Stickfebern är här

Plötsligt ligger det garnnystan överallt. Runt om i landet träffas kvinnor på lokal, sippar latte och stickar tillsammans. Förr var syjuntan förlagd till hemmet, nu träffas man på stan på ett stickkafé.
Stickboomen vi ser i dag började i USA. Det var kändisar som Madon-na, Julia Roberts och Sarah Jessica Parker som drog i gång trenden när de fotograferades av paparazzi med stickorna i högsta hugg.

Internet+stickat=sant

Men det ökade intresset för stickning hänger också samman med internet. Sedan förra stickboomen, på 80-talet, har datorn blivit ett sätt att kommunicera med andra stickfantaster. Stickning har blivit en folkrörelse och nätet vimlar av stickbloggar med udda namn; Stick å brinn!, Stickgalen, Litet nystan och Stickfrossa är bara några exempel. Människor som aldrig tidigare skulle ha mötts träffas tack vare sitt gemensamma intresse.

Från IT till garn

Maria Gustavsson har alltid drömt om att få arbeta med textil. För ett år sedan lämnade hon ett jobb som projektledare inom IT-branschen och öppnade sin första egna garnbutik.
– Visst, jag har vänt upp och ner på hela mitt liv. IT-genren är som den är och till slut blev jag så trött på att leta nollor och ettor. Jag var nära väggen, det här var ett sätt att göra något annat.
– Jag trivs att umgås med kreativa människor och tror att alla mår bra av att skapa något.

Stickkafé

En gång i månaden anordnas stickkafé i butiken på Södermalm i Stockholm. Anna Mella Rossby, 37, från Sollentuna kommer ofta hit, stickar och umgås.
– Det här är en fantastisk idé! Stickar man på lokal slipper man både städa och baka, sånt som man måste göra om man har syjunta hemma. Och så gillar jag friheten, jag kan komma och gå när jag själv har lust.

"Knit-alongs"

Den senaste stickflugan bland stick-bloggarfolket kallas Knit-alongs eller parallellstickning. Det går ut på att en grupp människor på olika håll i landet stickar efter samma mönster – samtidigt. Kontinuerligt lägger man ut bilder på nätet för att visa hur arbetet fortskrider.
– Det är jättespännande, konstaterar Anna Mella Rossby. Slutresultatet brukar bli väldigt olika även om vi följer samma beskrivning.
Men stickning är inte bara en social företeelse. Vetenskapliga studier visar att handarbete är hälsosamt, att det minskar negativ stress och sänker blodtrycket. Vissa kallar till och med stickning för den nya yogan.

Dubbelt på tio år

Eva Wincent har haft garnaffär i Stockholm i över tjugo år och följt stickboomens uppgång och fall. I dag ser det ljusare ut igen och garnförsäljningen har ökat med det dubbla jämfört med för tio år sedan.
– Jag tror att de flesta människor stickar för att koppla av mentalt. Det finns något rogivande i det här monotona flyttandet av maskor. Vi lever i en stressig tid och när den yttre världen känns svårhanterlig drar många sig inåt och ger mer plats för både handarbete och pyssel.

Var stickar du helst själv?– Jag stickar ofta vid frukostbordet, det är en perfekt start på dagen. Huvudet hinner vakna i lugn takt.

Har stickningen förändrats sedan 80-talet?– Absolut! På 80-talet ville alla sticka i mohairgarn och med stora stickor, det viktiga var att det gick fort. I dag handlar det inte så mycket om att producera utan mer om att koppla av. Stickning får ta tid.

Vilka mönster är populärast?– De som aldrig handarbetat tidigare börjar gärna med någon mindre accessoar som en halsduk eller ett par benvärmare och så finns det nördarna som jag brukar kalla dem. De som letar fram så udda mönster som möjligt för att vara ensamma i sitt slag.