Jag känner mig lågprioriterad
Min särbo sedan fem år har många intressen, och kvällarna upptas av dans, körsång, hockey. Sent på kvällarna, efter aktiviteterna vill han att jag ska komma till honom. Om han är ensam i lägenheten, eftersom hans son i yngre medelåldern flyttat hem till honom. Hos mig kan vi inte vara då jag har inneboende och endast en enkelsäng. Sommarhalvåret tillbringar han i sin stuga, ofta med sina vuxna barn, vilket gör att jag undviker att åka dit. Känns som att jag inkräktar på deras revir. Vi delar alltså i stort sett ingen tid med varandra, förutom en vecka på semestern. Jag känner också att jag hade önskat att han hjälpte mig med lite utesysslor eftersom han i mina ögon har så mycket fritid och är frisk i motsats till mig. Har jag för stora krav? Känner hur mina känslor försvinner eftersom vi knappt ses och jag känner mig lågt prioriterad. Lågprioriterad
Svar:
Kära Lågprioriterad,
Som jag tolkar ditt brev är det sex, eller åtminstone nattlig närhet, som idag är ert gemensamma liv, men att du skulle vilja att det var mer än så. Vad din särbo vill säger du inget om. Är han nöjd? Du verkar också väldigt övertygad om att det är hans leverne och inställning som står i vägen. Men när jag läser ditt brev kan jag inte upptäcka att han har sagt nej till annat än gemensam övernattning hos honom när sonen sover där.
Har man haft ihop det med någon i fem år, är det inte att inkräkta om man tillbringar somrarna ihop. Det är väl helt naturligt att hans vuxna barn dyker upp då och då. Det är inte rimligt att han ska avstå från deras besök. Det känns litet som om du hoppas på saker som faktiskt inte är möjliga som er situation ser ut nu. Kanske har du varit otydlig med dina förhoppningar? Har du frågat honom om utesysslorna? Vad skulle du vilja göra om han lät bli hockeyn? Vill du följa med på dansen? Vad gör ni på er gemensamma semestervecka?
Om ni ska leva ihop, särbo eller sambo, måste ni jämka ihop det så att båda blir nöjda. Ni måste också vara öppna mot varandra, så att den ene inte behöver gissa sig till den andres behov.
Till sist, hur gärna man än vill är det omöjligt att förändra andra, så tänk igenom vad du kan göra för att det ska bli mer som du vill. Kanske kan du börja med att köpa en dubbelsäng så att ni kan sova tillsammans hos dig också?
