Just nu sitter jag med tårar i ögonen och skamröda kinder framför datorn. Jag har precis läst det här numrets mest gripande artikel, om Raine Gustafsson. Raine har levt som hemlös i Stockholm i många år, och utdrag ur hans dagbok har publicerats under 12 års tid i tidningen Situation Stockholm, som skriver just om hemlösas situation.
Nu är Raines dagboksanteckningar samlade i en bok, och i det här numret av Icakuriren presenterar vi några utdrag ur den boken.
Raine beskriver bland annat hur han sover i cykelrum, och att det största problemet för tillfället är att kläderna känns läskigt skitiga, eftersom han inte har ett enda plagg att byta med. Han känner sig skitig.
Han har feber och fingrarna blöder, eftersom han förfrusit dem så många gånger, och det gör det svårt att stå på stan och sälja tidningen Situation Stockholm, ett uppdrag som ger de hemlösa en viss inkomst.
Där någonstans rodnar jag. Förra veckan skrev jag på det här utrymmet om det här med skilda sovrum, och hur störande det kan vara att leva med en snarkare. Jag beklagade mig också över ljud från grannar och trafik. Jag, som sitter i en fin lägenhet, med mat i kylskåpet, kläder i garderoben och rent vatten i kranarna.
Jag skäms. Och tänker att det är nyttigt ibland att bli påmind om hur oförskämt bra man har det. “Man” skriver jag, eftersom de allra flesta av oss i Sverige faktiskt har det oändligt mycket bättre än en stor del av jordens övriga befolkning. I alla fall om vi pratar om det här med mat, husrum, hälso- och sjukvård, skola och så vidare.
Och ändå, så klart kan vi inte gå omkring varje dag i ett tacksamt skimmer och bara lukta på blommorna och lyssna till fågelsången. Det kan inte riktigt vara så att bara den som har det absolut allra värst i hela världen får tycka att livet är svårt ibland. Vi människor är inte gjorda så. Och även att sova i en trappuppgång eller på McDonalds toalett blir en sorts vardag.
Men jag har bestämt mig. Nästa gång sopbilen bullrar utanför mitt sovrumsfönster ska jag bara låta den bullra. Grannarnas tv-ljud – låt det sjunga i väggarna!
För, som Raine säger, det är lätt att tycka att man har en jobbig dag, men så kan man inte tänka. Det finns alltid människor som har det värre. Jag lånar Raines trösttips som avslutning: “Lyssna på mer musik – det hjälper.”
