Många som åker till fjällen återvänder till en speciell favoritplats år efter år. Och det gör de rätt i, enligt psykologi-
professor Igor Knetz, som arbetar både vid högskolan i Gävle och Uppsala universitet.
– Ju starkare emotionellt du känner för platsen, ju starkare minnen och upplevelser du har, desto mer blir platsen en del av ditt jag och desto högre välbefinnande upplever du,
säger han.
För att skapa den här formen av starka band behöver du återvända gång på gång. Med tiden kommer det att bli din privata kurort där du kan finna ro och återhämta dig.
I en ny svensk studie tillfrågades 857 personer med närhet till fjällen om vilket område som betydde mest för dem. Det visade sig att de allra flesta, hela 86 procent, hade ”mutat in” en egen favoritplats i fjällen dit de gärna återkommer gång efter gång.
Fult blev fint
När forskarna frågade vad de värdesatte mest på sin
favoritplats lyfte de flesta fram landskapet. Men den estetiska upplevelsen till naturen, som att det är vackert och öppet med mäktiga fjäll, är ingen nedärvd förmåga, enligt Igor Kanetz.
– Före industrialiseringen tyckte man att skogen och naturen var ful, och väldigt funktionell. Men så kom industrialiseringen och då ändrades allt, fjällen dök upp som kurort. Detta lever fortfarande kvar och i vår kultur söker vi oss också från vardagstressen, säger han.
Katarina Enlund har ett hus i Sälen, och för henne har skönheten och vyerna en central del i hennes välbefinnande.
– Vi kan se nio mil från vårt hus, som ligger allra högst i en av backarna. Jag vet inte varför det är så spännande, men när jag står och tittar ut genom fönstret och ser ut över berg och dalar får jag samma känsla som när jag ser ut över ett hav. Jag blir lugn i hela kroppen, säger hon.
Hon har haft sin oas och tillflyktsort i Sälen i tio år nu. I början handlade det främst om att familjen gillade att åka skidor och att Katarina och hennes man hade råkat få tag på en bra tomt.
– Men sedan började vi åka dit under andra säsonger,
säger hon.
Numera åker Katarina till huset i Sälen minst varannan månad, gärna under vår, sommar och höst. Att vara i fjällen under andra årstider har gett henne en starkare relation till platsen.
– Jag känner direkt hur stressen rinner av mig och jag kan andas lugnt. Man är från trafiken och alla ljud och det är så tyst. Det är så skönt!
Naturen tar över
Som egenföretagare inom hälsokostbranschen är Katarina ofta ute och reser. Det är mycket att hålla reda på och kan vara ganska stressigt ibland.
– Att driva eget företag innebär i sig att ha ganska många hattar. Även om jag trivs bra måste jag fylla på med energi för att orka köra järnet. Fjällen fungerar som mitt energipåfyllnadsställe, här kan jag bara vara, förklarar hon.
Hon tror att mycket handlar om att kunna vara när-
varande.
– Det gäller att försöka göra saker som tvingar hjärnan att vara här och nu. I fjällen är det naturen som tar överhanden, den är så mäktig och jag blir så tagen av den, säger hon.
Jobbar i stugan
Hon har genom åren haft många sociala aktiviteter i stugan, främst med familjen och de numera vuxna barnen. Ibland åker hon också dit med väninnorna.
– Det är mycket glädje och skratt och familjen har en tradition att alltid fira nyår där, säger hon.
Det händer att hon jobbar i stugan också.
– Men jag blir inte stressad. Jag sitter där och kan svara på mejl, fika lite och titta ut på vår otroliga utsikt. Det är en skön känsla, säger hon.
Att naturen och fjällen är en så viktig del av Katarinas liv har inte alltid varit självklart.
– Det var inte så att jag sökte mig till fjällen för avkoppling. Det var fjällen som kom till mig och då märkte jag till min förvåning hur avkopplad jag blev, säger hon.
Söker balansen
En läkande plats behöver inte nödvändigtvis ligga i nära anslutning till fjällen. Även om du bor i en stad och inte har tillgång till natur på samma sätt kan du också nå samma läkande processer.
– Vi har nära till naturen i det här landet, många som bor i städer får en speciell relation till en park. Men det är viktigt att komma ihåg att alla inte är naturfreaks. De personerna söker sig kanske till musik eller konst istället, säger Igor Knetz.
Av: Maja Lundbäck
