Gunnel Carlsson: Jag gräver hellre än går på gym

Det är en av trädgårdssäsongens första riktigt fina dagar. Solen skiner, fåglarna kvittrar och grönskan är på god väg i trädgårdsprofilen Gunnel Carlsons trädgård. En dold liten pärla på en villagata i Arlöv, i norra Malmö. 

–   Jag brukar säga att min trädgård ligger mellan järnvägen och motorvägen, säger hon skämtsamt.

Men det är inget som stör den rofyllda känslan här inne i den prunkande oasen där så många växter får plats utan att det känns plottrigt.

Gunnel Carlson har just kommit hem från Umeå, där hon kvällen innan var med som trädgårdsexpert i SVT:s Gokväll. Vi har fått till vårt möte i en av de två luckor som fanns kvar i försommarens fulltecknade schema. För i en populär trädgårdsjournalists kalender är detta givetvis högsäsong med många resor både inom Sverige och utomlands.

– Ibland vet jag knappt var jag befinner mig när jag vaknar, säger hon.

Men nu står en nybakt äppelkaka på trädgårdsbordet, tillsammans med Årets pelargon i en kruka.

– Det hör inte till vanligheterna att jag bakar, så ta för er!

 

Gunnel Carlson är kanske landets mest kända trädgårdspersonlighet. Efter tittarsuccén Gröna rum, som sändes i tio säsonger kring millennieskiftet, blev hon Gunnel med svenska folket. Idag är hon egenföretagare med fokusområde trädgård och tar sig an ämnet på vitt skilda sätt. När hon inte är i tv-rutan skriver hon böcker, artiklar, föreläser och guidar på trädgårdsresor.

Dessutom är hon frontperson för det som kallas Tusen trädgårdar, ett projekt för att sprida glädje och inspiration bland människor som älskar växter. Söndagen den 3 juli kan alla som vill öppna sin trädgård för andra, och självklart öppnar även Gunnel Carlson sin gröna oas för allmänheten. Detta är fjärde gången som Tusen trädgårdar arrangeras.

– 2012 kom det 1 380 personer hit till min trädgård! Det var helt galet, folk överallt och jag var helt slut efteråt… Men jätteroligt!

Gunnel Carlson var själv med och drog igång detta projekt 2010, efter den engels-ka förebilden Yellow book. 

– Jag tycker att det är viktigt att våga bjuda på vad man har, men tyvärr märker jag att många är så ängsliga och tänker ”inte kan väl jag…” Det är så synd, för vi har så mycket att ge varandra genom att visa upp våra trädgårdar! 

 

Blev paff över erbjudandet 

En folkbildare – ja, det epitetet vill hon gärna ha. Att sprida kunskap om det bästa hon vet, växterna. Och det ska vara seriöst och på riktigt, ”inte bara pynt”. 

– Därför gillar jag SVT, jag skulle inte funka i de reklamfinansierade kanalerna.  

Gunnel Carlson värvades till SVT 1996, ett erbjudande som hon själv blev alldeles paff över att få. Hon hade varit journalist sedan 1970-talet, jobbat på lokaltidningar och därefter radions P1, där hon var på Obs! Kulturkvarten. Efter hennes
reportage om ”en resa i den danske haven”, där hon jämförde danska och svenska trädgårdstraditioner, fick hon erbjud-andet från SVT, som sökte en ny person för sin trädgårdsbevakning.

– Först tänkte jag ”Inte kan väl jag det…” Jag tyckte att radion var mitt medium. Men jag kunde inte säga nej till detta – och det var ju jätteroligt!

Plötsligt föll pusselbitarna på plats för Gunnel Carlson – journalistiken och växterna. Hon är i princip uppvuxen på en plantskola som hennes pappa trädgårdsmästaren drev utanför Karlshamn i Blekinge. Även henne morfar var trädgårdsmästare och mamma jobbade också i familjeföretaget.

– När jag var 13 år jobbade jag första sommaren där. Jag fick göra det mesta, rensa och plantera, framför allt minns jag de stickiga sticklingarna, exempelvis berberis, som skulle förökas. 

För sin första lön köpte Gunnel en väska, som hon fortfarande kommer ihåg precis hur den såg ut.

