Ska jag sluta leta efter en man?
Jag är en kvinna på drygt de sextio och som skilde mig från mina barns far för drygt 20 år sedan. Då var jag helt övertygad om att jag snart skulle hitta en man som jag verkligen älskade och som jag skulle kunna “grow old” med.
Men åren har gått och allt som har hänt är just att jag blivit äldre. Visst, det har funnits några karlar genom åren, men ingenting i närheten av det jag hoppats på. Nu har jag blivit cynisk och kommer på mig med att bunta ihop alla karlar med orden “de är inget att ha”. Men det är bara något sorts försvar, för jag längtar efter någon så det gör ont i bröstet. Ensamheten är som en blöt filt över hela mitt liv och det hjälper tyvärr inte så mycket att jag bor i en underbar lägenhet, tjänar bra, har fina barn och barnbarn.
Borde jag bara ge upp och sluta hoppas?
Alice
Relationsexperten svarar
Människan är en social varelse, vi behöver andra i vårt liv och det är svårt att ta sig fram alldeles ensam. Nu är det ju inte så för dig, du har barn, barnbarn, arbetskamrater och jag utgår ifrån, även om du inte säger något om det, att du har väninnor och vänner i din närhet. Men det är inte samma sak som att ha en speciell person extra nära, en människa som man kan dela intimitet, glädje och sorg med. Det verkar som om ömsesidigt beroende är mycket viktigt för oss. Oberoende och individualitet är en ny uppfinning som inte verkar kunna ge oss “lycka”.
Könsrollerna har förändrats under årtusendena, men tvåsamheten tycks, på ett eller annat sätt, alltid ha funnits där. Ingenting av det där hjälper dig, men jag vill trots det förklara varför vi, de allra flesta, så desperat gör nästan vad som helst för att ha någon “att leka med”. Det finns statistik som visar att män efter en skilsmässa är ensamma ett knappt år, medan kvinnor i medeltal får vänta i cirka sju. Kanske är män mer desperata och kvinnor mer nogräknade?
Jag tror inte du kan välja om du ska “ge upp” eller inte – det blir som det blir. Skulle den rätte dyka upp, trots att du gett upp, tror jag inte att du kommer att säga nej av principskäl.
Jag utgår ifrån att du försökt alla de konventionella metoderna, dans, firmafester, vänners vänner etcetera. I dag är nätet det vanligaste och mest effektiva sättet att hitta någon att dejta. Har du provat det? Ja, antagligen och mer därtill, men du säger ingenting om det. Ju mer aktiv du är, desto troligare är det att någon dyker upp och vice versa då förstås…
Hade jag en bombsäker universallösning på ditt bekymmer, ja då skulle jag vara en mycket rik man. Men det har jag inte, utan kan bara upprepa att du ska försöka finnas i sammanhang där kontakt och interaktion är möjlig – föreningar, temaresor, Facebook, Instagram, etcetera. Jag tror också att de ytliga, vardagliga mötena är viktiga och kan resultera i en fortsättning. Mannen i affären, grannen eller han som alltid går ut med hunden när du är på väg till jobbet.
Nej, ge inte upp utan fortsätt leta. Det finns ingen garanti att han kommer ridande på sin vita hingst, men uppgivenhet kan aldrig leda till något gott.
Ingemar Gens
