Oskar Ekman
Hemma hos min faster finns en låda med 80 stycken små årsalmanackor, företrädesvis svarta i skinn. I dessa finns berättelsen om min farfars liv. Som ung man började han föra en enkel men metodisk dagbok. 5–10 meningar om varje dag. Vad han gjort, var han varit, vilka han träffat. Här och där små reflexioner över livets sorger och glädjeämnen.
Om jag vill kan jag till exempel kolla vad min farfar gjorde och tänkte måndagen den 10 december 1934.
Med ny teknik kommer vi alla att kunna följa farfars exempel. Helt utan ansträngning och oändligt mycket mer omfattande och detaljerat. Det kallas “lifelogging” – att logga sitt liv.
Redan i början av nästa år släpper ett svenskt företag kameran Memoto. En frimärksstor sak som fästs på dina kläder med ett clip, tar en ny bild var 30:e sekund – och inte går att stänga av (även om den förstås går att stoppa ner i fickan). 2 880 bilder per dygn. Drygt en miljon bilder per år.
En inbyggd gps registrerar samtidigt var och när bilderna är tagna och gör dem sökbara. Algoritmer och bildanalyser samlar dem så att de presenteras överskådligt i din tidslinje. Åtta tråkiga timmar framför skärmen på kontoret visas som en liten tumnagelbild, men med ett klick blir samtliga 960 möjliga att ta fram och granska.
Allt sparas online och är därmed lättåtkomligt från din dator eller telefon. Den som önskar kan välja att dela bilderna med sina vänner – eller med hela världen.
Självklart kommer den här kameran, som all annan ny teknik, att utvecklas och förfinas. Självklart erbjuds den om några år med rörlig bild och ljudinspelning. Den generation som mina barn tillhör kommer alltså att kunna spela in (och upp) sina liv som en enda lång film.
Vad innebär detta för rättsväsendet när kamerornas dokumentation kan användas som bevis i rättegångar om våldsbrott, avtalsbrott och vårdnadstvister? Vem sa egentligen vad? Lovade vad? Gjorde vad? Spela upp klippen.
Integriteten då? Hur blir det när varje människa du möter (på bussen, på jobbet, på festen) spelar in dig med ett litet elektroniskt öga som sitter fast på blusen eller skjortan?
Och vad kommer det att innebära för oss som människor när vi kan återuppleva varenda sekund av våra liv? Olyckor vi varit med om, föreläsningar och fotbollsmatcher vi gått på, krogbesök, glömda förälskelser, resor, familjekonflikter, barnens förlossningar (och kanske rentav stunderna som ledde fram till dem). Vi kommer att kunna återskapa varje samtal vi någonsin fört med en annan människa, varje val vi gjort i livet.
Farfar var hängiven fotograf och alltid fascinerad av ny teknik. Han dog för ett par år sedan. Skickade sitt sista mejl som 100-åring, några månader före sin död. Vad hade han tyckt om denna lilla kamera?
Troligen hade han varken svurit eller jublat. Bara som vanligt höjt ögonbrynen och med ett illmarigt leende utbrustit:
– Det är svindlande!
