Helena Rönnberg: "Vi måste höja våra röster för att höras"

Icakurirens chefredaktör skriver om #metoo-rörelsen.

Ingen har väl missat rörelsen i sociala medier som började med filmvärldens upprop under #metoo, och fortsätter i bransch efter bransch. Röster som vittnar om övergrepp, både verbala och fysiska. Kvinnor som fått nog av att bli utsatta, som fått nog av att särbehandlas. När över 4 500 kvinnor i juristbranschen kräver en förändring blir jag både mörkrädd och glad. Om inte ens representanter för lag och rätt följer lagen, hur stöttar de våldtäktsoffer? Jag läser med förfäran deras vittnesmål. 

Samtidigt är jag glad att jag får uppleva det här under min livstid. Det händer faktiskt nu. 

För några år sedan exploderade en annan kampanj, under hashtaggen #gamergate. Den kamouflerades som en kampanj för att diskutera etiken inom spelvärlden, men egentligen handlade gamergate till allra största del om hat mot kvinnliga spelutvecklare och spelkritiker. 

Spelvärlden är en av de grabbigaste miljöer jag känner till. Tjejer som spelar online väljer med fördel ett namn på sin spelkaraktär som inte uppenbart är ett kvinnonamn. Annars får man nämligen räkna med att möta antingen könsord och aggressioner, eller uppraggningsförsök och så kallade dick-pics (en märklig vana somliga har att skicka bilder på sitt könsorgan till kvinnor som inte bett om det). 

Mina döttrar spelar. De vistas i en miljö där kvinnliga spelfigurer traditionellt sett har stora välexponerade bröst, där krigare strider iklädda bikiniöverdel. Om de är kvinnor alltså. De vistas i en miljö där mannen är norm. Där deras spelintresse inte riktigt tas på allvar, eftersom de är unga kvinnor. De vistas i en miljö där många kvinnor undviker att delta i röstchattar, eftersom det då hörs att man är kvinna.

I det här numret har vi  träffat handbollsspelaren och juridikstudenten Linnéa Claeson. Mest känd är hon för att hon under många år kämpat mot kvinnohat. 

"Jag vill ju bara att människor ska vara snälla mot varandra, ska det vara så svårt?" frågar hon sig i intervjun. 

Nej, det borde det inte. Vi chefer, föräldrar och medmänniskor har alla ett ansvar att höja oss från hat. Låt aldrig de goda, modiga rösterna tystna.