Elin Ek
Ibland känns det uppfriskande när omvärlden skakar om en på ett oväntat sätt, när verkligheten överträffar fantasin. Som häromveckan när jag såg en annons för en auktionsfirma som berättade att de sålt en vintagehandväska för 245 000 kronor.
Jo, du läste rätt, en kvarts miljon kronor för en begagnad handväska som visserligen var av krokodilskinn och märket Hermès, men ändå. Någon betalade vad många kanske på sin höjd får i årslön.
Den här annonsen drog i gång min fantasi på ett ganska roligt sätt, sådär som det gör när någon vinner flera miljoner på lotto. Man funderar på den som vann och på sig själv. Vem är köparen? Och eftersom det var en auktion så måste det varit minst en person till som var beredd att gå väldigt långt för detta exklusiva bärredskap.
Hur lever en person som köper en handväska för den summan? Var det prins Daniels julklapp till hustrun?
Eller är det en hängiven Hermèssamlare som sparat alla sina pengar till sin hobby?
Eller är det väskans första ägare som tagit banklån för att äntligen köpa tillbaka sin bästa och mest bekväma väska?
Eller är det en hårt arbetande kvinna som bor i en billig hyresrätt och snålar som en kyrkråtta och handlar 3 och betalar för 2 när det finns tillfälle och tar med sig lunchlåda till jobbet varje dag – bara för att kunna köpa den där gräddvita väskan i krokodilskinn?
Men mest nyfiken är jag på hur man använder en handväska för en kvarts miljon? Vilken penna är tillräckligt fin eller läcksäker för att stoppas ner i dyrgripen? Eventuellt en blyertspenna – med skyddslock såklart.
Törs man lägga ner ett läppglans? Knappast. En liten karta Alvedon? Aldrig, den där aluminiumförpackningen är ju skitvass i kanterna, det kan slita på innertyget. Pengar? Smutsiga bacilliga mynt och sedlar – glöm det!
Nycklar? Möjligvis, om de sitter i en sån där liten skinnpåse som min mattelärare i högstadiet hade. Och i så fall ska den nog också var i vit reptil, men vad kan den kosta då,
50 000 kronor?
Jag är en sån där som är lätt neurotisk med min handväska, jag tror alltid att det finns väsktjuvar överallt och håller den krampaktigt under armen.
Min handväska måste ha dragkedja och ofta håller jag ett stadigt tag i den lilla pluppen som man öppnar med för att ingen ska kunna sticka ner handen i smyg.
Och då har min väska bara kostat några hundralappar – hur blir man då med en väska för några hundra tusenlappar?! Jag vågar knappt föreställa mig scenariot när någon råkar spilla sitt röda vernissagemingelvin på krokodilväskan och försöker torka den med lite papper från närmsta toalett. Förlåt, var den dyr?
Det här har jag förundrats över i flera veckor, tills jag hörde att svenska folket lade 250 miljoner kronor, alltså en kvarts miljard på fyrverkerier och smällare på nyårsafton.
Vad är det för ett folk som lägger så mycket pengar på krut?
Av Elin Ek