Det som hon inte insåg då, var att hon lärde sig en massa om hur växter fungerar. Men själv hade hon inga drömmar om att axla trädgårdsmästartraditionen. 

–   Jag såg ju också vilket slit det var för mina föräldrar, mycket jobb för lite pengar.

 

Något av en livskris 

Nej, det var journalist hon ville bli. Och när hon kom till SVT och fick vara med och skapa Gröna rum upptäckte hon hur rätt detta var för henne: ”Det här kan jag ju!” 

Det blev ett handfast program med växt-
erna i fokus, latinska namn och praktiska råd. Och tittarna älskade det.

Ändå lades programmet ner efter tio år – vilket var en kalldusch och något av en livskris för Gunnel Carlson. Det blev också tittarstorm, men SVT ville förnya konceptet. Det blev istället Gunnels gröna, men detta fyllde inte en heltidstjänst. Gunnel kände sig inte bekväm med situa-tionen, även om hon egentligen är mer nöjd med sin insats i den serien. Hon ville vara trädgårdsjournalist fullt ut. 

Gunnel var 50 år, barnen var rätt stora, men hon tyckte att det verkade läskigt att kasta sig ut i en frilansverksamhet.

– Jag är egentligen en trygghets-
människa, men jag ville inte bli sur och bitter. Så när tanken väl var tänkt, sade jag upp mig, vilket jag tycker var fruktansvärt modigt!

Ett beslut som har visat sig vara hennes livs bästa. Att själv få styra hur hon jobbar har gett frihet, mer omväxling och utveckling.

Du har en självklar framtoning, var kommer den ifrån?

–   Jag vet vad jag kan och tycker det är roligt att jobba med det jag gör. Det har också kommit med åren, att vara stark i yrkesrollen har gett mig bättre självkänsla. Vid 30 var jag inte lika säker.

I ungdomen påverkades Gunnel Carlson av 1970-talets kvinnokamp. Och hon vurmar fortfarande för att kvinnor ska ta för sig mer, oavsett om det handlar om att våga visa upp sin trädgård eller att ta mer plats i arbetslivet.

– Som ung journalist kunde jag få frågan ”Är det ingen här?” fastän jag satt där mitt på redaktionen!

 

Igenkänd på stan 

I tv-rutan tänker Gunnel Carlson inte på alla de människor som sitter därute och tittar, utan har förmågan att vara här och nu med det som sker i studion. Hon har inget emot att stå på en scen och prata om trädgård.

– Men jag är ingen som spontant ställer mig och håller tal på fester.

Att vara igenkänd på stan har hon däre-
mot inget emot:

– Folk kommer med glada tillrop och ibland får jag frågor om något de undrar. Jag är glad att jag inte är Janne Josefsson… Han gör ju ett jättebra journalistiskt jobb, men jag kan tänka mig att han gans-ka ofta får ta tuff debatt om sitt jobb när han möter publiken. 

Har trädgårdsjournalistiken förändrats under de här 20 åren? 

–   Ja, då på 1990-talet handlade mycket om beskärning och mossbekämpning, och publiken var äldre. Nu är det mer lustfyllt och intresset ökar bland yngre, det är roligt att se dagens unga stadsodlare med sin medvetenhet om jorden och vad vi äter.

Hemma i Gunnel Carlsons trädgård kommer inte några miljögifter in genom grinden, och hon är bekymrad över att det överhuvudtaget säljs sådana produkter till privata trädgårdsägare.

– Häromdagen stod jag i kö i blomsterbutiken och mannen framför mig köpte bekämpningsmedel. Jag ångrar att jag inte sade något till honom! Folk förstår inte att de tar död på mikrolivet i jorden.

 

Har en ”egen” blomma 

Men lite quick fix av annan sort är helt okej i Gunnel Carlsons trädgård. Hon drar sig exempelvis inte för att köpa färdiga tomatplantor.

– Jag faller för växter hela tiden, inte minst under alla resor! Gör av med fruktansvärt mycket pengar, men jag skyller på mitt jobb…

I hennes trädgård finns otaliga växter, som står tätt, tätt i de olika ”rummen”. Här finns massor av pionsorter, de är Gunnels favoriter och trivs i den skånska myllan. Den som ligger henne varmast om hjärtat är en trädpion som hon fick av sin pappa för 30 år sedan när familjen just flyttat hit ’Rockii’ heter den och får vita blommor med lila mitt.

