Jag har bekanta som varit på konferens med sina jobbarkompisar och efter diverse övningar och frågeformulär fått veta om de var ugglor, tigrar, åsnor eller grävlingar. Vilket djur man blev skulle i sin tur ge ledtrådar om ens roll i gruppen, och lära en något om en själv och andra. Kanske går det att dela in människor i grupper utifrån ett antal egenskaper, men jag kan inte bestämma mig för vilket jag hade velat bli. Åsna känns för tjurigt, och tiger lite väl på hugget.
Ibland får man ju faktiskt den frågan, i personlighetstester i magasin, på fest, eller av barn i ens omgivning: “Vilket djur skulle du helst vara?”
Folk brukar förvånansvärt ofta kunna ge bestämda besked, och jag har mött allt ifrån delfiner och havsörnar till svarta pantrar. Själv har jag nog alltid svarat katt, med någon sorts förklaring om att katter är självständiga, gör som de vill och inte kan dresseras. Och förstås för att jag är kattälskare.
Men om jag nu verkligen skulle födas som ett annat djur än människa hade det nog vid närmare eftertanke blivit innekatt.
Finns det något härligare än att mysa hemma, kanske framför en brasa (om man nu har en sådan) eller under en filt framför en bra film? Hösten är så skönt kravlös på många sätt. Jag vet att det muttras om det långa mörkret, de många regnen och förmultningens tid. Men på våren och försommaren kan man inte koppla av på samma sätt.
I mitt minne var hela barndomen så full av “sitt inte inne när det är så fint väder” och “man måste passa på när det är sol” att det knappt gick att njuta om man bara ville stanna inne och rita eller läsa.
Nej, tacka vet jag oktober, då man får tända ljus, kura i sköna läsfåtöljen och ta varma bad varje kväll om man vill.
I det här numret bjuder vi på härliga äppelrecept, bland annat en äppelkaka med ricottakräm som jag kan intyga gjorde succé här på redaktionen när Sigmund hade provbakat den och bjöd oss till eftermiddagskaffet.
Äpplen är annars mest för mig förknippade med barndomen och farmors och farfars trädgård under hösttiden. Träden var fulla av frukt, vi barnbarn fick plocka alla äpplen som ramlat på marken, och när jag blundar minns jag fortfarande äppeldoften som fyllde hela bilen från fruktkassarna vi fått med oss hem därifrån.
Grattis Lotta!
Förra året prisades vår reporter Fredrik Kullberg, i år fick Lotta Palmelius
i hård konkurrens den fina utmärkelsen “Årets reporter” på förlagets egen “Oscarsgala”, Forma Magazines Awards. Vi är jättestolta och glada för att Lotta fick ett välförtjänt pris!
