I den underbart somriga låten “Sol, vind och vatten” finns det ett stycke som blir otroligt sorgligt när man betänker Ted Gärdestads öde. Texten går så här: “För jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut. Och är det inte verklighet så drömmer jag”.
Något lyckligt slut blev det inte för Ted. Hans liv tog slut framför ett tåg 1997.
När 70-talet blev till 80-tal, falnade succén för Ted och det blev jobbiga år där han bland annat lämnade sitt värdsliga artistliv för att gå med i Bhagwanrörelsen i Oregon. När sekten rämnade kom han tillbaka till Sverige, Teds mentala hälsa var då sviktande. 1994 gjorde han dock comeback med Albumet “Äntligen på väg”, som blev det sista han gjorde.
Teds storhetstid var på 70-talet och musiken han och brodern Kenneth skrev då, är ju lika bra då som nu. Låtarna handlade oftast om kärlek och var inte rädda att ta upp stora starka känslor. I kombination med smäktande melodier, var det ett fantastiskt framgångsrecept som gör att de fortfarande griper tag.
Här nere hittar du fyra riktiga mästerverk av denna artist som verkligen hade förtjänat ett lyckligt slut.
Här är en länk till en ny SVT-dokumentär om Ted.
