Ska jag lämna min sambo?
Jag har levt med min sambo i tre år och det är ett stormigt förhållande. Min sambo är
nio år äldre än jag. Själv är jag 35 år och står i valet och kvalet att lämna relationen.
Innan vi blev tillsammans hade han haft ett förhållande med en tjej i över tolv år. Hon lämnade honom för en annan och när vi började träffas var det mycket snack om henne, oftast i negativ bemärkelse. De renoverade sin gemensamma lägenhet för att sälja den och när de sålt lägenheten ville han att vi skulle köpa en ny lägenhet så att han kunde investera pengarna i den.
Vi letade i flera månader och han hade vid ett tillfälle snackat med sitt ex om att hon skulle vara med och investera i en ny lägenhet tillsammans med oss. Detta hade han inte diskuterat med mig innan, utan hasplade ur sig det som om det var en självklarhet.
Min sambo har också ända sedan vi började träffas haft profiler på olika dejtingsidor. Jag märkte att han var inne på dessa lite då och då och bad honom stänga ner dem, men jag har märkt att han fortfarande är inne på dem. Han kommer nog inte sluta.
Min sambo är en ensam person med lite kontakt med släkt. Han umgås nästan bara med mig och säger sig inte vara intresserad av det sociala. Han sitter mest och kollar sin mejl för att se vilka nya profiler som finns. Jag vet att han inte har träffat några tjejer i verkligheten, han har inte varit fysikt otrogen, och visst, det kan vara hans sätt att fly undan problemen i vårt förhållande. Men jag vet inte hur jag ska hantera det, jag känner mig energilös och låg.
Vi har haft kanske fyra diskussioner om detta genom åren, men han förnekar att han har kontakt med tjejer och det går så långt att han säger att “du verkar inte ha något förtroende med mig, du verkar inte må bra med mig, jag kanske ska flytta ut…” Det är ungefär så våra diskussioner avslutas. Vilket får mig att må ännu sämre då det alltid känns som ett risktagande att diskutera vårt förhållande.
Vi gör nästan ingenting tillsammans längre, han tycker att jag ska låta honom vara som han är. Han är mycket intelligent och självklart i grunden en bra person, annars hade jag inte stannat kvar. Jag vet bara inte hur länge jag orkar, mina moraliska gränser flyttas hela tiden och till slut kanske man vänjer sig vid att det är så här det ska vara.
Vi köpte en lägenhet men min sambo blev deprimerad och vi fick sälja. Han tyckte att det var ett dåligt köp, så vi flyttade tillbaks till min gamla lägenhet. Vårt förhållande har varit kantade av olika problem och jag har svårt att känna tillit och att vara glad och avslappnad. Jag vet inte vad jag ska göra. Olycklig
Svar:
Vad komplicerat och tråkigt det låter. Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vad ert förhållande består av – förutom att ni delar bostad. Ni gör nästan ingenting tillsammans, du säger inget om sex, gemensamma vänner eller släkt. Hur tänker ni om barn? Du nämner inget om det. När jag läser din fråga så känns det som om ni haft det problematiskt från första stund och en undran blir förstås – vad föll du för?
Det är lika bra jag säger det med en gång – man kan inte förändra andra, bara sig själv. Vill du stanna kvar i förhållandet, blir du tvungen att acceptera honom precis som han är. Du kan ha hur många åsikter du vill om hans beteende men han har hittills inte visat någon som helst ansats till förändring och inget tyder på att den ska komma nu. Han antyder ju faktiskt inte ens någon vilja till det…
Har ni sökt professionell hjälp?
Kanske kan en lista hjälpa dig att komma till beslut? Ta ett papper och skriv upp alla hans – i dina ögon – negativa och positiva egenskaper. Fundera en stund över balansen. Markera sedan alla minus där du tror att han skulle, på ett eller annat sätt, kunna förändras till något mer positivt.
Ja, vad tror du – har ni någon lycklig framtid tillsammans? Om du vill kan du visa listan för honom och fråga om hans åsikt. När du då ändå har tagit tjuren vid hornen kan du väl fråga din sambo om varför han inte surfar in i ett nytt förhållande? Vad får honom att bo kvar?
Till sist, jag hittar ingenting i ditt brev som antyder något som helst glatt och positivt. Om ni inte vill avsluta det hela på en gång, är jag övertygad om att ni måste söka hjälp hos till exempel en familjeterapeut. Som utvecklingen är nu kan det annars bara sluta på ett sätt.
