandsoffa. Sedan 2016 har hon haft kaféet Söderbönor i Mörbylånga på Öland.

– Det är roligt att bidra med någonting positivt, säger May-Anita.

Här välkomnar hon gäster på ett sätt som gett henne kommunens tillgänglighetspris, med motiveringen att hon bemöter “varje individ med omtanke, inlevelse och respekt, intelligens och fantasi oberoende av funktionsvariation”.

– Jag tycker att människor är underbara varelser. Vi är alla olika och har olika infallsvinklar. Man ska aldrig förvånas över människor. Det är ingen som är bättre eller sämre än någon annan.

May-Anita tror att positiva handlingar ger ringar på vattnet. Hon vill aldrig ha provision av konstnärer och hantverkare som säljer sina alster i kaféet och hon tar ingen hyra för den som vill låna lokalen efter ordinarie öppettider.

 

Hjälper varandra

– Om någon vill vara här på kvällstid och köper kaffe eller mat har jag svårt att se att de även ska betala hyra för något som jag redan har betalat hyra för. Det viktiga för mig är att det går runt, att jag får mat för dagen, kan betala mina räkningar och trivs på mitt jobb.

May-Anita tycker att det är en självklarhet att alla hjälper varandra.

– Bor man på landet eller i en mindre by måste man hjälpas åt, annars funkar ingenting.

Många gånger arbetar hon ensam. När hon har gjort ärenden har hon lämnat dörren öppen, hängt upp en skylt och välkomnat gäster att komma in och ta bulle och kaffe. Tilllit är viktigt för henne och hon har aldrig blivit lurad av någon gäst. Idag lämnar hon aldrig lokalen olåst, eftersom hon numera serverar alkohol. Alkoholtillståndet i sig är en solskenshistoria.

– Två gäster frågade vad som fattades för att jag skulle kunna få alkoholtillstånd. Det var pengar. Dagen efter kom de tillbaka. De hade funderat och lovade att stötta en ansökan.

Det är bara ett exempel på att hjälpsamhet lönar sig, speciellt i coronatider.

– Jag blir rörd. Det är helt otroligt. Folk är så generösa.

May-Anita är född i Trondheim i Norge men har bott i Västerås, New York och sedan flera år på Öland. Hon har tidigare arbetat inom omsorgen, till sjöss, inom restaurang, gjort barn-tv-program till SVT, gått konstskolor och designutbildning och arbetat med formgivning. May-Anita är nyfiken och vill hinna med mycket i livet.

– Den dagen jag dör vill jag inte vara bitter. Jag ska luta mig tillbaka, le och tänka att jag har haft ett fantastiskt liv, gjort massvis med spännande saker och framför allt att jag har vågat.

Stämningen viktig

Efter flera år som grafisk formgivare och ansvarig för teknisk support var hon trött på att sitta framför en dator. Hon ville träffa folk.

– Jag har alltid tyckt om människor och har alltid haft mycket fester och folk hemma.

Hon fick nys om att kaféet var till salu och tänkte att det var perfekt för henne, för på ett kafé träffar man ju massor av olika människor. Hon såg inget hinder i att hon knappt kunde baka. Hennes mamma har alltid sagt: “Det du inte kan idag kan du alltid lära dig.”

– Jag tänkte att det är bättre att man från början tycker om människor och lär sig att baka än att man älskar att baka och ska lära sig att tycka om människor. Det är nog svårare.

För att driva kafé handlar om mer än att göra lyckade bakverk. May-Anita tänker mycket på att skapa en mötesplats med god stämning.

– Min dröm är att alla ska känna att det här är deras andra vardagsrum. Många kommer hit och stannar i
flera timmar.

Hon lärde sig att baka med hjälp av sin duktiga personal och genom att läsa recept.

– Jag är inte rädd för att misslyckas. Det är inte farligt att göra fel. Det finns dagar då mina bullar inte alls blir som jag hade tänkt mig eller att jag står här utan budapestbakelser. Men världen går inte under för det.

Det är viktig inställning och en drivkraft bakom hennes mod att våga satsa på nya saker i livet.

– Det kommer också med åldern. Jag tänkte väl inte så när jag var 16 år.

May-Anita beskriver sig som livsnjutare, men samtalet glider ändå in på det svåra i livet. Att hon och maken Thomas förlorade ett av sina barn som bara blev en månad gammal. Eller att Thomas var svårt sjuk i cancer när hon tog över kaféet och gick bort två månader senare. Rösten spricker och ögonen tåras när hon berättar om saknaden.

May-Anita bor med deras två barn som är 16 och 24 år. Hon är 60 år och fick barn sent i livet. Ett stort frihetsbehov hade tidigare satt stopp för barntankar, men hon ändrade sig när hon träffade Thomas.

Att ha två barn, driva ett kafé som bara har stängt sju dagar om året och vara änka kan ta på krafterna.

– Ibland får sorgen komma över mig. Jag skäms inte över att gråta offentligt. Det kommer folk som har mist sina anhöriga och pratar med mig eftersom de vet att jag inte räds att tala om döden.

May-Anita är också väldigt bra på att vila och hämta kraft genom att vara i nuet, umgås med barn och vänner och hon sover gott om nätterna.

Många gånger får hon uppskattning för sina bakverk och hennes budapestbakelser är populära.

Söderbönor är sedan 2019 med i White Guide.

– Inte illa för en som 2016 knappt kunde baka, konstaterar May-Anita.