Emmy blev kär i uteliggaren Vic: Hans stora bruna ögon fick mig att smälta!

Emmy sitter ensam på en parkbänk i Amsterdam djupt försjunken i tankar om filmen hon ska medverka i när plötsligt en jätte till man slår sig ner bredvid henne. Han är erbarmligt smutsig och luktar illa.
Det var ingen tvekan om att främlingen levde som uteliggare. Men Emmy blev alldeles förtrollad av hans osannolikt stora vackra bruna ögon.

– Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, skrattar hon.

Han började med den klassiska öppningsrepliken: “Vad är klockan?”

– Det var jättelätt att svara på eftersom det fanns en klocka precis framför oss. Därför vet jag med säkerhet att klockan var exakt 18.50 söndagen den 24 april 2006, säger Emmy som sin vana trogen var ute i god tid eftersom hon hade bestämt träff med filmens regissör.

Men tio minuter på tu man hand fick de.

Innan han reste sig, tog sin attachéväska och försvann hade Emmy fått reda på att han hette Vic och bodde under en buske i Vondelparken. Innan han försvann ropade han “samma bänk nästa lördag klockan 15”.

– Jag blev alldeles paff. Jag stod bara och stirrade efter honom. Det var så motsägelsefullt att en hemlös person kunde ha ett sådant självförtroende att han bad om en dejt. Det var så kaxigt.

 

Picknick vid kanalerna

Vic och Emmys kärlekssaga är nästan för otrolig för att vara sann. För hur stor är egentligen sannolikheten för att en ung svensk tjej, uppvuxen i en utpräglad akademikerfamilj, ska träffa och förälska sig i en illaluktande hemlös polack från Kanada, boende i en buske i en av Amsterdams parker?

Tio år senare är de gifta, har barn, bor på Emmys släktgård på Österlen och Vic har ett välbetalt arbete som maskiningenjör medan Emmy försörjer sig som författare.

Vi backar bandet till lördagen den första oktober 2006 när Emmy och Vic hade sin första dejt.

– Under hela filminspelningen tänkte jag bara på honom och när lördagen äntligen kom var jag som vanligt ute i god tid, men inte tusan dök han upp. Jag satt där i tjugo minuter och kände mig som en komplett idiot.

Men så plötsligt kom han, trampande på en barncykel.

– Han hade avsiktligt väntat med att komma fram eftersom han ville se om jag verkligen var intresserad. Jag tyckte han var en skitstövel.

Men när väl känslorna lagt sig och Vic avfyrat ett avväpnande leende så gav de sig av på en vandring längs Amsterdams otaliga vattendrag och parker.

– Vic stank fortfarande fruktansvärt mycket och kläderna hade sett bättre dagar men bortsett från det hade vi några härliga timmar tillsammans med bland annat en picknick. Vic tog av sina sista besparingar, fem euro, för att handla mat till oss vilket var väldigt gulligt.

 

Vic berättade att han var född i Polen men hade tvingats fly till Kanade med sin familj när han bara var fem år.

– De kunde inte stanna eftersom Vics pappa var med i Solidaritetsrörelsen som inte tolererades av regimen.

Vic var en äventyrare som ville ut och se sig om i världen. Vad han förbisett var att det kostar pengar om man ska vara borta ett tag. Annars är risken överhängande att man hamnar i en buske.

– Han hade varit i Europa ett år när han träffade mig. Det första halvåret hade han bott hos en kompis, festat runt och tagit droger. När pengarna tog slut ville han absolut inte tillbaka till Kanada eftersom han inte hade någon utbildning att falla tillbaka på. Hellre levde han fattig men fri i Europa. Han valde själv att bo i en buske, säger Emmy.

Skulle de ses igen?

När lördagen närmade sig sitt slut kunde Emmy inte motstå frestelsen att ge Vic en kyss trots att han luktade skunk.

– Men jag sa till honom på skarpen att han måste duscha och ta på sig någorlunda rena kläder tills nästa gång vi skulle ses.

De hann träffas ett par gånger till under den vecka Emmy var i Amsterdam för att spela in filmen. Sedan var hon tvungen att fara tillbaka till Wien där hon bodde och arbetade som engelsklärare.

Det var inte lätt att skiljas från Vic och Emmy var långt ifrån säker på om hon någonsin skulle få se honom igen.

– Han hade varken mejl eller mobil så jag kunde ju inte nå honom, men han fick mitt nummer, säger Emmy.

Väl hemma i Wien försökte hon leva som vanligt, men det var svårt att koncentrera sig på något annat när tankarna hela tiden svävade iväg till den underbara veckan med Vic i Amsterdam.

– Jag hoppades så innerligt att vi skulle ses igen.

Och plötsligt hände det. Två veckor efter att de vinkat adjö ringde han och berättade glädjestrålande att han var i Wien och ville träffa henne.

Emmys lycka visste inga gränser, Vic flyttade in hos henne och från den dagen har de varit ett par.

Sagolikt bröllop

När hon pratar om Vic går det inte att ta miste på den kärlek hon känner för honom och hur stolt hon är över den resa de gjort tillsammans men framför allt över den fantastiska förvandling Vic genomgått.

– Han är den mest positiva människa jag någonsin träffat. Även när han bodde i sin buske var han glad. Han får mig att skratta varenda dag.

Men att förvandlas från gravt alkoholiserad uteliggare till en nykter och respektabel man gick inte över en natt.

Två av hennes allra bästa kompisar från barndomen slutade umgås med Emmy när hon blev tillsammans med Vic.

– Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på att de dumpade mig för att Vic inte var fin nog i deras ögon. Det sårade mig oerhört.

När Emmy återvände till Sverige 2009 var det självklart att Vic skulle följa med. Efter många och långa övertalningskampanjer lyckades hon få honom att söka in på en ingenjörsvetenskapsutbildning.

Bröllopet var sagolikt och ägde rum på slottet Belvedere utanför Wien för åtta år sedan. Och när tvillingparet Til och Desta gjorde entré 2010 var lyckan total.

Barnen tycker det är kul att ha en pappa som bott i en buske.

Men att hennes pojkvän varit hemlös och alkoholiserad var inte det första de berättade för Emmys familj när Vic skulle presenteras.

– Men han är mannen i mitt liv och det får alla acceptera och respektera.

Hon hade inte behövt oroa sig. Både pappa Kjell Albin (legendarisk östeuropakorrespondent med stationering i bland annat Moskva där Emmy växte upp) och mamma Urszula tog Victor “Vic” Kocula till sitt hjärta.

Framtiden då?

– Ja, det händer inte så mycket. Tvillingarna har precis börjat förskolan. Jag fortsätter skriva böcker och Vic åker till jobbet varje morgon. Det är ett lugnt och skönt liv, precis som jag vill att det ska vara, skrattar Emmy.