Sportprofilen Lasse Anrell älskar pelargoner

Håll pelargonens fötter torra och låt knoppen bada i ljus! Det är sportjournalisten Lasse Anrells bästa tips för att få kärlek tillbaka.

Lasse AnrellÅlder: 55Yrke: Journalist och författareBor: Lägenhet på Söder i StockholmFamilj: Fru och tre söner, varav två utflugna. Två barnbarn.Gillar: PelargonerGillar inte: Fuchsia och saintpaulia.Aktuell: Med boken "Tankar om pelargoner".

Den här Mårbackan är från mitten av 90-talet. Den växer sig snabbt majestätisk och är bästa sorten att stamma upp.Foto: Anette Sievers och Fredrik Sweger

Lasse Anrell surar lite över den senaste väderleksrapporten när jag träffar honom bland pelargonerna hemma i lägenheten på Söder
i Stockholm. Det har varit sex grader kallt på natten och det framgick aldrig. Bara ett par köldgrader till och grönskan hade riskerat att säcka ihop helt på den inglasade balkongen.

Där övervintrar mängder med majestätiska pelargoner, som den två meter höga Mårbackan. Lite vinterfnasig kanske, men full av liv.
- Några minusgrader klarar pelargonerna, säger Lasse. Det värsta de vet är att bli placerade i en mörk källare, då är det mycket bättre med ljus och kyla. Tänk Sydafrika på vintern.


Hans nya bok ”Tankar om pelargoner”
(Natur och Kultur) innehåller en hel del tips för att få till den där prunkande pelargondjungeln, men framför allt är den full av funderingar. Lasse Anrell har skrivit för alla oss som gillar att förstrött gå och pilla på våra pelargoner, noppa en vissen blomma här och ett torrt blad där och tänka stora tankar. Det är ypperlig växtvård - men också sann människovård.

- Första gången jag förstod att pelargoner är känslobärare var när min mamma blev sjuk, berättar Lasse. När vi pratade i telefon handlade det mycket om pelargoner och det kändes väldigt fint att mötas över dem. Nu är hon borta, men när jag går bland mina pelargoner känner jag att hon är nära.


Med jämna och ganska täta mellanrum är Lasse Anrell tvungen att lämna sin lilla värld av blommor. Det är smällar man får ta som sportjournalist på Aftonbladet. När vi träffas är han nyss hemkommen från den prestigefyllda finalen i amerikansk fotboll, Super Bowl, där han har suttit på läktaren i Florida med de andra grabbarna. Pelargoner är kanske inget samtalsämne just där, men Lasse hävdar att det typiska för pelargon-älskare är att de är otypiska.

- Det finns verkligen alla sorter, säger han. Jag minns när jag var på elitseriematch i Mora och en dalmas stegade fram emot mig. På hans skinnjacka såg det ut att stå Hells Angels och han spände ögonen i mig och sa på brett dalmål, ”du Arnell, du som är expärrt, kan du säga mig när man ska beskära sina pelargoner.”

Och då svarade Lasse: ”Beskär dem aldrig! Låt dem växa till en djungel och älska dem.” På senare år har Lasse emellertid varit lite otrogen. Lasse tar mig skamset med till ännu en inglasad balkong, en liten i norr. Där ståtar en gigantisk kamelia i full blom. Hundratals röda blommor glöder i solljuset.


- Jag känner verkligen att pelargonerna inte gillar mig när jag har varit med kamelian, berättar han. Och de trivs absolut inte ihop.

Nu är han dessutom på väg att befästa polygamin med en ny blomma, gloxinia. Ännu tantigare än pelargonen, hävdar Lasse, och det räcker för att väcka hans känslor. Återstår att se hur hans första kärlek kommer att reagera.