Pappa Arthur lever inte längre, men i trädgården har Gunnel ändå kontakt med honom, via de växter hon förknippar med honom.

– Det blir som ett slags släktsaga, växt-erna berättar en historia och det tycker jag mycket om.

För övrigt har Gunnel själv fått en blomma uppkallad efter sig. Hon älskar aurikler, primula, och har många sorter i sin trädgård. En trädgårdsentusiast i Örebro har korsat fram sorten ´Gunnel´ som blommar i solgult, dock inte just vid vårt besök.

 

Pysslar aldrig i trädgården 

Faderns plantskola gick så småningom i konkurs, men han fortsatte att hobbyodla.

– Jag är glad att jag inte lever med den sortens ångest som han hade med att få företaget att gå runt ekonomiskt.

För Gunnel Carlson är den egna trädgården istället platsen där hon hämtar kraft, det är hit hon alltid längtar när hon är på resande fot.

– Jag köper nästan alltid någon växt med mig hem och då vill jag testa så fort som möjligt. Sedan är det också meditativt att jobba i trädgården, då är jag fullständigt fokuserad på blommorna och dofterna, om ingen säger till mig så glömmer jag att äta. 

– Och aldrig att jag har en podd i öronen när jag jobbar i trädgården!

Hon har själv anlagt trädgården, där det från början bara fanns gräsmatta, häckar och några träd. Att gräva är en av hennes styrkor, hon tycker det är skönt att ta i. 

– Jag gräver hellre än att gå på gym.

Och något pysslande blir det inte här, det är ett ord som Gunnel tycker illa om.

– Jag håller på i trädgården, deklarerar hon bestämt.

Maken Claes, också han journalist, har en enda uppgift i trädgården; att klippa gräsmattan. 

Faktiskt verkar intresset också ha gått vidare till nästa generation, för samtliga tre av de vuxna döttrarna har någon form av odlingsintresse. Framför allt är det mellandottern Maja som blivit riktigt biten och delar en kolonilott i Malmö. Äldsta dottern Cajsa har egen trädgård i London, ”men hinner inte med den”, enligt sin mamma. Yngsta dottern Lisa har jobbat extra i en blomsterbutik.

– Det är roligt, men jag har inte velat påverka dem i detta.

 

Opera och botanik 

Jag frågar om hon själv har någon särskild förebild i livet. Gunnel tvekar först, men kommer så på svaret:

– Alla trädgårdsmästare, oftast äldre män, som visat vägen med sina stora kunskaper, utbrister hon. De skapade med sina händer, förädlade och korsade växter, ett imponerande arbete!

Det som också inspirerar henne är alla besök i andras trädgårdar, både privata och visningsträdgårdar. Hennes professionella resor ger givetvis mycket i den vägen, men hon och maken åker gärna på privata resor där de besöker vackra botaniska trädgård-ar – och går på operaföreställningar, som främst är makens passion. 

– Det blir en väldigt bra kombination, som vi båda gillar mycket. Jag tycker att jag lever ett väldigt gott liv, vi har fort-
farande ett fint förhållande efter 35 år. 

Dessa bilresor genom framför allt Europa utgjorde underlag till årets Gunnel-bok, hennes femtonde, Gunnels 100 gröna pärlor i Trädgårdseuropa (Bokförlaget Arena).

Överhuvudtaget ger Gunnel Carlson ett jordnära och stabilt intryck, hon verkar vara bra på att balansera sin tillvaro. Och avslöjar att knepet för att orka med det hektiska schemat så här års är att sova mycket, helst tio timmar.

– När andra går ner och börjar jobba tidigt om morgonen ligger jag kvar och sover lite till…

Hon beskriver sig själv som glad, plikttrogen – ”Har jag lovat något så håller jag det” – och småslarvig.

– Jag kan också vara lite långsint… Om jag får kritik så kommer jag ihåg det. Fortfarande minns jag att en kvinnlig recensent skrev ”när Gunnel Carlson är i rutan så vissnar blommorna” efter premiären av Gröna rum.

Men den kritiken var det uppenbarligen inte så många som höll med om.